# ID: svediakorp-gov438240
# author: Randzio-Plath (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 759
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr Duisenberg!
Europaparlamentets årliga plenardebatt om Europeiska centralbankens årsrapport är precis som den monetära dialogen som hålls varje kvartal när allt kommer omkring en grund för resultat, men också för perspektiv.
I den här situationen är det särskilt bra att ändå fastställa att framgången med inrättandet av centralbanken, med det fysiska införandet av sedlar och mynt och också med bekämpandet av inflationen är ett oomstritt faktum.
Jag skulle också vilja tacka er hjärtligt för samarbetet och insatsen.
Ert arbete, er verksamhet och era gärningar har säkerligen bidragit till att 75 procent av medborgarna i dag är för euron.
Vi kommer med säkerhet att göra allt för att vinna även de resterande 25 procenten och deras samtycke, och hoppas att de tre stater som nu står utanför euroområdet snart kommer att bli medlemmar i den europeiska valutaunionen.
(Applåder)
Trots att räntesatserna i Europa befinner sig på en historiskt låg nivå frågar jag mig vid betraktande av Europeiska centralbankens penningpolitik om de är rimliga med tanke på att vi ligger kvar under vår tillväxtpotential och att vi har en prisstabilitet som är garanterad för överskådlig framtid.
Och då uppstår från min sida frågan om den penningpolitiska strategin är optimal.
Banken har ju själv undersökt i vilken utsträckning man kan vara nöjd med sin penningpolitiska strategi, och detta anser jag verkligen vara till stor nytta.
Vi måste emellertid som politiker också betrakta det ur synvinkeln huruvida denna penningpolitiska strategi är optimal inte bara för penningpolitiken som sådan, utan också för en del av den makroekonomiska politiken som ses i samband med målen från Lissabon - tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning.
Jag vet att arbetet inte är särskilt lätt för er, med tanke på att även politiken för ekonomi, sysselsättning och finans skulle kunna optimeras.
Men jag frågar mig ändå om det inte skulle vara möjligt att komma med ytterligare ett bidrag.
Ett bidrag utgör säkerligen den nu definitiva definitionen av prisstabilitet där målet är en inflationstakt under - i alla fall i närheten av - 2 procent på medellång sikt.
Men jag står ändå fast vid min slutsats, att vår centralbank har en stramare definition av prisstabilitet än andra internationella betydelsefulla centralbanker.
Därför måste man gång på gång överväga om en viss förändring inte skulle vara lämplig.
Jag anser det också vara viktigt att vi hela tiden sysselsätter oss med inflation och deflation och definitionen av dessa, och detta just med tanke på deflationsfaran.
Även i tider med stark ekonomisk tillväxt skulle det absolut kunna vara värt att överväga ett symmetriskt mål på 2 procent med en bredd på 1 procent uppåt eller nedåt.
Man kräver av ECB att banken inte skall försumma betydelsen av en strategi för låg tillväxt och ökad sysselsättning inom euroområdet.
Detta är naturligtvis inte det primära målet, det är det sekundära målet, men vi saknar i dag en klar definition.
Det aktuella ekonomiska läget gör det iögonfallande att en stimulans av tillväxten är absolut nödvändig, och jag välkomnar uttryckligen det nya investeringsinitiativet och också Europeiska investeringsbankens samtycke.
Jag ser detta initiativ stå fullständigt i samband med struktur- och skattereformer, men enbart struktur- och skattereformer kan inte förverkliga målen från Lissabon.
Därför anser jag att detta är mycket viktigt.
Det bör inte förvåna er att jag återigen riktar in mig på öppenheten i penningpolitiken.
För det här parlament har under årens lopp uttalat sig mycket entydigt om detta.
Jag ser liksom tidigare inga risker för bankens arbete vid ett offentliggörande av protokollet i dess summariska betydelse som slutprotokoll.
Jag ser inte heller någon risk för ECB och dess oberoende vid ett anonymt offentliggörande av det betydelsefulla omröstningsresultatet.
Jag ser tvärtom mer klarhet, mer information och undvikande av felaktig information.
I detta sammanhang tänker jag på er senaste presskonferens och rapporteringen i den brittiska pressen som ledde till mycket spekulation och irritation också på marknaderna.
Det skulle man kunna förändra.
Mer öppenhet förebygger problem med bedömning och därav följande felinvesteringar som vi ju alla vill undvika.
Därför anser jag att det är viktigt att det görs mer i den här frågan.
Det kan också göras mer för ett närmande till medborgarna, nämligen genom att avskaffa 500-eurosedeln eller genom att trycka en eneurosedel; det finns när allt kommer omkring också en endollarsedel.
(Applåder)
