# ID: svediakorp-gov438259
# author: Torres Marques (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, kollegor!
Jag skulle vilja koncentrera mitt inlägg på euron som betalningsmedel.
Införandet av den gemensamma valutan har varit en mycket stor framgång, men om alla är nöjda när det gäller införandet av sedlar och mynt kan man inte säga samma sak om hur euron som betalningsmedel fungerar.
Euron har faktiskt varit vår valuta sedan 1999.
För fyra och ett halvt år sedan blev euron elva EU-länders valuta och de nationella valutorna bara lite växel som fortsatte att cirkulera.
Men det europeiska banksystemet har under samma tid inte velat erkänna denna nya verklighet.
Det finns tolv länder med samma valuta men bankerna fungerade som om det var ett internationellt område.
Euron som betalningsområde existerade egentligen inte.
Först för ett år sedan kunde bankkorten börja användas i euroområdet på samma vis som i de länder där de hade utfärdats och först denna vecka blev möjligt att göra banköverföringar till samma villkor som de som gäller inom respektive land.
Och om denna åtgärd är utmärkt för medborgarna och de små och medelstora företagen som gör affärer i euroområdet är beloppsgränsen för operationer på 12 500 euro löjlig och oberättigad.
Om det finns tekniska infrastrukturer för att överföra samma valuta från ett land till ett annat och om kostnaden är obetydlig, det är ju en virtuell operation som sker via datorer, varför är gränsen då så låg?
Kostnaden för en operation på 12 500 euro är lika stor som på 50 000 euro, hur går det då efter 2006, eller blir den som en på 100 000 euro eller mer?
Jag skulle till och med vilja påstå att det bara innebär ökade kostnader för företag och banker att tvinga ett företag att göra tio deloperationer på 12 500 euro för att kunna betala 125 000 euro.
Jag tycker därför avslutningsvis att det är viktigt att få euroområdet att fungera effektivt genom att minska bankernas avgifter till de nivåer de använder inom landet.
Glöm inte att när det gäller valuta är vårt land euroområdet.
Vad tänker kommissionen göra för att förbättra euron som betalningsmedel?
