# ID: svediakorp-gov438471
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,038
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Radwan tog upp kommittéförfarandet, och jag vill betona att en av de viktigaste kommentarerna som kommissionen har tagit del av är att den nya ramen måste kunna uppdateras snabbt.
Kommissionen håller med om att detta är mycket viktigt, och det uppmärksammas också i det betänkande som vi diskuterar här i dag.
Kommissionen tar till sig parlamentets oro över användningen av kommittéförfarandet: det är en gammal fråga som har diskuterats ofta i denna kammare.
Denna oro återspeglas också i förslaget till betänkande som har lagts fram av Radwan.
Alla föreslagna bestämmelser, både artiklar och bilagor, kommer att finnas med i kommissionens förslag och alla kommer att behöva antas i enlighet med medbeslutandeförfarandet.
Parlamentet kommer därför att ha full rätt att göra alla kommentarer det önskar.
Som jag har sagt ett antal gånger i kammaren, stöder kommissionen parlamentets önskan att ändra artikel 202 i fördraget, vilket Randzio-Plath mycket väl känner till.
Min andra punkt gäller de små och medelstora företagen.
Frågan har tagits upp av en rad ledamöter, bland andra Karas, Markov, Villiers och Ilgenfritz.
Jag vill påpeka att det har gjorts åtskilliga förbättringar för att säkra rättvisa och proportionerliga kapitalkrav för bankutlåning till små och medelstora företag.
Exempel på detta är sänkningen av kraven för låntagare med större risk; en sänkning med i genomsnitt 10 procent för mindre låntagare som gör det möjligt för små och medelstora företag att ingå i låneportföljen när lånet är mindre än en miljon euro.
Karas frågade om detta kunde indexeras med hänsyn till inflationen.
Jag skulle absolut inte ha någonting emot detta, men det är en av de frågor som bör utvecklas inom ramen för kommittéförfarandet.
Konsekvensanalyser har utförts, och resultaten visar att de nya bestämmelserna skulle leda till rättvisa och proportionerliga kapitalkrav för utlåning till små och medelstora företag.
De små och medelstora företagen gynnas alltså, och jag kan därför inte hålla med Ilgenfritz.
Jag skulle vilja hänvisa honom till Villiers mycket relevanta kommentarer, som står i direkt kontrast till hans åsikter.
Jag föreslår att dessa två ledamöter kort diskuterar frågan, men kommissionen håller förvisso med Villiers.
Vi har sedan frågan om riskkapital, som i synnerhet Ettl hänvisade till.
Kommissionen delar åsikten att riskkapital och investeringar av egenkapital i nystartade företag är viktiga.
Syftet med tillsynslagstiftningen, vilket är vad vi diskuterar, är emellertid att skydda det finansiella systemet och insättarnas och spararnas intressen.
Ettl framhöll förvisso själv behovet av konsumentskydd.
Vi måste därför vara säkra på att vi inte hanterar mer riskfyllda investeringar, t.ex. i riskkapitalföretag, på ett alltför lättvindigt sätt, och därmed riskerar att skada konsumentskyddet.
Som jag nämnde tidigare, är jag dock glad att kunna klargöra att rabatten för små företag - dvs. sänkningen med upp till 20 procent för utlåning till mindre företag - också kommer att gälla för lån av egenkapital till riskkapitalföretag.
Flera ledamöter har efterlyst ytterligare analyser.
Europeiska rådet i Barcelona uppmanade till ytterligare analyser av konsekvenserna av Basel II för den europeiska ekonomin.
Mot bakgrund av denna begäran håller nu PricewaterhouseCoopers på att genomföra en analys.
Förslaget till rapport skall enligt planerna läggas fram i slutet av detta år, och den slutliga rapporten i slutet av mars.
Resultatet av analysen skall överlämnas till kommissionen i början av 2004.
Som jag sade tidigare har vi nu genomfört konsekvensanalyser, och nästa år kommer PricewaterhouseCoopers att genomföra ytterligare analyser som ett resultat av de krav som Europeiska rådet i Barcelona har ställt på kommissionen.
Randzio-Plath framhöll det faktum att det bara är ett begränsat antal banker i Förenta staterna som blir tvungna att följa Basel II-bestämmelserna.
Enligt Roger Ferguson, som är Federal Reserves vice ordförande, innebär dock det faktum att Basel II skall gälla för dessa? tio plus tio? banker i Förenta staterna - de tio största och de tio näst största - att mer än 99 procent av Förenta staternas utländska banktillgångar kommer att omfattas av bestämmelserna.
Vi kan därför acceptera att konkurrensen mellan europeiska och amerikanska banker kommer att vara rättvis på den internationella marknaden.
Randzio-Plath och andra tog upp frågan om procykliskheten.
Som jag sade tidigare i mitt inledningsanförande, är en ökad riskkänslighet en viktig faktor.
Jag anser - och det hoppas jag även att parlamentet gör - att rapporten är väl avvägd i detta avseende.
Ändringar har införts för att minska de föreslagna bestämmelsernas procykliska effekter, vilket är gott och väl.
Vi hoppas också att en bättre riskhantering till följd av hela Basel II-förfarandet kommer att göra bankerna bättre förberedda för att hantera effekterna av ekonomiska nedgångar.
I sitt inledningsanförande tog Radwan upp en viktig punkt om mjuk lagstiftning.
Jag förstår mycket väl parlamentets farhågor kring detta.
Mjuk lagstiftning innebär att parlamentet kan kringgås.
Jag godtar synpunkten hos de som säger att mjuk lagstiftning måste begränsas, så att lagstiftningens demokratiska innehåll inte kan förvanskas.
Jag godtar synpunkten, men har svårt att gå med på att hela konceptet med mjuk lagstiftning skulle vara tillämpligt, både för redovisningsstandarderna och Basel II.
Radwan framhöll också redovisningsstandarderna.
Båda dessa områden - redovisningsstandarderna och Basel II - är oerhört komplicerade.
Jag tror att Radwan håller med om det.
Det är därför rimligt att man ber experter på dessa områden att formulera bestämmelser, vilket är vad som sker i Internationella redovisningsorganet (IASB) och Basel II-kommittén, i vilken kommissionen är observatör.
När detta arbete slutförts kommer resultatet att fastställas i form av direktiv.
Det kommer att bli ett direktiv om Basel II och ett om internationella redovisningsstandarder.
Parlamentet kommer därför att ha rätt att lägga fram alla eventuella klagomål och ta upp sakfrågor.
Jag upprepar att samtidigt som jag håller med Radwan i hans åsikt om mjuk lagstiftning rent allmänt, anser jag inte att det är rätt att tillämpa detta på Basel II eller redovisningsstandarderna.
