# ID: svediakorp-gov438258
# author: Berend (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
Om den europeiska gemensamma valutan euro hade sett dagens ljus som växelkurs på 1,17 i förhållande till dollarn för 4,5 år sedan, skulle den här kursen ha återgivit prisnivån på båda sidor av Atlanten på ett adekvat sätt.
Sedan dess har utvecklingen av eurons växelkurs som vi vet varit som en berg- och dalbana.
För närvarande är den tillbaka vid utgångspunkten.
Men vi européer borde i princip inte fundera så mycket på eurons kurs, då ingen kan förklara eller förutsäga kortsiktiga förändringar av växelkurser på mellan en dag och sex månader.
Vi borde snarare ägna oss åt de viktigare ekonomiska problemen och överlämna växelkursens utveckling åt valutamarknaderna.
Även om befolkningens acceptans av euron har tilltagit måste man enligt de senaste opinionsundersökningarna konstatera att den tyska marken i många människors huvuden fortfarande lever kvar i hög grad i Tyskland.
Denna utveckling var emellertid förutsägbar och får inte på något sätt bedömas som negativ.
Den tilltagande acceptansen av euron inom befolkningen har ju utvecklingskaraktär och förringar inte på något sätt denna avgörande valutapolitiska händelse i den europeiska kontinentens historia.
Vad beträffar uttag av kontanter från bankomater instämmer jag med föredraganden i dennes uppfattning att det finns behov av fler sedlar i mindre valörer - 5 och 10 euro.
Jag ställer mig emellertid kritisk till att tillsätta en arbetsgrupp som skall pröva behovet av en eneurosedel.
Åtminstone i Tyskland stöter en sådan begäran på stort ogillande, vilket de senaste undersökningarna bekräftar.
I detta sammanhang säger till exempel 79 procent av befolkningen klart nej till sedeln i mindre valör, och endast 16 procent är för detta införande.
Även när undersökningarna inte ger toppresultat verkar det föreligga en tydlig bekräftelse på denna uppgift om att befolkningen, åtminstone den tyska, inte har något behov av detta.
Kort sagt bör svaret på frågan om vi förutom eneuromyntet också behöver en eneurosedel vara ett klart nej.
Den euro som nu är i omlopp är bra.
