# ID: svediakorp-gov438464
# author: Ettl (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 538
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag gratulerar Radwan till hans betänkande, där han verkligen ger sig i kast med alla de frågor som diskuterats sedan de första utkasten från Basel, och där man kräver att man hänsyn tas till de särskilda ekonomiska och sociala omständigheterna inom EU.
De internationella banktillsynsorganen och emissionsbankerna i Basel, liksom kommissionen i Bryssel, har redan tillmötesgått många av de krav som vi i parlamentet ställt, men det återstår fortfarande en del stora stötestenar att ta itu med.
I synnerhet måste kommissionen ta hänsyn till våra önskemål i sina överläggningar, även om vi formellt sett inte deltar i förfarandet utan först nästa år kommer att bearbeta direktivet för att införliva denna överenskommelse i gemenskapslagstiftningen i sin helhet.
Följden av detta blir att vi parlamentsledamöter finner bearbetningsprocessen ganska komplicerad.
Det krävs samarbetsvillighet av kommissionen, i allra högsta grad.
Vi parlamentsledamöter anser att det finns två principer som måste följas.
För det första anser vi att varje lag om banktillsyn i slutänden måste tjäna till att skydda kreditgivarna, dvs. spararna, och säkerställa finansmarknadens funktionsduglighet.
För det andra: eftersom vi i EU eftersträvar en inre marknad för finanstjänster, borde införlivandet i lagstiftningen ske genom ett direktiv som ger plats för särskilda bestämmelser på nationell nivå enbart när det i verkligt objektiv mening föreligger särskilda omständigheter.
Den första principen kräver en saklig definition och bedömning av de risker som bankerna tar.
Bankerna beräknar det egna kapitalet på grundval av risken för kreditförluster, och detta påverkar i sin tur naturligtvis kredittagarnas räntor.
Basel II - för det är det systemet jag talar om - måste hålla en jämvikt.
Det får varken leda till oskäliga, oproportionerliga eller ohanterliga merkostnader för banker och kredittagare eller hindra sysselsättning och innovationer.
Jag vet att det är litet mycket begärt, men detta är grundförutsättningen för att det hela skall kunna accepteras.
Vid förberedelserna av direktivet om en stor, likvid inre marknad måste man se till att behoven av särskilda regler på nationell nivå inte urartar.
Även konsumentskyddet kräver en gränsöverskridande harmonisering för att inte konkurrensen skall stanna vid nationsgränserna.
Ett särdrag i vår samhällsstruktur är att privatekonomiskt styrda företag existerar tillsammans med sådana som tillhandahåller allmännyttiga tjänster.
Ett typexempel på detta är partnerskap mellan privata och statliga företag, och det är enbart i sådana fall som man bör tillåta nationella regler om banktillsynslagstiftning.
Om man använder samma måttstock för alla dessa kredittagare kommer värderingssystemet att fördyras, eller så kommer bankernas kreditgivning att hindras.
Avslutningsvis skulle jag än en gång vilja påpeka att kreditgivningen i framtiden inte får begränsa arbetsmarknaden, och att Basel II inte heller får tas som förevändning för kredituppsägningar eller kreditbegränsningar.
Vår tillväxt är redan osäker, och vi får inte förvärra läget genom att låta bankerna föra över skulder till Basel II.
Det företagsledningarna behöver, och det som är ekonomiskt önskvärt, är helt enkelt ett objektivt synsätt vid riskbedömningen av enskilda kredittagare, vid beräkning av krediträntan och vid beviljandet av lån.
Denna princip stärker min positiva grundinställning till Basel II.
