# ID: svediakorp-gov438437
# author: Ribeiro e Castro (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 862
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade ledamöter!
Jag vill först och främst börja med att tacka er, talman Cox, för er snabba reaktion på Ilda Figueiredos skrivelser, och de skrivelser som jag själv utarbetat för min grupps räkning när krisen fortfarande bredde ut sig i Portugal, och för att ni så snabbt meddelade att denna debatt skulle äga rum, trots sommarledigheten från den 11 augusti.
Jag är också tacksam för att denna debatt, inom grupperna och vid talmanskonferensen, såsom vi begärde utmärks av och avslutas med ett uttalande från kommissionen och en resolutionsomröstning.
Jag vill också tacka kommissionsledamot Barnier för att ni sett till att närvara vid denna debatt, för era ord i inledningen av debatten, er vänskapliga och hänsynsfulla inställning när ni besökte vårt land, och de uttalanden ni gjorde där.
Jag vill naturligtvis också tacka för den omtanke kommissionen redan tidigare visade genom kommissionsledamöterna Diamantopoulou och Vitorino.
Efter att ha uttryckt min tacksamhet måste jag nu också redogöra för fakta och göra en vädjan.
Jag vill berätta litet om den tragedi som drabbade mitt land: tre veckor av intensiv vånda, av extrem ödeläggelse av vårt land, framför allt orsakad av, - även om det förvisso alltid finns flera orsaker till dessa fenomen - de verkligt förfärliga väderförhållandena.
De var inte bara förfärliga på grund av att de var onaturliga i fråga om temperatur, fukt och kontinentala vindar.
De varade också onormalt länge.
Det verkligt uppskakande, vilket var en fruktansvärd tragedi för de som direkt berördes och de som gjorde störst insats i brandbekämpningen, var faktiskt att befinna sig mitt i dramat och vara fullständigt medveten om sin maktlöshet, alltmedan vädret fortfarande var detsamma.
Krisen avtog faktiskt först när vädret slutligen slog om den 14 augusti, nästan tre veckor efter att den brutit ut med sådan intensitet.
Vi talar alltså om en naturkatastrof vars förödande mänskliga, sociala och ekonomiska konsekvenser redan har tagits upp här.
Olika siffror har nämnts: fem procent av den totala landytan, och elva procent av skogsarealerna.
Men denna statistik är missvisande, eftersom procentandelarna i flera av de värst drabbade kommunerna, vilket har påpekats här, steg till 80 procent av skogen, mer än 50 procent av all mark, och i vissa fall 70 procent.
Dessa siffror är dessutom bara just siffror.
Man måste se det med egna ögon, såsom kommissionsledamoten har gjort och kunnat vittna om.
Jag återvände själv nyligen och besökte olika områden som Vila do Rei, Mação och Gavião.
Jag vill ge er en uppfattning av situationen.
I Gavião, som är en stad norr om Portalegre-distriktet, stod vi på en höjd, i ett torn bakom kyrkan, och tittade ut över horisonten inåt landet.
Vi talar här om ett område som breder ut sig många kilometer.
Över bergen, till vänster, till höger och framför oss var allting sönderbränt.
Det är sådana enorma skador som drabbat mitt land och skälet till att mitt land ber om hjälp och stöd från Europeiska unionen.
Kommissionsledamoten nämnde helt korrekt regeringens snabba agerande, främst med att sätta i gång gemenskapsmekanismerna, och också kommissionens snabba agerande.
Men jag ansluter mig till de av mina kolleger som ber parlamentet om mer medel, för att på ett mer omsorgsfullt och generöst sätt besvara min regerings begäran.
Portugal har begärt nära 50 miljoner euro ur solidaritetsfonden, och jag anser att det vore riktigt att bevilja detta belopp.
Jag förstår kommissionens bestämmelser, men jag anser att den portugisiska begäran är rimlig.
50 miljoner euro är det belopp som ministerrådet betalade ut i förskott, när krisen var som värst i Portugal, och motsvarar också värdet av de nationella bidragen till omorienteringen av olika gemenskapsprogram som kommissionsledamoten redan nämnt.
Jag anser dock att min regerings beräkningar är riktiga, och att den begärde parlamentets stöd på dessa grunder.
Som flera andra ledamöter också har sagt handlar det inte heller enbart om att få pengar ur solidaritetsfonden.
Det är också nödvändigt att på lämpligt sätt omorientera andra program, främst för att datumet för andrabehandlingen av förordningen om Forest Focus-programmet för perioden 2003-2008 snabbt närmar sig.
Jag anser att denna kris, som har sargat mitt land särskilt svårt, visar att parlamentet hade rätt i att anta de ståndpunkter vi röstade för i kammaren vid förstabehandlingen, och att företrädarna för regeringarna i Italien, Spanien och Portugal gjorde rätt i att lägga ned sina röster i fråga om den gemensamma ståndpunkten, när den debatterades för några månader sedan, och därmed uppmärksammade behovet av att öka medlen för att förebygga skogsbränder i detta program.
Jag är därför övertygad om att när förordningen om några veckor kommer tillbaka för andrabehandlingen kommer vi alla enhälligt att återta parlamentets ståndpunkter från förstabehandlingen, och att både rådet och kommissionen därefter kommer att dela parlamentets ståndpunkter.
