# ID: svediakorp-gov438459
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,099
# sentences: 83
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära ledamöter!
Tack till er alla för er uppmärksamhet och er närvaro och, till er som uttalat er, för era frågor och iakttagelser.
Jag vill särskilt säga till Lage och hans portugisiska kolleger att jag verkligen blev gripen av deras tack.
Likväl tycker jag att jag bara gjorde mitt jobb, liksom Diamantopoulou och Vitorino när också de besökte Portugal för att uttrycka den europeiska solidariteten i ord och medkänsla, men också genom konkret handlande, även om jag förstår att detta ibland kan förefalla otillräckligt.
Jag vill hur som helst tacka för era synpunkter.
Coelho nämnde utbetalningshastigheten.
Förra onsdagen, samtidigt som jag föreslog de 31,6 miljonerna, lade Schreyer fram förslag beträffande det nödvändiga förfarandet för att de två delarna av budgetmyndigheten, Europaparlamentet och rådet, mycket snabbt skall kunna fatta ett beslut, utan tvekan före denna månads utgång, så att pengarna verkligen betalas, i sin helhet, till Portugal under oktober månad.
De kommer sålunda att kunna användas i oktober.
I torsdags mötte jag den portugisiske finansministern som förbereder fördelningen av dessa pengar för att ge bidrag till eller återbetala utgifter för nödläget.
Återigen var även jag väldigt tagen av det portugisiska folkets, men också andra regioners invånares och andra länders solidaritet, generositet och proaktiva agerande och, som Coelho sade, inte bara EU-länder.
Schweiz har nämnts.
Marocko har också bidragit till hjälpinsatserna.
Jag tycker att detta är utmärkt och att det behövde påpekas.
Liksom många av er, har Figueiredo och Ferrer nämnt det tidskrävande återställandet av skogen.
När det gäller korkekar kommer det att ta längre tid - 40 år - än för barrträd.
När man flyger över den utbrända bara jorden slås man av mängden skogsvägar.
Man ser tydligt att människor som levde av skogsnäringen här verkligen drev en ekonomisk verksamhet.
Under den tid som återväxten av skogen tar måste dessa människor överleva och inte tvingas ge sig iväg.
Arbetstillfällen måste därmed skapas, utan tvekan inom andra sektorer, för att människor inte skall frestas att flytta.
Hur som helst kan jag bekräfta att strukturfonderna kommer att kunna användas och omstruktureras för detta ändamål.
Många av er, däribland Redondo Jiménez, Martin, Ferrer, Savary och Vallvé, har uttalat er ganska övertygande om de förebyggande åtgärderna och skyddsåtgärderna, och beklagat de ändringar kommissionen föreslagit genom Forest Focus.
Jag vill gärna undvika polemik och i synnerhet missförstånd, och påminna er om eller mycket kraftfullt betona för er att de nödvändiga skyddsåtgärderna och förebyggande åtgärderna alltjämt är och förblir finansierade genom programmen för landsbygdsutveckling.
Den nya Forest Focus-förordningen skall ses som ett komplement och ett tillägg till dessa.
Det kommissionen har försökt göra, även om det tydligen uppkommit ett missförstånd, är att undvika förordningar som delvis sammanfaller eller är överflödiga.
Wallström skall, vill jag lägga till, för övrigt mycket snart träffa utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och då förklara denna fråga för dem.
Jag vill också säga - Rovsing och Hugues Martin har tagit upp denna fråga - att när vi talar om återväxt av skog menar vi regioner som förstörts antingen av bränder eller av stormar.
Jag minns åsynen av delar av vår region, Aquitaine, där stormar vält omkull tusentals hektar skog.
Olika metoder för återväxt av skog behöver sålunda införas med beaktande av vad som har inträffat.
Jag tänker särskilt på områden med brandgator, vilket ni nämnde, Rovsing.
Låt mig nämna följande statistik: 10 procent av utgifterna för landsbygdsutveckling för perioden 2000-2006 går till skogsrelaterade åtgärder, och en stor del av dessa pengar har avsatts till skogsplantering.
Det finns alltså pengar.
Det är inte pengar som saknas.
Vi har kapaciteten att finansiera alla dessa initiativ, och jag vill upprepa att när det gäller strukturfonderna, som jag är direkt ansvarig för, eller utbildning som Diamantopoulou ansvarar för eller landsbygdsutveckling som Fischler ansvarar för, kommer vi att kunna uppvisa stor flexibilitet och godkänna alla förslag till omstrukturering eller omprogrammering av stöden, vilket Portugal för övrigt redan föreslagit gällande ett belopp på 182 miljoner euro.
Ribeiro e Castro, Bastos nyligen och Cunha beklagade att summan inte var högre än 31,6 miljoner.
Häromdagen påpekade jag själv att denna summa utan tvekan inte är tillräcklig för att möta behoven.
Jag upprepar att pengarna har öronmärkts för nödåtgärder som aldrig skulle ha fått stöd om det inte varit för solidaritetsfonden.
Om denna katastrof i Portugal inträffat för två år sedan hade summan inte varit 31,6 miljoner, utan noll.
Som Savary nyss erinrade om var det på grund av de omfattande översvämningarna som den tidigare avvecklade solidaritetsfonden återupprättades.
Den gamla fonden bestod bara av några dussintals miljoner euro; vi har nu återskapat den till ett belopp på en miljard euro, vilket innebär ett verkligt framsteg.
Med detta sagt kan jag bara tillämpa de kriterier som Europaparlamentet och rådet godkänt även om jag, vill jag tillägga, kan notera att de kriterier som jag ursprungligen föreslog var helt annorlunda.
Vi tillämpar dessa kriterier med största opartiskhet och objektivitet, och det är samma kriterier som används vid översvämningar i Tyskland, Österrike och i Republiken Tjeckien som i Portugal.
Till Bastos vill jag säga att jag inte betraktar dessa kriterier som avgjort goda eller idealiska.
Tvärtom anser jag att kommissionens roll är att göra en utvärdering när fonden varit i bruk i två år, och sannolikt föreslå förändringar.
Jag vill tacka Ries för hennes synpunkter när det gäller civilförsvarsfrågan, och jag skall förmedla hennes grupps stöd för idén om en europeisk civilförsvarsstyrka till Wallström.
Till Mayol i Raynal, som inte längre är närvarande, vill jag säga att jag blev mycket intresserad av hans idé som, om jag förstod det hela rätt, handlar om en europeisk cykelväg.
Det råkar vara så att jag sedan länge varit en ivrig förespråkare för införandet av cykelvägar, och jag skall berätta för de Palacio att Europaparlamentet är angeläget om att se framsteg på detta område.
När det gäller förebyggande insatser har många av er naturligt nog nämnt den bästa metoden, som naturligtvis är att få män och kvinnor att stanna kvar och leva och arbeta i områdena.
Grossetête talade om ökenspridning, liksom Vallvé, Fiori, Maat och Figueiredo.
Detta är inte rätt tillfälle att nämna de olika aspekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Oavsett dess brister eller tillkortakommanden, och utöver de nya GJP-riktlinjerna - och jag har själv sagt att den gemensamma jordbrukspolitiken hade varit bättre om man gjort som Fischler föreslår och tagit med miljökraven i beräkningen - måste man dock rent ut sagt säga att om den gemensamma jordbrukspolitiken inte funnits skulle det ha inneburit slutet för många regioner där det i dag fortfarande finns jordbrukare.
Jag vill tillägga att om man vill bevara dessa verksamheter, inte enbart inom jord- och skogsbruk, utan verksamhet inom landsbygdsområden där ökenspridning är ett reellt hot, behöver vi också en regionalstödspolitik.
Detta talar för en ny regionalpolitik som är av intresse för alla Europas regioner, även om den måste utvecklas ytterligare.
Roth-Behrendt och Moreira Da Silva nämnde, i likhet med många av er, den stora globala frågan om Kyoto, växthuseffekten och den globala uppvärmningen.
Jag har själv sagt vad jag tycker i ämnet.
Tillfälligheter har inget med det att göra.
Om vi upplever allt våldsammare oväder, om temperaturen fortsätter stiga, om den globala uppvärmningen ligger bakom dessa ökade temperaturer, och om det, helt plötsligt, uppstår bränder, översvämningar, och - vilket vi troligen får se de närmsta veckorna - nya katastrofer orsakade av regn, åskväder och erosion, så är det inte någon slump.
Jag menar därför att Europeiska unionen har ett samlat gemenskapsansvar att tillämpa Kyoto-protokollet till punkt och pricka, som jag sade tidigare, och att övertala så många länder som möjligt, inklusive Ryssland, att ratificera detta protokoll, som syftar till att organisera förebyggande insatser på det globala planet.
Förutom de ansträngningar vi måste göra för att minska utsläppen av växthusgaser finns naturligtvis alla våra övriga politikområden som, enligt min uppfattning - jag säger detta till Turmes eftersom jag håller med honom - bör genomföras med detta i åtanke.
Det gäller även de politikområden som vi stöder genom strukturfonderna eller transportfonderna.
Personligen är jag mån om att den europeiska transportpolitiken väger över till järnvägens fördel.
Jag vill för övrigt påminna er om att inom ramen för Sammanhållningsfonden, som jag ansvarar för, är hälften av anslagen avdelade för miljön och den andra hälften för transporter.
I detta sammanhang kommer jag, herr Turmes, att noggrant uppmärksamma de nya länder som ansluter sig till Europeiska unionen, eftersom vi måste förhindra att dessa länder, som är under kraftig återuppbyggnad, begår samma misstag som vi på transportområdet efter kriget, som att dra högspänningsledningar var som helst, bygga vägar rakt genom städer, i första hand anlägga vägar och motorvägar, med mer och mer betong, i stället för att utveckla järnvägstransporter.
Jag kan lova att vi kommer att se till att uppnå en bättre jämvikt i den framtida Sammanhållningsfonden.
Ni glömde ett ämne, herr Turmes, som jag också särskilt månar om, och det är stadskollektivtrafik.
Genom Sammanhållningsfonden skall vi hjälpa städer, Warszawa och andra, att erbjuda denna kollektivtrafik.
Jag skulle vilja att man i dessa städer gav mer utrymme och ökat stöd åt stadskollektivtrafiken.
Jag skulle vilja upprepa att jag i den framtida regionalpolitiken, vilken jag för närvarande funderar över, avser att göra detta slags riskförebyggande obligatoriskt i alla europeiska regioner som tar emot stöd.
Ainardi och Keppelhoff-Wiechert tog upp den gemensamma jordbrukspolitiken i samband med torkan och jag vill också upprepa att vi, vilket Fischler har visat, kommer att visa prov på stor flexibilitet inom GJP för att tillsammans med och som ett komplement till de nationella regeringarna bistå de jordbrukare som för närvarande är mycket hårt drabbade.
Ries nämnde utbildning.
Tiden tillåter inte att jag går in på detaljerna här och nu, men jag anser att en form av förebyggande arbete på miljöområdet är att förklara vad som står på spel och utbilda människor, för att i så stor utsträckning som möjligt begränsa inte bara överlagda eller kriminella handlingar, utan även handlingar som grundar sig på rent oförstånd.
Jag skulle vilja ge mitt stöd till Berthu, som nämnde behovet av att utveckla forskningsprogrammet.
Min kollega Busquin avser också att öka forskningen på detta område, eftersom den är otillräcklig inom Europa.
Som Colom i Naval sade är forskningsinsatsen än mer nödvändig när det gäller värmeböljan och den globala uppvärmningen mot bakgrund av det faktum att man under det senaste årtiondet, från 1990 till 2000, har upplevt de varmaste åren på tusen år.
Det är följaktligen nödvändigt att öka vår förståelse för dessa företeelser för att kunna bekämpa dem så effektivt som möjligt.
Jag har svarat på Fioris synpunkter om torkan.
Han uppmanade kommissionen att beakta frågan om samordnade vattenresurser.
Det är okej för min del.
Problemet är att ansvaret för planering och för vattenresurserna inte helt ligger på gemenskapsnivå, utan delas med nationella och regionala organ.
Slutligen föreslog Lipietz en grönbok om skydd för äldre personer mot klimatrelaterade olyckor.
Detta är en intressant tanke tycker jag, inte minst för att kunna se vad som har hänt i alla länderna och kanske få en sorts överblick över krisen, av hur olika länder reagerade på den, och för att kunna utbyta kunskap om god praxis.
Jag kommer att föra detta förslag vidare till min kollega David Byrne.
Till herr Turmes skulle jag vilja säga att den skrivelse han nämnde, som sänts till Prodi, kommer att granskas mycket noggrant, inte enbart av kommissionens ordförande utan även av alla kommissionsledamöter som intresserar sig för denna fråga och särskilt av den kommissionsledamot som nyss talat inför er.
(Applåder)
