# ID: svediakorp-gov438378
# author: Stihler (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tills nyligen trodde jag att Uganda var ett av de bättre afrikanska staterna när det gäller de mänskliga rättigheterna.
För två veckor sedan ordnade Amnesty International, som en del av flyktingveckan, så att ledamöter av Europaparlamentet fick bli kompanjoner till flyktingar under en dag.
Anledningen till detta var helt enkelt att låta politiker i första hand förstå erfarenheterna hos de personer som blir flyktingar och att lyssna till varför dessa människor var tvungna att fly från sina hemländer.
Jag hade privilegiet att möta en ugandisk flykting som lever i Skottland, vars namn är Innocent Jakisa.
Han har beviljats flyktingstatus för att permanent kunna stanna i Förenade kungariket.
Hans historia var chockerande.
Jag har inte tid att gå in på detaljer nu.
Han var inte från norra delen av landet, men han var en aktivist som kämpade för de funktionshindrades rättigheter och han yttrade sig mot landets regering.
Det är därför resolutionens punkt 5, där man uppmanar de ugandiska myndigheterna att införa god förvaltning och politisk pluralism, är absolut nödvändig.
Yttrandefrihet är grundläggande för demokratin.
Uganda har kommit en lång bit på vägen från Idi Amins brutala diktatur, men det återstår fortfarande mycket att göra.
Det faktum att det inte förekommer några politiska partier i Uganda borde utgöra en källa till oro för oss i EU, och även om presidenten förmodas häva detta 17-åriga förbud mot flerpartidemokrati, som kommer att bli föremål för en folkomröstning, bör denna process övervakas på nära håll av EU.
När det gäller det underlag som finns till hands i resolutionen utgör behandlingen av barn i norra delen av Uganda en allvarlig angelägenhet.
För bara några veckor sedan blev några skolflickor bortrövade av den brutala rebellgruppen, Herrens motståndsarmé (LRA).
Om de inte återfinns kommer de att underkastas ett öde som sexslavar till milisledare.
Enligt Jo Becker från Human Rights Watch har det skett en dramatisk och alarmerande ökning av kidnappningar.
Under de senaste tio månaderna har fler barn förts bort än något tidigare år under konflikten.
Sedan den ugandiska regeringens militära offensiv, för drygt ett år sedan, uppskattas 5 000 barn ha kidnappats.
Under året före var denna siffra lägre än 100.
Under den 17-åriga konflikten mellan den ugandiska regeringen och LRA uppskattas 20 000 barn ha kidnappats.
Mycket återstår att göra.
Jag hoppas att framtidens barn i Uganda kommer att kunna leva i frid och att de mänskliga rättigheterna för personer som Innocent kommer att respekteras.
