# ID: svediakorp-gov438442
# author: Ainardi (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 643
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Ett flertal europeiska länder har under sommaren verkligen lidit av extrema temperaturer, vilket är ämnet för diskussionen i kväll, och nu är det förvisso en fråga om tid.
Följderna av denna värmebölja för våra länder och dess befolkningar är fruktansvärda.
I Portugal har bränderna förstört fem procent av landet, vilket kollegerna också påpekat.
Det är en nationell katastrof.
När det gäller Frankrike vill jag först och främst ge uttryck för mina känslor, och också min indignation, inför omfattningen av det humanitära drama vi har upplevt.
Den franska regeringen meddelade i fredags att mer än 11 000 dödsfall till följd av värmeböljan registrerats mellan den 1 och 15 augusti.
Det är skrämmande siffror.
Visst bör detta få oss att fråga oss vilken skyldighet var och en har att visa solidaritet gentemot de mest utsatta.
Men de nationella regeringarna, i synnerhet den franska regeringen, liksom Europeiska unionen, bör också rannsaka sig själva när det gäller vikten av offentliga åtgärder på folkhälsoområdet, kravet på akutsjukvård av hög kvalitet för alla och i tillräcklig omfattning, liksom beträffande kraven på pensionärshem med utbildad personal och resurser som garanterar tjänster av god kvalitet.
De måste kort sagt överväga att införa en ambitiös politik för de äldre och mest utsatta.
Allt detta kräver budgetanslag och därmed även politiska prioriteringar som styr de offentliga utgifterna så att allas behov kan tillgodoses.
Vad beträffar de bränder som särskilt har drabbat Var-regionen i Frankrike, och i ännu högre grad andra europeiska länder, står vi inför ett antal frågor.
Vilket stöd bör det finns i dag för dessa drabbade regioner?
Hur skall dessa kriser kunna hanteras mer effektivt i framtiden?
Och framför allt, hur kan de undvikas och genom vilken förebyggande politik?
Dessa frågor kan även tillämpas på torkans fruktansvärda konsekvenser för jordbruket.
Kommissionsledamoten föreslår ett antal svar och tankelinjer kring dessa frågor, men både vid fall av bränder och torka krävs det givetvis ett organiserat katastrofbistånd, både i form av den europeiska solidaritetsfonden och nationellt stöd, till förmån för länder som drabbats av bränderna.
För jordbrukarna, varav många står inför svåra situationer, bör Europeiska unionen åtminstone ge de nationella regeringarna tillstånd att bevilja extra stöd på kort och medellång sikt.
I Frankrike är konsekvenserna i de drabbade områdena överväldigande: man räknar med en förlust på 50 till 100 procent av produktionen för obevattnat spannmål i Lot-et-Garonne.
Det saknas foder, vilket direkt hotar boskapen.
Överallt ställs jordbrukarna inför mycket stora inkomstbortfall.
Parallellt med dessa stöd måste man tänka över vilka mekanismer som skall användas och hur krishanteringen i samband med extraordinära naturhändelser kan bli effektivare.
Till detta krävs också offentliga medel som inte kan förenas med konkurrensmässiga villkor.
Slutligen vill jag tala om förebyggande arbete och orsaker.
I linje med andra kolleger vill jag verkligen betona vikten av att ompröva de nuvarande modellerna för landsbygdsplanering och jordbruks - och transportutveckling.
Det framgår tydligt att tendensen att ständigt försöka öka lönsamheten i tillgängliga markområden, att inte investera i förebyggande av bränder med förevändningen att besparingar måste genomföras, att prioritera stora jordbruksföretag och stordrift, att främja vägtransporter till ständig nackdel för järnvägstrafiken - jag kan ge ännu fler exempel -innebär många risker.
I själva verket bör man ta fram en annan modell, grundad på verkliga miljöhänsyn, det allmännas intresse och solidariteten.
Vi måste visa prov på en betydligt större beslutsamhet när det gäller tillämpningen av Kyotoprotokollet, men jag hoppas avslutningsvis att alla de dramatiska händelser som våra landsmän fått genomleva under de senaste veckorna åtminstone skall ha ökat vår medvetenhet ...
(Talmannen avbröt talaren.)
