# ID: svediakorp-gov438507
# author: Virrankoski (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig inledningsvis gratulera betänkandets föredragande, Mastorakis och Pomés Ruiz, till deras utmärkta betänkanden.
Sammanhållningspolitik är en grundförutsättning för hela EU: s existens och legitimitet.
En mekanism som även stärker välfärden inom de mest missgynnade regionerna behövs.
Sammanhållningspolitik grundar sig på Fördraget om Europeiska unionen.
Såväl i det nuvarande fördraget som i det förslag som Europeiska konventet har lagt fram framställs den regionala och sociala sammanhållningen som en princip som genomsyrar alla politikområden.
När de nya medlemsstaterna ansluter sig till Europeiska unionen är de alla i behov av strukturell utveckling.
Risken är att de gamla medlemsstaternas regional- och strukturpolitiska finansiering minskar.
Då skulle dessa ekonomiskt svagare områdena bli tvungna att betala mer för utvidgningen än de ekonomiskt starkaste områdena, som i stället drar den största nyttan av utvidgningen.
Av detta skäl får inte finansieringen till de tidigare stödområdena minskas.
Speciellt i Finland och i Sverige finns glesbebyggda, avlägsna regioner, de nuvarande mål 1-områdena, för vilka tillgången till marknaderna är svår.
Därför borde dessa områden räknas som mest avlägsna regioner, jämte Kanarieöarna, Madeira och Azorerna.
Den nuvarande ineffektiva och byråkratiska administreringen av strukturfonderna utgör ett särskilt problem.
Detta är tydligt i det katastrofala underutnyttjandet av medlen.
År 2000 förblev 6,7 miljarder euro av anslagen oanvända, året därpå var summan 8,7 miljarder euro och 2002 6,2 miljarder euro.
Utestående åtaganden uppgår för närvarande till över 90 miljarder euro, eller motsvarande nästan tre års budget.
Detta sätter förtroendet för hela detta politikområde på spel.
Administrationen måste reformeras på ett genomgripande sätt och förenklas i hög grad.
Den så kallade n + 2-regeln, som tagits fram för att göra administrationen mer effektiv, fungerar inte, eftersom kommissionen accepterar upprepade förskottsbetalningar som betalningsform, samtidigt som själva projektet inte ens behöver ha inletts.
Därför måste även denna bestämmelse ses över.
