# ID: svediakorp-gov438323
# author: Krivine & Vachetta (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 241
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Blokland gläder sig i sitt betänkande åt eurons värdering i förhållande till dollarn men varnar för att en förstärkning av denna tendens kan komma att äventyra exporten.
Han pekar därmed på ett svart hål i valutaunionen.
Ingen vet exakt vilken växelkurs som bör eftersträvas för euron.
Det är i alla händelser inte Europeiska centralbankens sak att fastställa den växelkursen, eftersom ECB endast har till uppgift att upprätthålla prisstabiliteten.
Kravet på en omfattande studie om växelkursen bekräftar att ECB inte spontant verkar intressera sig för denna fråga.
Denna okunskap, som man bekräftar och rentav hävdar, stärker oss i vår analys av euron.
Det är inte ett instrument som skapats för att stödja en ökad samordning av den ekonomiska politiken, som är mer gynnsam för sysselsättningen.
I huvudsak handlar det om ett ekonomiskt polisverktyg som syftar till att hålla nere löner och socialbudgetar.
Det är därför inte förvånande att konstatera att man i detta betänkande, precis som i Gasòliba i Böhms betänkande, eftertryckligen framhåller en ytterst strikt renlärighet, framför allt på budgetområdet.
Vi beklagar på inget sätt att stabilitetspakten brutits och konstaterar att dess principer är både omöjliga att tillämpa konkret och djupt skadliga till sina effekter.
Därför har vi röstat emot dessa båda betänkanden som inte gör annat än att på ett tvångsmässigt sätt upprepa scheman som för länge sedan har omkullkastats av konjunkturen.
