# ID: svediakorp-gov438197
# author: Santini (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 464
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi har nu tvistat om den här frågan i tio år och jag skulle inte vilja missa en enda rond, inte ens om jag tvingades betala biljett för att komma in i kammaren, om inte annat så för att kunna konstatera att vi alltid befinner oss på samma punkt.
Ståndpunkterna är identiskt likadana som de var för tio år sedan.
Det blev med andra ord nödvändigt att gå vidare och försöka lösa upp frågan i en förlikning.
Men vi står än en gång inför nödvändigheten av att behöva säga nej till ett förslag från rådet, identiskt likadant som det föregående, men framför allt eftersom man i det förslaget inte tar minsta hänsyn till det som har skett i detta parlament, dvs. den stora enighet som under första behandlingen innebar ett avvisande av alla hypoteser om att förlänga systemet med miljöpoäng bortom den naturliga slutpunkt som är den 31 december i år.
I det sammanhanget fördömde Europaparlamentet än en gång kränkningen av den grundläggande rätten till fri rörlighet för varor, men angav dessutom rimliga metoder för att garantera transittrafiken och skydda miljön i lika stor omfattning.
De tekniska förslagen känner vi alla till.
Men medan vi befinner oss här för att mödosamt försöka komma fram till en överenskommelse om miljöpoäng, vad hittar Nordtyrolens ledare på?
De uppfinner en lag som förbjuder genomfart för lastbilar med en totalvikt överskridande sju och ett halvt ton för ett mycket stort antal varor, praktiskt taget alla varor inom byggindustrin, och detta från och med den 1 augusti på vägsträckan mellan kommunerna Kundl och Ampass: detta är nästan en förolämpning i den diskussion vi genomför.
Lyckligtvis har kommissionen den här gången - gratulerar, fru kommissionär! - handlat snabbt.
Den inledde omedelbart ett överträdelseförfarande den 24 juni, och nu väntar vi på att se om det kommer en dom från domstolen eller om Tyrolen skall tänka om och dra tillbaka denna bestämmelse, som direkt strider mot artikel 38 i fördraget om fri rörlighet för varor.
Men det är viktigt att handla snabbt, för vi måste undvika även en annan typ av skador, förutom de ekologiska, och det är de ekonomiska skadorna, det som strider mot intresset för samtliga speditörer, av vilka många under tiden har gått i konkurs.
Jag bor själv i regionen omedelbart bortom Brenner, och vi frågar oss hela tiden: hur kan det komma sig att österrikarna kräver denna enorma respekt?
Hur kan det komma sig, eftersom skadorna är lika stora även för oss, att ingen här har kommit på den galna idén att uppfinna miljöpoäng eller något liknande elände?
