# ID: svediakorp-gov438202
# author: Lisi (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Jag gläder mig åt att inför kammaren kunna lägga fram andrabehandlingsrekommendationen om rådets förordning om kompensation och assistans till flygpassagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar.
Jag tror det kunde vara nyttigt att göra en kort sammanfattning av den utveckling som ledde fram till att detta förslag lades fram förra året.
Resultatet av första behandlingen godkändes i denna kammare förra året, och i det sammanhanget pekade vi på ett antal svagheter i kommissionens ursprungliga förslag.
De 39 ändringsförslag som antogs av parlamentet hade som huvudsyfte att göra reglerna enhetligare i samband med passagerarnas verkliga behov och underlätta flygbolagens tillämpning.
Därefter upptogs ett antal av de synpunkter som lyftes fram av parlamentet i rådets gemensamma ståndpunkt, även om detta innebar en omfattande ändring av förordningens utformning.
Detta var ett viktigt arbete från rådets sida, men det finns fortfarande några punkter som är oklara, framför allt när det gäller det mål vi ställde upp, nämligen att utarbeta regler som är klara och enkla att förstå för passagerarna och samtidigt rimliga för flygbolagen som, som vi alla vet, just nu befinner sig i en mycket svår situation.
Om vi antar att den kanske knivigaste frågan - de totala ersättningsbeloppen - nu har lösts på ett sätt som tillfredsställer praktiskt taget samtliga kolleger, vill jag bara peka på de frågor som fortfarande är olösta och som är föremål för denna andrabehandlingsrekommendation.
Den första gäller researrangörerna och deras rätt till gottgörelse.
Resultatet av omröstningen i utskottet för regionalpolitik, transport och turism blev enligt min uppfattning inte helt tillfredsställande, och nu står vi här med en rekommendation som delvis är motstridig när det gäller frågan om researrangörer.
Enligt min uppfattning behövs det vissa smärre justeringar när det gäller definitionen av turistoperatörer och den ömsesidiga rätten till gottgörelse - ändringsförslagen 5 och 16 -, men som helhet har rådet i sin ståndpunkt ringat in problemet på ett förtjänstfullt sätt, för rådet lägger det generella ansvaret på den transportör som erbjuder tjänsten.
Därför kan jag inte stödja ändringsförslagen 1 och 9, liksom andra delen av ändringsförslag 17, för vilket en delad omröstning har begärts.
Den andra frågan gäller kilometerzonerna.
I första behandlingen valde parlamentet ett enda kriterium för avstånd, dvs. en indelning i tre kilometerzoner för förseningar, för ersättningar och för ombokning av passagerare till en högre eller lägre klass.
I sin gemensamma ståndpunkt valde rådet emellertid tre olika kriterier och införde dessutom ett nytt, inom eller utom Europeiska unionen.
Det finns emellertid ingen tydlig motivering för detta tillägg.
Allt detta tillför en skillnad som inte ökar tydligheten i lagtexten och som sannerligen inte hjälper passagerarna att klart förstå sina egna rättigheter.
Därför föreslår vi även i det här fallet att man sammanför dessa tre förslag från rådet till ett enda kriterium, dvs. tre kilometerzoner för samtliga fall.
Sedan har vi frågan om inställda flygningar.
Rådets förslag, som är resultatet av ett mödosamt kompromissförfarande, erbjuder inte heller i det här fallet, enligt min mening, den nödvändiga klarheten, och det riskerar att komplicera kommunikationen med passagerarna högst avsevärt.
Här tillät jag mig att lägga fram ett enda kompromissändringsförslag för att klart definiera när passagerarna har rätt till hjälp, framför allt när det gäller inställda flygningar, och för att bestämma en enda tidsplan - fem dagar före den tänkta avresan - bortom vilken passagerarna skall ha rätt till ekonomisk ersättning.
Jag ber er att stödja denna ståndpunkt som just syftar till att klargöra för passagerarna vad vi diskuterar och att informera dem och även flygbolagen.
När det gäller förseningar måste man garantera omedelbar hjälp om det gäller längre förseningar, dvs. information, stöd, förfriskningar, eventuellt hotell.
Däremot anser vi att ombokning och återbetalning av biljettkostnaden - som är motiverat för inställda flygningar och nekad ombordstigning - när det gäller förseningar skulle utgöra en oerhörd komplikation och starta en kedjereaktion av förseningar som skulle lamslå flygtrafiken.
Slutligen har det lagts fram ett ändringsförslag som avser ikraftträdandet, som jag anser bör antas eftersom det är förnuftigt: låt oss ge flygbolagen tid att organisera sig.
Tolv månader är den tid som vi föreslår.
Förutom ett par små påpekanden när det gäller vissa ändringsförslag, som emellertid inte gäller substansen i förslaget, så tror jag avslutningsvis att om vi lyckas anta detta förslag, så skulle rådet kunna uppvisa en något mer konstruktiv hållning, vilket får mig att tro på möjligheten att snart avsluta detta ärende i passagerarnas intresse, men även i flygbranschens.
