# ID: svediakorp-gov438243
# author: Konrad (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina ärade damer och herrar, kära kolleger!
Kommissionsledamot Solbes sade nyss med rätta att den ekonomiska tillväxten är Europas svaghet.
Jag tillägger: budgetunderskottet i Europa är likaledes en stor svaghet.
Det värsta är att just de stora länderna i hög grad har bärgat hem detta underskott.
Men om man reflekterar över detta är det viktigt att också tydliggöra att detta inte är fallet i alla länder: vi har sammanlagt sju länder i Europeiska unionen som har en balanserad budget, eller, som Sverige, Danmark och Finland, kan notera ett budgetöverskott.
Därför får vi inte heller tillåta att det alltid talas om de 15 länderna i Europa, som om det skulle råda samma problem överallt.
Nej, problemen är mycket olika.
Jag anser att detta måste understrykas tydligt.
I detta sammanhang tillkommer ytterligare något: det finns länder som bryter mot kriteriet för stabilitetspakten på 3 procent, i synnerhet, naturligtvis, Frankrike, Portugal och Tyskland.
När jag betraktar denna stabilitetspakt skulle man kunna uttrycka det på följande sätt: Det finns kanske bara en smula hopp kvar om att den kommer att fortbestå.
Om man ser på diskussionen i till exempel Tyskland, om skattereformen inte skulle finansieras genom minskad subventionering, står det egentligen redan nu klart att Tyskland under åren kommer att skada denna pakt.
Därför får vi inte tillåta att just de stora nationalekonomierna i Europa försummar de nödvändiga strukturreformerna och därmed inte ordnar upp sin budget.
Såväl Europeiska centralbanken som den ansvariga kommissionsledamoten har gång på gång pekat på att strukturreformer på exempelvis hälsoområdet eller på andra områden, inom alla sociala områden, är nödvändiga just i dessa länder, eftersom budgetriskerna slumrar här.
Detta måste nu äntligen ske.
Europeiska centralbanken präglades - det kan man nog säga - under de första åren av att vara på väg mot ett oberoende under Duisenbergs ledning.
I utskottet för ekonomi och valutafrågor har vi upplevt en rad dialoger i vilka detta har visat sig.
Det skulle jag vilja tacka er personligen för, herr Duisenberg.
Det är av avgörande betydelse att vi också i framtiden förhindrar att denna bank politiseras, och den här dialogen, som förs med parlamentet, handlar om information och inte om rättfärdigande.
Även detta måste understrykas.
Jag tror att just herr Duisenberg har gjort mycket för detta oberoende.
Låt mig tillägga en sista sak: det måste skapas stor flexibilitet i Europa.
Vi behöver en flexibilisering.
Vad vi dock inte behöver är en flexibilisering av stabilitetspakten i Europa.
Detta är min stora önskan.
