# ID: svediakorp-gov438381
# author: Sylla (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 594
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, herr talman!
Jag känner mig lite besvärad.
I dag som så många andra gånger diskuterar vi ytterst viktiga ämnen under brådskande frågor.
Jag skulle därför vilja att vi övervägde möjligheten att inte alltid förlägga de mänskliga rättigheterna till torsdag eftermiddag, när bara en handfull ledamöter finns kvar.
Jag tror nämligen att det vore värt att ibland flytta på denna punkt med så allvarliga frågor som mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, så att den hamnade vid ett så gynnsamt tillfälle som möjligt på föredragningslistan, när flest ledamöter är närvarande.
För att komma till frågan om Uganda, sågs detta land länge som en förebild för utvecklingen i Östafrika.
I dag är landet den värsta hemvisten för kränkningar av människors fysiska integritet och mänskliga rättigheter.
Forna tiders slavar kidnappades, slängdes ned i lastrummen, byttes mot varor och rikedomar.
När västländerna hade tvättat sin moraliska byk - framför allt i Durban där man kallade slaveriet ett brott mot mänskligheten - glömde de till slut att det i dag finns andra former av slaveri.
I dag bär slaven inte längre kedjor och arbetar inte på bomullsfälten, slaveriet behöver inte längre frågan om hudfärg för att befästa sin auktoritet över de svarta vars själar som har förstörts.
Nej!
Slaveriet framträder i dag i form av arméer som påstår sig vara motståndsarméer, som säger sig stå i självutnämnda ledares tjänst och allt detta leder till den tragedi vi i dag känner till - barnsoldaterna.
Man skall veta att barnsoldaterna är barn som tvingas att döda en familjemedlem för att kunna bli en barnsoldat.
Det här förklarar Kourouma mycket väl i sin bok.
Man skall veta att de utnyttjas sexuellt, vilket har nämnts här.
Man skall veta att antalet sådana barn i dag uppgår till 20 000 i Uganda.
Att denna tragedi är möjlig beror också på att en hel rad länder ger logistisk, finansiell och militär hjälp till länder som Sudan och Uganda.
Så jag skulle vilja säga att jag har en känsla av att det även i detta avseende finns två måttstockar för den politik vi för.
För några veckor sedan reste jag till Togo, till detta land som vi - måhända med rätta - har vägrat att ge bistånd inom hälsovård och utbildning.
Landet är alltså drabbat av sanktioner.
Samtidigt får ett land som Uganda stöd av Förenta staterna.
Konventioner som vi har undertecknat, exempelvis? Allt utom vapen?, gäller samtidigt inte som sådana i Uganda, där vapenhandeln pågår överallt.
Jag skulle vilja vara säker på att samtliga konventioner om handel i landet, framför allt när det gäller vapenhandel, verkligen tillämpas när det gäller länder som Uganda.
Jag skulle också vilja vara säker på att de olika konventioner som vi undertecknar inte enbart är kvalitetsmärken för att skaffa oss gott samvete, för om man har undertecknat konventionen om skydd av barnens rättigheter och en hel rad konventioner som syftar till att skydda de grundläggande rättigheterna, då har man inte rätt att fortsätta låtsas som ingenting.
Om allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, kränkningar av barnens rättigheter och mord i dag hör till vardagen i Uganda, då måste vi ta vårt ansvar.
Det gör vi inte med hjälp av en politik med två måttstockar, utan med hjälp av verkliga sanktioner och kontroll av det stöd vi ger till detta land.
