# ID: svediakorp-gov438431
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,639
# sentences: 96
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, ärade Europaparlamentsledamöter!
Sommaren 2003, som ännu inte är över, har i många avseenden varit tragisk.
Ni bad oss nyss hålla en tyst minut till minnet av hela den FN-trupp som mördades i Bagdad, och det finns även andra exempel på att den sommar vi nyss genomlevt varit svår och ibland också tragisk.
Förra torsdagen besökte jag Portugal för att under flera timmar flyga över de ödelagda regionerna Santarém, Portalegre och Castelo Branco.
Jag mötte en ödeläggelse, vars omfattning mina kolleger Diamantopoulou och Vitorino redan några dagar tidigare bevittnat: den förödelse jag mötte påminde mig också om den jag mötte för nästan exakt ett år sedan i Tyskland, men som hade andra orsaker.
Även sommaren 2002 var tragisk för en stor del av Centraleuropa, länderna i östra Tyskland, Republiken Tjeckien, Österrike och även Frankrike.
Vi måste agera på alla fronter och alla nivåer när det gäller denna typ av miljökatastrofer, som vi väl vet inte alltid har naturliga orsaker och deras humanitära konsekvenser - i Portugal miste arton personer livet i dessa bränder.
Detta gäller även de ekonomiska konsekvenserna - hundratusentals hektar är förstörda och tusentals jordbrukare har följaktligen blivit arbetslösa i Portugals centrala delar, som är landets fattigaste region.
Vi måste agera för dessa tusentals människor som inte längre kan arbeta såvida vi inte omedelbart hittar nya jobb åt dem och som kommer att frestas att flytta till storstadsområdena eller till kusten.
Det säger sig självt att den nivå som vi här representerar, och då menar jag ni, Europaparlamentet, vi, kommissionen, och rådet, är rätt nivå för ingripanden under dessa omständigheter.
Jag tackar er därför ännu en gång herr talman, och jag tackar Europaparlamentet och samtliga politiska grupper för att kommissionen fått detta tillfälle att informera er om vad den uträttar, vad den avser att uträtta och vad den ännu inte har uträttat på Europanivå.
Europeiska unionens solidaritetsfond är det främsta verktyget eller instrumentet med vilket vi kan ge stöd.
Jag minns, mina damer och herrar, mitt så gott som första anförande i kammaren.
Som många av er vet är jag sedan länge intresserad av miljö och ekologi.
I oktober 1999, när jag nyligen hade utsetts till kommissionsledamot, blev jag tvungen att åka till Grekland, herr talman, för att utvärdera skadorna av en jordbävning.
Jag sade då att vi inte hade några extraordinära instrument tillgängliga vid extraordinära situationer, tragedier eller naturkatastrofer.
Vi hade ingenting annat än välbekanta standardsvar.
Det var först efter förra årets katastrof, översvämningarna i Centraleuropa, som solidaritetsfonden kunde inrättas.
Det initiativ som kommissionen antog i frågan fick ett omedelbart stöd från er församling, som jag måste säga var mycket effektivt.
Jag kommer väl ihåg det arbete som utfördes av era föredragande Rolf Berend och Ralf Walter, som gav oss sitt stöd.
Fonden inrättades på tre månader.
Med anslag på en miljard euro per år är den nu vårt främsta hjälpmedel för att återställa - jag kommer strax att säga några ord om det förebyggande arbetet - skador förorsakade av bränder likt dem vi sett i Portugal eller som fortfarande pågår i Frankrike.
Fonden upprättades inte bara mycket snabbt: den respons vi ger är också mycket snabb.
Portugals förfrågan kom in till kommissionen den 14 augusti och förra veckan, det vill säga 14 dagar senare, anslog vi ett katastrofbidrag på 31,6 miljoner euro till assistans, tillfällig inkvartering, energiförsörjning, återställande av grundläggande infrastruktur och djurfoder, eftersom allt blivit förstört.
I år har solidaritetsfonden mottagit fem förfrågningar och mina avdelningar har godkänt fyra av dem (Etnas utbrott i Italien, jordbävningen i Moliseregionen, Prestige-haveriet och naturligtvis Portugal) motsvarande ett belopp på sammanlagt 88 miljoner euro.
2002 beviljades ett stöd på 728 miljoner euro från fonden, som då endast funnits i tre eller fyra månader, till Tyskland, Republiken Tjeckien och Österrike.
När det gäller Tyskland vill jag informera parlamentet om att jag nu på torsdag beger mig till Dresden i Sachsen, ett område som jag besökte för ett år sedan.
Jag kommer där att kontrollera, observera och bedöma hur de europeiska anslagen till reparation av skadorna från översvämningarna har använts.
Mina damer och herrar, vi har även tillgång till andra former av stöd än denna solidaritetsfond som är avsedd för nödåtgärder när inget annat europeiskt stöd ges, framför allt stöd till återuppbyggandet av ekonomier som havererat.
Detta är syftet med strukturfonderna och sammanhållningsfonderna, som enligt begäran från regeringar kan omstruktureras eller omfördelas.
Portugal informerade oss följaktligen om att landet tänkte begära omstrukturering eller omfördelning av gemenskapens strukturfonder i storleksordningen 182 miljoner euro för att klara av återuppbyggnaden av skogs- och jordbrukssektorerna.
Låt mig, herr talman, infoga en liten parentes beträffande strukturfonderna.
Talman Cox nämnde nyligen att Luciano Caveri skall lämna parlamentet.
Han har betytt mycket både för er och för mig i egenskap av ordförande i utskottet för regionalpolitik, transport och turism.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt att hedra och tacka honom för den kvalitet och rättframhet som under flera år kännetecknat våra förbindelser med detta utskott.
Mina damer och herrar, jag kommer nu till en tanke som en del av er kanske vill ta upp.
Det är tanken att kriterierna för solidaritetsfonden som vi gemensamt har antagit utifrån kommissionens förslag och som rådet har anpassat eller förändrat behöver utvärderas.
Jag hävdar inte att dessa kriterier som vi sedan ett och ett halvt år tillbaka konsekvent, objektivt och opartiskt tillämpat vid alla katastrofer, är helt perfekta.
Jag håller därför fast vid möjligheten att utvärdera hur fonden fungerar - det måste vi göra före den 31 december 2006 - och om nödvändigt föreslå en ändring av interventionskriterierna.
På grund av den intensiva värmeböljan som orsakar eller förvärrar bränder har många regioner, särskilt i södra Europa, drabbats av andra ekonomiska och humanitära tragedier.
Jag tänker särskilt på den torka som en del av er säkert kommer att nämna.
Även torkan har orsakat betydande skador.
Som exempel kan nämnas att enbart i norra Italien har de skador som drabbat mjölkproduktionen uppskattats till 70 miljoner euro och de som drabbat odlingar och foder till 380 miljoner euro.
I det specifika fallet med torka kan vi givetvis inte på Europanivå förlita oss på solidaritetsfonden, eftersom den inte skapats i detta syfte.
Som påminnelse kan nämnas att denna fond är avsedd för katastrofer där inget annat stöd finns.
När det gäller torkan både hade och har vi fortfarande möjligheter att ingripa, i synnerhet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
I detta sammanhang vill jag påminna om att kommissionen på initiativ från min kollega Franz Fischler i början av juli antog ett antal åtgärder till förmån för producenter i alla berörda regioner.
Åtgärderna berör särskilt användningen av växttäcke på mark som ligger i träda, användningen av vissa interventionslager av spannmål och ris för utfodring av boskap, möjligheten att öka betalningsförskotten till 80 procent inom nötköttsektorn och att i förväg genomföra vissa betalningar inom nötköttsektorn, fårsektorn eller sektorn med de vanligaste grödorna.
Kommissionen är naturligtvis beredd att så fort som möjligt granska alla berättigade förfrågningar om statsstöd eller ändringar av programmet för utveckling av landsbygden som kan komma att läggas fram av regeringarna i de medlemsstater som är berörda av torkan.
Min tredje punkt gäller civilförsvaret.
Jag fick häromdagen tillfälle att i Castelo Branco hälsa på frivilliga brandmän som gjort ett fantastiskt arbete.
Överallt där liknande katastrofer inträffat har vi bevittnat en våg av solidaritet, sammanhållning och generositet.
Alla de nödsituationer som inträffat och som fortfarande inträffar väcker emellertid frågan om samordning av resurser för civilförsvar på europeisk nivå.
På civilförsvarsområdet finns det ett beredskapscentrum inom gemenskapen som inrättats genom ett rådsbeslut i oktober 2001 och som har till uppgift att verkställa det europeiska samarbetet vid nödsituationer.
Det är framför allt ett center för samordning och expertkunskap som har varit ytterst aktivt i fråga om bränder - vilket var fallet vid Erika- och Prestige-haveriet - och som har utnyttjat alla tillgängliga medel inom ramen för sina befogenheter.
Men erfarenheten, i synnerhet denna sommar i Portugal, har visat att centrets nuvarande befogenheter tyvärr inte räcker till för att ge allt det stöd som behövs vid större katastrofer.
Kommissionen kommer därför på uppmaning av min kollega Margot Wallström att senast i slutet av september lägga fram resultatet av sina diskussioner om vilket som är det bästa sättet att bemöta situationen och lägga fram förslag.
Jag tror att detta är ett område där vi måste vara mer ambitiösa och diskutera vilka finansiella och operativa resurser som krävs för att möjliggöra mer effektiva ingripanden, särskilt från centrumets sida.
Oavsett vilka förslag eller åtgärder vi lägger fram vill jag påminna om att civilförsvaret generellt sett förblir en nationell behörighet och ofta till och med en regional behörighet, och att ingenting därför kan göras såvida inte ministerrådet ber kommissionen att lägga fram en plan.
Jag måste också säga att det även krävs att parlamentet talar om för oss vad den vill och hur långt den vill att vi skall gå på detta område, vilket några av dess ledamöter redan har gjort.
Jag har talat om solidaritetsfonden, torkan och läget beträffande våra kommande förslag när det gäller civilförsvaret.
Jag skulle vilja avsluta denna framställning genom att lyfta fram en övertygelse jag har haft mycket länge.
Jag har alltid ansett att förebyggande arbete när det handlar om naturkatastrofer - även om jag får upprepa att alla dessa katastrofer inte har orsakats av naturen och att det inte fanns något naturligt över Prestige- och Erika-haverierna - av vilket slag de än må vara, är mindre kostnadskrävande än återuppbyggnadsarbete.
Jag vill därför belysa vilka förebyggande insatser som gjorts på alla nivåer: på global nivå - det återkommer jag till avslutningsvis i samband med Kyoto - och på lokal nivå, på plats på det regionala eller nationella området.
När vi om några månader gör en granskning efter halva tiden av de regionalpolitiska programmen kommer jag därför att vara mycket uppmärksam på förfrågningar från stater eller regioner som gäller stöd inom strukturfondernas programplaneringsperiod 2000-2006, till alla former av förebyggande arbete.
Jag vill dock gå ännu längre och göra mer än vad vi har gjort och för tillfället gör för att efter våra diskussioner kunna göra de förebyggande katastrofåtgärderna mer eller mindre obligatoriska i samtliga regionala program i de förslag som kommissionen lägger fram beträffande den framtida regionalpolitiken och sammanhållningspolitiken.
Jag hoppas också att vi tillsammans skall hitta medel för att öka budgetsatsningen på förnybara energikällor eller rena transportformer i de regionala eller nationella programmen.
Eftersom jag talar om förebyggande åtgärder vill jag dessutom lyfta fram att vi alla är medvetna om att vi för att kunna förebygga måste förstå, känna till och vara väl informerade.
Geografisk information är i detta sammanhang en viktig beståndsdel i förebyggandet och hanteringen av risker.
Kommissionen har tagit fram ett europeiskt informationssystem för skogsbränder.
Med systemet kan man varje dag göra en brandriskkarta över hela det europeiska territoriet.
Systemet är redan nu en nödvändig del av gemenskapssystemet för stöd åt civilförsvarets skogstjänster i medlemsstaterna.
Slutligen vill jag betona att med detta system kan vi också göra en snabb och tillförlitlig uppskattning av de skador som orsakats av skogsbränder.
Det var på detta sätt vi i förra veckan kunde uppskatta att det område i Portugal som förstörts av bränder uppgår till en yta av över 400 000 hektar.
Sammanfattningsvis skall jag, mina damer och herrar, avsluta med att tala om det allra viktigaste, svåraste och mest nödvändiga förebyggande arbetet, vilket är det globala förebyggandet, det vill säga våra medlemsstaters och vår unions åtgärder när det gäller klimatförändringarna.
Om sannolikheten ökar för att den pågående globala uppvärmningen leder till betydande förändringar av regnfördelning och torka, vilket alla klimatforskare förutser, är det viktigt för gemenskapen och var och en av dess medlemmar att hålla sig kvar i det främsta ledet i kampen mot klimatförändringar, och att deras åtgärder på området utgör ett gott föredöme.
Inget land och ingen grupp av industriländer liksom Europeiska unionen har möjlighet att på egen hand eller inom sina egna gränser lösa ett sådant problem.
Därför vill Europeiska unionen att Kyotoprotokollet, som redan ratificerats av 113 länder, som representerar mer än två tredjedelar av världens befolkning, skall kunna träda i kraft så fort som möjligt.
Europeiska unionen har för sin del redan antagit flera åtgärder för att uppnå de mål som fastställs i detta protokoll, och har även införlivat miljöprinciperna i sin strategi och beslutsprocess.
Men som ni väl vet, kära ledamöter, är de olika medlemsstaternas engagemang och delaktighet inte lika stort, trots att det är avgörande.
De senaste utsläppsuppgifterna visar att tio av de femton nuvarande medlemsstaterna fortfarande ligger långt ifrån sina mål för minskade utsläpp av växthusgaser.
Den 22 juli inledde kommissionen rättsliga åtgärder för att garantera att Europeiska unionens lagstiftning för att förbättra luftkvaliteten i Europa följs.
Vi har som ni vet även antagit ett förslag till förordning som syftar till att minska utsläppen av fluorerande växthusgaser.
Förslaget representerar en ny fas i det arbete Europeiska unionen bedriver för att uppfylla de förpliktelser som åligger oss enligt Kyotoprotokollet.
Slutligen tas nu hänsyn till de nya miljökraven och ekologiska kraven i riktlinjerna för den gemensamma jordbrukspolitiken - Franz Fischler kan berätta mer om detta än jag.
Herr talman, mina damer och herrar!
Alltid när vi talar om naturkatastrofer och allt som har hänt denna sommar, talar vi oundvikligen om ekonomi, om hundratusentals hektar förstörd skogsmark, om en jordbruksekonomi som drabbats av en kraftig motgång, vars följder blir kännbara en lång tid framöver.
Men vi måste också och kanske främst tala om de män och kvinnor som drabbats och vars egendomar skadats.
Jag skulle inte kunna avsluta min framställning utan att hedra minnet av de många tusentals landsmän som avlidit till följd av den extrema värme vi fått utstå de senaste veckorna.
Kanske behöver vi också av det skälet försöka att förstå den särskilda situationen i var och en av våra medlemsstater, fundera över hur vi kan samordna vårt arbete och våra bedömningsinstrument ytterligare, och troligen även nå större framsteg inom folkhälsoområdet i Europa.
Jag har som ni vet länge deltagit å era vägnar i konventets arbete, i presidiet och i själva konventet, tillsammans med Klaus Hänsch och Íñigo Méndez de Vigo.
Tillsammans med många andra företrädare från Europaparlamentet har vi försökt att förbättra texterna som rör europeiska insatser för folkhälsan.
Texten i konstitutionen kanske uppvisar vissa tecken på framsteg, men jag är inte säker på att denna text går så långt som den borde, när man ser vissa katastrofer ur det verkligt europeiska perspektivet.
Jag skulle följaktligen - även om frågan kan tyckas ligga tämligen långt från bränderna i Portugal - med anledning av värmeböljan och andra betydande gissel som påverkar de europeiska medborgarnas hälsa vilja säga att vi måste gå längre med de gemensamma insatserna, och också gemenskapens insatser, när det gäller folkhälsan.
(Applåder)
