# ID: svediakorp-gov438234
# author: Blokland (EDD) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 796
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack så mycket, herr talman, herr ordförande för Europeiska centralbanken, ärade kolleger!
De senaste veckorna har jag med stort intresse kunnat läsa er biografi.
Boken börjar med en mycket vackert skriven inledning med en beskrivning av de stenhårda förhandlingar som ledde fram till er tillsättning som ordförande för Europeiska centralbanken.
Det var svåra förhandlingar som skulle lägga grunden till en sträng politik där det handlade om eurons stabilitet.
Om det är något som har framgått med tydlighet så är det att ni fritt från era politiska åsikter har stakat ut en helt egen kurs för Europeiska centralbanken.
Det är därför också en ironisk ödets nyck att just det land som hade litet svårt med er utnämning för mer än fyra år för några månader sedan bett er att stanna lite längre.
Herr Duisenberg!
Er senaste årsrapport kommer i en period då den europeiska ekonomins tillväxt har stannat upp.
Det senaste kvartalet var tillväxten noll procent.
I vissa medlemsstater är det också formellt tal om en lågkonjunktur och det betyder att ekonomin krympt för andra kvartalet i rad.
Därigenom hamnar Europeiska unionen i en sorglig situation.
De åtgärder som EU och medlemsstaterna vidtagit visar sig alltså inte snabbt kunna vända tidvattnet och det är just under den perioden som vi behandlar Europeiska centralbankens femte årsrapport.
En årsrapport om ett år då mycket har hänt.
Ett år då medborgaren för första gången kunde visa sitt förtroende för euron.
Ett år då vi i förväg hade större förväntningar med avseende på ekonomins återhämtning efter attackerna den 11 september.
Många av de förväntningarna har inte uppfyllts.
Nya hot försenade en snabb återhämtning och medborgarnas förtroende för euron är inte heller särskilt stort.
Av det faktum att 300 miljoner invånare i euroområdet använder den nya valutan för fullt framgår endast att de inte har något riktigt alternativ, de är så illa tvungna och några politiska slutsatser kan man inte dra av det.
I en sådan osäker omgivning är det inte heller så konstigt att ECB måste göra stora ansträngningar för att uppfylla stabilitetsmålet.
Det är dock inte bara ECB: s ansvar utan även medlemsstaternas.
Det är just medlemsstaterna som med sin budgetpolitik lägger grunden för en stabil euro.
Jag vill ta upp några saker i den här debatten.
För det första är det viktigt att vi kort och kraftfullt tillkännager vår ståndpunkt i en resolution.
Det är nu inte rätta tillfället att tillkännage alla våra politiska önskemål om förändringar.
Det främsta måste i dessa ekonomiskt sett mindre blomstrande tider vara att parlamentet tydliggör att det stöder en politik vars syfte är stabilitet.
Det behövs valutastabilitet och förhoppningsvis inom kort återigen en ekonomisk tillväxt för att återupprätta producenternas och konsumenternas förtroende och få ekonomin att leva upp igen.
Därför är också antalet politiska önskemål begränsade i resolutionen.
Vidare är det inte så förståndigt om vi redan nu tummar på ECB: s målsättningar.
I resolutionen pekas med eftertryck för övrigt som följd av tidigare resolutioner på att prisstabilitet är och måste förbli ECB: s huvudmål.
Nya målsättningar, såsom ett främjande av den ekonomiska tillväxten och andra uppgifter är av underordnad betydelse.
Ett viktigt argument för det handlar om bankens korta historia.
Hittills har banken inte konfronterats med en lågkonjunktur som drabbat hela Europa men däremot ihärdig kritik mot dess politik.
När ekonomin gick bra så var kritiken stark då eurokursen sjönk, och nu även när eurons kurs stiger, men eurons kurs gentemot dollarn är inget mål i sig.
Det handlar om valutastabilitet inom själva euroområdet och det har ECB ansvaret för.
Kort sagt måste det verkliga eldprovet fortfarande komma.
Banken måste ännu bevisa att den även vid en lågkonjunktur kan uppfylla prisstabilitetsmålet med de instrument den har till förfogande.
Till det kommer att inflationen hittills varit ganska hög och att de verkliga lönerna stiger kraftigt trots ökad arbetslöshet, vilket tyder på ihållande strukturell inflexibilitet på arbetsmarknaden.
Jag vill med eftertryck påpeka att det just för den prisstabilitet med vilken konsumenternas förtroende oupplösligen är sammankopplat, är av största vikt att ECB kan fortsätta sitt arbete oberoende av politiken.
Det är därför även upp till bland annat parlamentet att skapa de politiska villkoren för det genom en resolution.
Slutligen, herr Duisenberg, så står det på baksidan av biografin ett foto där ni tydligt njuter av er hobby, att fiska.
Jag önskar er god fångst och vidare önskar jag er att ni de kommande åren blir vid god hälsa och får njuta av de goda och vackra sidorna av livet.
