# ID: svediakorp-gov438488
# author: Markov (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
Redan 2000 beklagade jag här i kammaren att gapet mellan de minst och de mest utvecklade regionerna i gemenskapen knappast hade krympt, trots att de fattigaste regionerna och medlemsstaterna hade tagit igen en del tack vare EU-stödet till den regionala utvecklingen.
Ojämlikheterna i den regionala utvecklingen kvarstår.
Denna slutsats kan också göras utifrån Mastorakis betänkande, som jag gratulerar honom till.
Trots alla goda insatser från de ansvariga för regionalpolitiken på europeisk och nationell nivå minskar inte de utmaningar vi står inför 2003.
De ökar ännu mer om man tar hänsyn till den ekonomiska stagnationen och den kraftigt ökade arbetslösheten i många europeiska länder.
Den ekonomiska och sociala sammanhållningen är redan i dag mycket hårt ansträngd.
I och med Europeiska unionens utvidgning med ytterligare tio stater i Central- och Östeuropa kommer inte bara de regionala skillnaderna att tillta och därmed ytterligare öka trycket på sammanhållningen, utan när vi närmar oss slutet på den aktuella stödperioden 2000-2006 rycker också debatten om utformningen av den framtida regionalpolitiken från och med 2007 i förgrunden.
Enligt min åsikt är bedömningen av kriterierna för att mäta utvecklingsnivån och därmed regionens lämplighet en prioriterad fråga.
Faktorer som rör den regionala utvecklingen, exempelvis graden av industrialisering, graden av fattigdom och social utslagning, arbetslöshetsnivån, forsknings- och utvecklingspotentialen, yrkesutbildningsförmågan, utvecklingens hållbarhet och utvecklingen av miljöskydd, måste också tas med i bedömningen parallellt med dagens enda kriterium, BNP per capita.
För mig, precis som för kolleger från mål 1-områden, är det särskilt angeläget att dessa specifika regioner inte försvinner från denna högsta stödnivå på grund av ett nytt sätt att räkna när de nya medlemsstaterna ansluts.
Från deras synpunkt bör principen gälla att de kan begära samma ekonomiska stöd och ha samma rätt till bidrag som före utvidgningen.
Jag stöder också Mastorakis uttalande i betänkandet om den framtida utformningen av mål 2-områden, dvs. hur dessa och mål 3-åtgärderna för eftersatta grupper skall omvandlas, och jag är välkomnar hans synpunkter på hur åtgärdernas lämplighet skall avgöras.
