# ID: svediakorp-gov438257
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
I Gasòliba i Böhms betänkande görs en positiv summering över hur euroområdet fungerat sedan 1999.
Många fördelar lyfts fram, och ett fåtal hypotetiska nackdelar.
Det går dock att vara något mer exakt.
De faktiska fördelarna existerar och var för övrigt kända redan från början.
Det gäller exempelvis det förhållande att valutasvängningarna mellan euroområdets länder har försvunnit, något som troligtvis har räddat oss undan några kriser under den gångna perioden.
Men nackdelarna existerar faktiskt.
De yttrar sig bland annat i att tillväxten är hälften så stor och arbetslösheten dubbelt så hög i euroområdet jämfört med de länder som står utanför eurosamarbetet.
Denna skillnad har troligtvis flera orsaker, men en av orsakerna är med all säkerhet den stelhet som de gemensamma räntorna och växelkurserna medför när de tillämpas på ekonomier som fortfarande har mycket skilda behov.
En annan nackdel som det sällan talas om, är det bristande incitament till strukturella reformer som följer av det delade ansvaret.
Förr kunde en bristfällig nationell förvaltning ge upphov till en valutakris som föranledde korrigerande åtgärder.
I dag blandas de duktiga och vanartiga ländernas ansvar samman i den gemensamma valutan, med följd att vissa kan skjuta upp reformerna så länge det finns ett förtroende för euron.
Visserligen var det tänkt att valutamarknadens styrmedel när de försvann skulle ersättas av stabilitetspaktens budgetdisciplin, men i dag har vi fått bevis på att dessa administrativa styrmedel aldrig kan vara tillräckliga för att ersätta marknadens styrmedel.
När det gäller den önskan som uttrycks i betänkandet om ett förstärkt ekonomiskt samarbete i stort och upprättandet av en europeisk budget enligt federala principer, är det inte något att hoppas alltför mycket på inom en omedelbar framtid.
Det framgår också av konventets magra resultat inom detta område.
För övrigt skulle det strida mot Maastrichtfördraget.
Fru talman!
Annorlunda uttryckt flyter euroområdets fartyg, men det kan inte styras och ingen vet vart det är på väg.
Jag hoppas att det inte är mot en superstat
