# ID: svediakorp-gov438215
# author: Dover (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 717
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill inleda med att be om överseende med Bradbourns frånvaro under denna debatt.
Av hälsoskäl kan han inte vara med oss, och därför kommer jag att på hans vägnar läsa upp det tal han sedan tidigare förberett.
Jag vet att han är oerhört stolt över att vara föredragande för Marco Polo-programmet och att han ser fram emot att det kommer att antas av kammaren senare i denna vecka.
Som han upprepade i utskottet tidigare denna månad hade han en känsla av att de tre institutionerna inte var långt ifrån en uppgörelse, och en närmare granskning av den gemensamma ståndpunkten bevisar detta.
De två framträdande punkter som han, ur parlamentets perspektiv, ansåg behöva diskuteras ytterligare blev förvisso lösta under de informella trepartssamtalen.
Till följd av framgången under de informella trepartssamtalen ansåg han att det inte fanns något behov av en ny utdragen debatt om programmet, som enhälligt antogs i utskottet för regionalpolitik, transport och turism vid dess senaste sammanträde.
Som Bradbourn har upprepat vid ett flertal tillfällen under utformningen av detta program så måste man finna en medelväg, och han anser att man med den gemensamma ståndpunkten kommer att uppnå just det.
Att begrava branschen i ännu mer byråkrati skulle enligt hans uppfattning vara fullständigt fel metod, trots behovet av effektiv granskning av hur medlen används och hur effektivt programmet visar sig vara.
Den gemensamma ståndpunkten kommer att innebära att programmet förblir marknadsstyrt, vilket således ger ett utmärkt tillfälle att visa att Europeiska unionen är beredd att bistå och inte hindra denna verksamhet, som så ofta är fallet.
Som jag är säker på att ni alla känner till är tröskelvärdet något som Bradbourn intensivt har kämpat för, inte bara på alla de åtskilliga små och medelstora företagens vägnar i hans egen hemregion West Midlands i England, utan för små och medelstora företag i allmänhet.
Om det inte vore för dessa låga trösklar skulle de små och medelstora företagen fullständigt gå miste om den finansiering som finns för att hjälpa dem att uppnå programmets mål.
I egenskap av föredragande var han av den inställningen att genom att sänka trösklarna skulle företag kunna samarbeta med att lägga fram innovativa projekt som skulle gynna transportföretagen och, förvisso, industrigrenen som helhet.
Genom att behålla det ursprungliga tröskelvärdet skulle små företag återigen ha ignorerats av EU, som då endast skulle ha förefallit vara intresserat av PR-kampanjer.
För även om dessa kampanjer ser bra ut gynnar de inte de människor som betalar för dem, dvs. oss skattebetalare.
De direkta syftena med Marco Polo-programmet är att förbättra de miljömässiga prestationerna inom frakttransportsystemet och också att minska trafikstockningar på vägarna, om än i liten utsträckning.
Er föredragande anser med rätta att denna tröskelsänkning är oerhört viktig för att uppnå dessa mål.
Hans sista punkt förstärker bara ett av huvudmålen för hela detta förslag: att minska flaskhalsar.
Han instämde ursprungligen med kommissionen om att trafikstockningar hotar såväl miljön som den operativa verksamheten inom hela frakttransportsektorn.
Han anser fortfarande att det är absolut nödvändigt att vi koncentrerar oss på praktiska lösningar för att få bort dessa flaskhalsar, särskilt i hamnar.
Att i onödan försena lagstiftningsprocessen är det sista Bradbourn önskar när det gäller genomförandet av programmet.
Som ni alla kan instämma i så är detta program inte bara ytterligare en del av lagstiftningen; det är en viktig signal till Europas fraktindustri att vi kan, och förvisso också vill, hjälpa dem snarare än att hindra dem.
Ju förr Marco Polo-programmet träder ikraft, desto bättre för Europas transportsektor.
Mot bakgrund av utfallet i fråga om den gemensamma ståndpunkten och dess enhälliga godkännande från ledamöterna i utskottet för transport anser föredraganden, Bradbourn, att vi kan gå vidare till andra behandlingen av Marco Polo-programmet utan att behöva göra några större förändringar.
Som en slutlig anmärkning skulle han emellertid vilja upprepa behovet av ett öppet tillvägagångssätt: morot hellre än piska, i syfte att uppmuntra företagsvärlden till såväl deltagande som ledarskap.
Jag ber än en gång om överseende med Bradbourns frånvaro, som inte var möjlig att undvika.
