# ID: svediakorp-gov438485
# author: Duin (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 484
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig påpeka att det uttalas Duin, som i Duisburg.
Jag vet att det ibland kan vara svårt, men jag tar mig friheten att påpeka detta här och nu.
Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag vill instämma i föregående talares tack till de båda föredragandena.
Jag tycker att vi nu har tagit ännu ett stort steg framåt i den pågående debatten, särskilt tack vare Mastorakis betänkande.
Jag vill kommentera de båda betänkandena samtidigt.
Det kommer att stå klart även för kommissionen att parlamentet om och om igen betonar ett antal krav - även i betänkandet - och jag tar för givet att samförstånd kan uppnås här angående följande: att vi inte vill åternationalisera, att 75 procent av BNP är en bra måttstock och att 0,45 procent av BNP är den nedre gränsen om vi praktiskt skall kunna genomföra en strukturpolitik på Europanivå.
Låt mig nu ta upp de punkter som ännu inte har avgjorts men som också nämns i betänkandena.
Många menar att ett nytt mål 2-program, hur det än skulle se ut, skulle lösa deras problem.
Vi måste vara ärligare och kan inte säga till alla regioner: ni kommer också att omfattas av mål 2 när detta väl har omstrukturerats på något vis.
Därför vill vi komma med olika förslag, och dessa återspeglas också i betänkandena.
Det första gäller de regioner som drabbas av den statistiska effekten, dvs. de nuvarande mål 1-regionerna.
För dem måste vi lansera ett nytt program - låt oss kalla det ett 1b-program - med generösa anslag, men framför allt - detta är mycket viktigt för regionerna och detta måste vi ta med i beräkningen - med en rättslig ram jämförbar med artikel 87, som gör det möjligt för dem att använda stödet för att möta sina regioners särskilda behov.
Det andra gäller de eftersatta regioner som står i centrum för Pomés Ruiz betänkande.
Här behöver vi inget nytt mål 2-program, utan ett alldeles speciellt instrument för dessa regioner som verkligen tar hänsyn till de speciella problem vars existens vi naturligtvis erkänner.
Vi skall här inte dra allt över en kam.
Det tredje förslaget rör ett verkligt mål 2 för de områden som befinner sig i strukturell förvandling.
Här vill jag hur som helst uttryckligen vädja om att vi skall se till att medlemsstaterna ges största möjliga frihet att använda medlen på det sätt som de finner lämpligast.
Dessa tre punkter är viktiga.
Detta framgår tydligt av det betänkande som Mastorakis har lagt fram och därför kommer vi naturligtvis att rösta för det.
Förmodligen krävs det vissa ändringar i Pomés Ruiz betänkande för att detta skall uppnås, och vi hoppas att vi kommer att anta dessa i dag.
