# ID: svediakorp-gov438433
# author: Roth-Behrendt (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 992
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr Barnier!
Ni har mycket tydligt redogjort för situationen, och det gladde mig att ni, som före detta miljöminister, även påpekade att katastrofer har en orsak.
Jag respekterar att kollegerna från de länder som är särskilt drabbade naturligtvis också kräver solidaritet.
Det gör de med all rätt!
Kollegerna från länder som Frankrike, Portugal och andra sydeuropeiska länder kräver med all rätt solidaritet, men - och det vill jag också säga klart och tydligt - jag vill inte att vi i dagens diskussion bara talar om huruvida vi behöver 31 miljoner, 90 miljoner eller 120 miljoner för att reparera skadorna, för det står också klart - och det har ni också sagt mycket tydligt, herr Barnier - att vi ordnar upp situationen.
Om vi inte vill fortsätta att göra det år efter år måste vi fundera över orsakerna.
Vi måste också tänka på orsakerna av den anledningen att vi någon gång kommer att tömma ut våra möjligheter att reparera skadorna.
Vi kommer från och med nästa år att vara 25 medlemsstater.
Detta kommer inte att fördubbla budgeten och vi kommer även i framtiden att drabbas av katastrofer - översvämningar, stormar, värmeböljor samt bränder i varierande intervaller, och som ni påpekade, herr Barnier, har detta ett samband med klimatförändringarna.
Ingen är nu ovetande om detta.
Men är vi beredda att agera i enlighet med denna kunskap?
Låt mig säga rakt ut att nej, det är vi inte!
Vi saknar alla beredskap och vi har egentligen inte heller någon lust att lyssna på något så obehagligt.
Vi har i Europeiska unionen inte på långa vägar skapat de förutsättningar under vilka Kyotokriterierna kan uppfyllas.
För närvarande kommer bara tre medlemsstater i närheten - Tyskland, Storbritannien och Sverige.
Vi uppfyller för närvarande högst hälften av kriterierna från Kyoto, genom att vi minskar på gaser som skadar klimatet och till exempel orsakar global uppvärmning på grund av växthusgaser som förekommer inom jordbruket och avfallshanteringen, men framför allt inom energiförsörjning och transporter.
Vi är inte beredda att vidta åtgärder och vara konsekventa när det handlar om att förändra de bakomliggande faktorerna.
Vägtrafiken ökar ständigt och vi vet att den är en av de främsta källorna till växthusgaser, och detta i allt högre grad.
För närvarande härrör cirka 20 procent av alla utsläpp från vägtrafiken, och 2010, då Kyoto-protokollet senast skall ha uppfyllts, kommer det att vara 28 procent.
Ni märker alltså att vi visserligen kan tala om katastrofer, men vi är inte beredda att vidta åtgärder för att förhindra dem.
Det jag redogör för er är fullständigt sakliga fakta.
Ni lär inte bli överraskade om jag säger att vi naturligtvis aldrig är särskilt ambitiösa när det gäller miljöpolitiken.
Jag har nu i ganska exakt fjorton år varit ledamot av detta parlament.
Jag har under denna tid sysslat med miljöpolitik, men jag vet också mycket väl var vi alla står när det är fråga om att anta verklig lagstiftning.
Vad händer när vi talar om att beskatta kerosen, det bränsle som används i flygplan?
Vad kommer att hända om vi säger till herr Barnier att han måste sätta strikta gränser för strukturfonderna så att de till exempel bara gäller för järnvägstrafik eller miljövänliga åtgärder?
Jag skulle vilja höra vad kollegerna i de drabbade länderna har att säga om det!
Vi måste en gång för alla skapa incitament för att till exempel överföra trafik från vägar till järnvägar, genom förmånsbehandling, belöningar, och också genom sanktioner, även om parlamentet aldrig vill ha några sanktioner.
Det betyder till exempel också att vi minskar industriutsläppen, att vi vidtar åtgärder för att förbättra kontrollerna, att vi beskattar verksamhet som är skadlig.
Vad gjorde vi i början av detta år när det var tal om att beskatta energiproduktionen?
Vi drog oss ur.
Rådet drog sig ur, och återigen drog vi oss alla ur.
Även om kommissionen till viss del har fortsatt framåt, finner vi alla att vi gång på gång påverkas av vad vi kallar vårt valdistrikts behov, där det finns industrier, som inte vill bli påverkade, som producerar kemikalier - som faktiskt är viktiga! - och som producerar bekämpningsmedel, som vi måste använda.
På så sätt vill ingen av oss egentligen göra något, men varje år står vi här i kammaren efter sommaren eller hösten och talar om katastrofer.
Låt mig utöver detta säga att jag har läst ett reportage i pressen om att ordföranden för det franska förbundet för ålderdomshem har sagt att det i Tyskland finns fyra gånger så mycket personal på ålderdomshemmen.
Detta gör mig förfärad, det är rentav chockerande, för situationen på ålderdomshemmen i Tyskland är i allmänhet katastrofal.
Följaktligen måste vi i Europeiska unionen också äntligen utöva praktisk solidaritet inom socialväsendet.
Vi måste fastställa en gång för alla vilka standarder som gäller för de människor som bor i Europeiska unionen.
Hur skall de alltså kunna leva värdigt på ålderdomshem, och vad händer med sjukförsäkringarna?
Ni vet att jag i konstitutionen ville skriva in tydliga befogenheter för Europeiska unionen när det gäller hälso- och sjukvårdspolitiken.
Vi lyckades inte med detta.
De lyckades inte heller.
Det tycks som om ingen ville ha detta, och det beklagar jag.
När vi ändå talar om katastrofer, så betyder det å ena sidan att vi återställer saker och ting och hjälper kollegerna från de berörda länderna, men det betyder också framför allt att vi måste förhindra att dessa saker händer igen, och det ber jag er också att göra i framtiden.
(Applåder)
