# ID: svediakorp-gov438247
# author: Duisenberg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,177
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Först och främst vill jag tacka alla ledamöter som har talat för deras lyckönskningar och i synnerhet för deras uppmuntran till ECB att noga hålla fast vid stabilitets- och tillväxtpakten.
Man måste inse att stabilitets- och tillväxtpakten är ett mycket välkommet kompletterande element i utformandet av vår penningpolitik.
ECB är emellertid inte väktare för stabilitets- och tillväxtpakten; det är Europeiska kommissionen.
Jag kan ändå försäkra er om att ECB har stått och alltid kommer att stå rakt bakom Europeiska kommissionen i dess strävan att leva upp till stabilitets- och tillväxtpaktens villkor.
Andria hänvisade till ECB: s och ESCB: s respektive ställningar, som nämns i artikel 29 i konventets förslag till konstitution.
Dessa kommer att diskuteras under regeringskonferensen från och med mitten av oktober.
Kan jag få tillägga en anmärkning?
ECB välkomnar i allmänhet förslaget till konstitution vad beträffar dess ställning.
Vi har emellertid en allt överskuggande önskan om viss förändring.
Det gäller det faktum att termen Europeiska centralbankssystemet tolkas med viss tvetydighet i det nuvarande fördraget och i förslaget till konstitution.
Ibland uppfattas den som åsyftande samtliga av de centralbanker som deltar i Europeiska centralbankssystemet.
Ibland uppfattas den som utgörande endast själva ECB och de deltagande nationella centralbankerna.
Vi har vädjat om att man någonstans skall inbegripa en hänvisning till Europeiska centralbankssystemets grundidé, dvs.
Eurosystemet.
Det är ECB som är hjulnavet och de deltagande nationella centralbankerna är ekrarna; tillsammans utgör de Europeiska centralbankssystemet.
När vi blir tillfrågade om en åsikt, och vi kommer att bli tillfrågade om vår åsikt, kommer vi att uppmana regeringskonferensen att göra en hänvisning någonstans i texten till denna Eurosystemidé, som är det europeiska folkets centralbank.
Det är något som hittills inte har nämnts, varken i det nuvarande fördraget eller i förslaget till konstitution.
Åtskilliga talare - Randzio-Plath och även andra - har uttryckt visst tvivel om den nuvarande penningpolitiska ställningen är den optimala.
Den senaste talaren, Langen, hänvisade också till uttalanden som gjorts de senaste dagarna av vissa regeringschefer - Schroeder, Raffarin och Berlusconi - där de uppmanar ECB att göra mer för att främja tillväxten under de nuvarande förhållandena.
I denna fråga skall jag vara kristallklar.
Den nuvarande penningpolitiska ställningen, med 2-procentiga räntor, anses enligt ECB-rådet vara lämplig mot bakgrund av den förväntade framtida utvecklingen på medellång sikt.
Vi förväntar oss att inflationen under årets återstående månader kommer att kretsa kring denna 2-procentsnivå, och sedan falla väsentligt under 2-procentsgränsen i början av nästa år, huvudsakligen till följd av baseffekter.
Under senare delen av året och under 2005 kommer den återigen att klättra tillbaka i en riktning som leder den nära 2 procent.
Det är vårt mål.
Mot bakgrund av denna penningpolitiska ställning, som med hänsyn till analyser inför framtiden anses som lämplig, kan man dra slutsatsen att penningpolitiken har spelat sin roll för att skapa villkor för tillväxtens återhämtning inom euroområdets ekonomi och sysselsättning.
Vi har spelat vår roll och nu gäller det att regeringarna - kanske att jag låter litet spydig - inte längre gömmer sig bakom ECB för att försöka dölja deras misslyckande med att utföra de strukturella reformer som det finns ett sådant trängande behov av i Europa.
(Applåder)
Är definitionen av prisstabilitet alltför rigid?
Jag tror inte det.
Vi har nyligen klargjort vår definition och vår strategi.
Vi strävar efter en inflation på under 2 procent, men också nära 2 procent.
Det borde utgöra en garanti för det europeiska folket att vi är på vår vakt, inte bara för att bekämpa inflationen, utan också för att bekämpa deflation om den skulle dyka upp.
Låt mig svara tydligt på en annan fråga.
Santos undrade om det fanns en risk att apprecieringen av euron skulle kunna leda oss in i en deflationistisk miljö.
Svaret är att vi inte kan tänka oss det.
Vi förväntar oss inte deflation, inte i Europa och inte i enskilda delar av euroområdet.
Deflationen lurar inte bakom hörnet.
Det är uppenbart.
Är definitionen alltför rigid?
Låt mig tala anekdotiskt.
Vi definierar vår prisstabilitet som en inflation på högst 2 procent.
Låt mig få påminna er och ta ett exempel.
The Bank of England har inflationsmål, och finansministern sätter upp ett mål för banken på 2,5 procents inflation, 2,5 procent enligt försäljningsprisindex.
Nu har finansministern meddelat att han troligen i september, när han lägger fram sin halvårsbudget, kommer att ändra definitionen av prisindexet i enlighet med det europeiska - det harmoniserade indexet över konsumentprisökning.
När han gör det innebär det att de 2,5 procenten i England kommer att skrivas om till mindre än 2 procent - antagligen mellan 1,75 procent och 2 procent - uttryckt i det harmoniserade indexet över konsumentpriser.
Beträffande offentliggörandet av protokoll och att vara mer öppen, anser jag uppriktigt sagt att det inte finns någon centralbank i världen som är så öppen för insyn i fråga om dess penningpolitiska beslut, och de förutsättningar och analyser som leder fram till dessa beslut, som Europeiska centralbanken.
En timme efter att ett beslut har fattats håller vi en presskonferens och ger alla nödvändiga förutsättningar och förklaringar som har lett oss till att fatta detta beslut, och följaktligen, under en fråge- och svarssession svarar vi på alla de frågor som har anknytning till detta beslut.
Vissa anser att om protokollen från dessa möten skulle offentliggöras skulle förvirringen vara mindre.
Kan jag få hänvisa till det beslut som fattades i förra veckan av det amerikanska centralbankssystemet, som omedelbart ledde till en presskommuniké där man lade fram besluten och förklarade hur ledamöterna av den federala kommittén för den öppna marknaden hade röstat.
Ni vet alla att detta har skapat mer förvirring än öppenhet på marknaderna.
Herr talman!
Jag har svarat på de mest angelägna frågorna.
Jag vill tacka ledamöterna än en gång för deras lovord, både för den tid som har varit och för min framtid.
Jag skulle vilja säga till Karas, som har en treårig son, att jag har åtta barnbarn i ungefär samma ålder.
De såg mig nyligen på ett TV-program för barn där jag förklarade eurons funktion och dess krångligheter.
De ringde till mig efter TV-intervjun och jag frågade dem om de hade förstått vad jag hade sagt.
De svarade:? Varför då?
Vad är det som är så speciellt med euron?
Vi känner inte till något annat!
Vad finns det att förklara??
Jag ser det som en av de största framgångarna med eurons införande, att det åtminstone för mina barnbarn inte är något speciellt längre.
Det är rätt och slätt deras pengar.
(Applåder)
