# ID: svediakorp-gov438354
# author: Solbes Mira (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 921
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Som ni vet antog kommissionen den 2 april 2003 ett beslut som bekräftar att sex organisationer inom nötköttsektorn har brutit mot konkurrensreglerna.
Organisationerna fick böter, till ett belopp på nästan 17 miljoner euro.
Det handlar om ett avtal som slutits i Frankrike i slutet av 2001 mellan fyra organisationer som företräder jordbrukare och två organisationer som företräder slakterier.
Avtalet bestod i att minimipriser fastställdes på vissa nötköttskategorier och stopp eller åtminstone begränsning av importen från andra medlemsstater.
Först slöts ett skriftligt, offentligt avtal och därefter ett muntligt, hemligt avtal, efter det att kommissionen hade sänt varningsskrivelser.
Dessa avtal slöts på grund av de låga priserna på nötköttsmarknaden, med anledning av krisen inom sektorn.
Med utgångspunkt i uppgifter från generaldirektoratet för jordbruk inledde generaldirektoratet för konkurrens en undersökning och begärde upplysningar i mitten av november 2001.
På grundval av dessa uppgifter begränsade sig kommissionen till en början till - och jag vill betona det - att sända varningsskrivelser i slutet av november 2001.
Alla parterna i avtalet garanterade då kommissionen, skriftligt, att de skulle avsluta det olagliga avtalet.
Men kommissionen fick indicier som tydde på att parterna förlängde sitt avtal i hemlighet.
De överraskande inspektioner som genomfördes i mitten av december 2001 bekräftade kommissionens misstankar.
Parterna fick möjlighet att komma med skriftliga och muntliga kommentarer.
I det beslut som fattades den 2 april 2003 dras slutsatsen, på grundval av upprepad rättspraxis från EG-domstolen, att det för det första fanns ett avtal om prissamverkan som är oförenligt med bestämmelserna i artikel 81 i fördraget och att det för det andra fanns ett avtal om stopp av import från de övriga medlemsstaterna, som även det är oförenligt med gemenskapens konkurrenslagstiftning.
De handlingar som kommissionen påträffade under undersökningens gång visar klart och tydligt på att alla organisationer i fråga kände till att det avtal som de ingick var olagligt och att de riskerade ingripande från konkurrensmyndigheterna.
Kommissionen ålade FNSEA, den största organisationen som företräder jordbrukare i Frankrike, böter på 12 miljoner euro och en av de organisationer som företräder slakterierna ålades böter på upp till 480 000 euro.
Jag vill påminna om att kommissionen vid fall av mycket allvarliga överträdelser mot konkurrensbestämmelserna ger böter på ett basbelopp minst 20 miljoner euro till varje deltagare.
Kommissionens beslut kritiseras främst av tre skäl: För det första sägs det att det är ett angrepp mot mötes- och föreningsfriheten, för det andra att bötesbeloppen är för höga med tanke på den kris som sektorn genomgår, och för det tredje sägs det att kommissionen inte agerade under den andra krisen med galna ko-sjukan.
Jag kommer att försöka besvara dessa tre argument.
När det gäller mötes- och föreningsfriheten anser kommissionen att beslutets räckvidd har överdrivits.
Mötes- och föreningsfriheten är en grundläggande frihet, som erkänns av alla - kommissionen betonar detta i sitt beslut.
Men den friheten innebär inte att man har rätt att göra vad som helst: en fackförening får inte som laglig verksamhet sluta avtal om prissamverkan och importbegränsningar, eftersom detta innebär en överträdelse av principerna för den inre marknaden.
I beslutet står inte mer än så.
När det gäller bötesbeloppen måste hänsyn tas till att de fastställs med tanke på hur allvarlig överträdelsen är och de försvårande omständigheter som kan föreligga.
När det gäller det här ärendet var det allvarligt och det fanns även försvårande omständigheter, till och med mycket försvårande omständigheter.
I det här sammanhanget måste jag påminna om att jordbrukarna, genom våldshandlingar, tvingade slakterierna att skriva på det olagliga avtalet.
Jag påminner också om att parterna, efter att skriftligen ha försäkrat kommissionen om att avtalet inte skulle förnyas, i själva verket fortsatte att tillämpa det i hemlighet.
Däremot tog kommissionen hänsyn till den svåra ekonomiska situationen inom jordbrukssektorn, denna dubbla kris, med både galna ko-sjukan och mul- och klövsjukan, som Bernié tog upp i sitt inlägg här i parlamentet den 7 april i år, och det var just denna exceptionella situation som föranledde kommissionen att, för första gången, sänka bötesbeloppen med 60 procent, som absolut inte är en föraktlig siffra.
Det tredje kritiska argumentet går ut på att det var kommissionen som inte vidtog lämpliga åtgärder för att ta itu med galna ko-krisen.
I det här sammanhanget är det på sin plats att påminna om att kommissionen mångdubblade sina åtgärder för att stabilisera marknaderna.
Interventionsmekanismerna användes flitigt, och tillämpningsområdet till och med utvidgades, vi inrättade särskilda krismekanismer för att göra det möjligt för medlemsstaterna att dra tillbaka ytterligare mängder slaktdjur från marknaden.
På så sätt drogs nästan 10 procent av den europeiska konsumtionen tillbaka från marknaden på bara några få månader.
Över 1 000 miljoner euro i budgetmedel användes för denna åtgärd och kommissionen gav dessutom medlemsstaterna tillstånd att bevilja nationella stöd till de värst drabbade jordbrukarna.
I Frankrikes fall godkände kommissionen över 300 miljoner euro i statliga stöd.
Slutligen bör man komma ihåg att kommissionen, även om krisen drabbade hela Europa, inte har fått några uppgifter om att någon annan medlemsstats organisationer har bedömt det vara nödvändigt att skapa en olaglig kartell.
Beslutet, i vilket kommissionens åtgärder och de juridiska slutsatserna beskrivs detaljerat, kommer att offentliggöras inom kort.
