# ID: svediakorp-gov438244
# author: Santos (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 562
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
ECB: s notoriska mandat är allmänt känt, med herr Duisenberg som ordförande, och den övertygelse med vilken denna institution försvarar sin penningpolitik som den mest adekvata för att få fart på den europeiska politiken är imponerande.
Bankens senaste förändringar av den monetära strategin anses för övrigt vara mycket positiva och ett tecken på verkliga framsteg.
Och ändå går det inte att blunda för att en ekonomisk återhämtning i Europa inte kan skönjas på länge än och att alla politiska förändringar har hunnits i fatt av marknaden och fått sådana funktioner och jämvikt som på kort sikt knappast kan bidra till en återhämtning.
Det förväntas ju att ökningen av BNP i Europa kommer att bli ungefär 0,7 procent för år 2003 och att Europas BNP bara kommer att öka med 1,6 procent för år 2004, dvs. med ett litet penndrag stryker ECB bort en bit som motsvarar 0,9 procent av sina förväntningar för år 2003 och 0,8 procent av BNP när det gäller år 2004.
Inför det falska dilemmat? tillväxt eller stabilitet? får inte ECB låta sig nöjas med sitt viktigaste syfte som institution - stabila priser - och glömma bort svagheterna och motsägelserna i den politik som strävar efter andra mål som ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Därför får inte de nationella regeringarna, kommissionen och rådet nöja sig med den bristfälliga samordningen av den ekonomiska politiken eller de blott indikerande egenskaperna hos den ekonomiska politikens stora riktlinjer.
När det gäller banken finns det dessutom god anledning att tycka att utgångspunkten för att definiera penningpolitiken blev felaktigt fastställd - en inflationstakt på 2 procent - och att den inte följer den europeiska tillväxtens potential.
Därför är det nödvändigt att Europeiska centralbanken hjälper till att hitta lösningar och svar på följande viktiga frågor: Har de strukturreformer som genomförts varit tillräckliga för de flesta EU-ländernas ekonomier?
Har de inte det, vad är det då för ytterligare bidrag som penningpolitiken och finanspolitiken kan komma med för att överbrygga den nuvarande ekonomiska stagnationen?
Är de nuvarande restriktionerna i penningpolitiken och stabilitets- och tillväxtpaktens åtstramningar som ECB har stött lika med den nödvändiga reformen av den europeiska sociala modellen, utan att det drabbar de åtskiljande egenskaper den har inom ramen för den europeiska utvecklingspolitiken?
Motsvarar den nuvarande värderingen av euron helt och hållet underlaget i den europeiska ekonomin och är den något som stöder ekonomisk återhämtning eller kan den kanske starta en allvarlig deflationsprocess?
Vilket skulle kunna vara ECB: s bidrag till att råda bot på de bristande strukturreformerna, som behövs för att förverkliga de strategiska målen i Lissabon?
Kommer dessa mål att kunna uppnås inom de tidsramar som bestämdes från början med den nuvarande penning- och finanspolitiken och med de nationella staternas uppenbara frihet att själv välja en låg ekonomisk samordningsnivå?
ECB: s ansvar med hänsyn till den ekonomiska krisen och det aktiva samarbetet för att klara sig igenom den beror på hur väl avvägda valen och hur effektiva lösningarna är för nämnda problem.
Utan att glömma att erkänna de positiva resultaten med bankens verksamhet, vilket också görs av föredraganden, ledamot Blokland, bör Europaparlamentet inom ramen för sin uppgift och behörighet, uppmärksamma de problem som finns och stimulera alla institutioner att överbrygga dem.
