# ID: svediakorp-gov438173
# author: Ainardi (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 755
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Rådets gemensamma ståndpunkt efter parlamentets första behandling är enligt min mening en viktig etapp i utvecklingen av en gemensam luftfartspolitik.
Rådets synsätt har präglats av realism på ett antal områden, men jag beklagar att det inte var mer offensivt när det gäller vissa bestämmelser.
Jag återkommer till detta.
Kravet på en funktionell uppdelning mellan tjänsteleverantörer och nationella övervakningsmyndigheter är, liksom kravet på certifiering av tjänsteleverantörer, en strukturerande åtgärd.
Om detta speglar en vilja att särskilja aktörens roll från reglerarens och öka öppenheten, då bör man med detta krav ta hänsyn till den verklighet som visar att andra modeller också kan fungera.
Jag anser i alla fall att det är rimligt att varje medlemsstat får fortsätta att fastställa funktionsregler inom sitt eget territorium.
Jag beklagar att det inte tydligt medgavs att hanteringen av luftfartssäkerhet ingår i en kedja av insatser och tjänster som kräver ett övergripande och inte uppdelat synsätt.
Jag är ännu mer övertygad om denna uppfattning efter att ha deltagit två dagar i förra veckan vid den årliga konferensen för ETF-fackens? luftfartsgrupp?.
Man talar om uppdelning, och det är jag med på, men vi måste också tala om den mänskliga faktorn.
Man kan alltid minska personalen vid kontrollcentralerna, men det är inte acceptabelt att en luftrumsdel hanteras av en eller två flygledare: det finns också mänskliga gränser.
När det gäller ett luftrum är det samtidigt en självklarhet och ett framsteg att det skapas en gemensam europeisk flyginformationsregion i det övre luftrummet och att kommissionen skall ge ut en gemensam skrift med flygtrafikinformation i denna zon.
På så sätt kommer beräkningen av avgifter för tjänsterna att harmoniseras.
Och när det gäller organisationen av luftrummet och tillhandahållandet av tjänster är alla överens om att säkerhet kräver förutseende, analys och samtycke från staterna och berörda tjänsteleverantörer.
Ändringarna av den ursprungliga texten rör i första hand staternas suveränitet över luftrum som sträcker sig över deras territorium och staternas ansvar gentemot ICAO.
Rådet kom fram till slutsatsen att funktionella luftrumsblock, som har diskuterats i många debatter, skall inrättas uteslutande av de stater som berörs av dem.
Är detta bra eller dåligt?
Jag tror det handlar om en process.
Vidare erkänns det faktum att flygkontrollen hör till den offentliga maktens privilegium och inte är av ekonomisk art, vilket skulle motivera en tillämpning av fördragets regler om konkurrens.
Staterna får således besluta om de skall ge tjänsteleverantörer eller användare ekonomiska incitament genom avgifterna.
Jag lutar personligen åt det tillvägagångssättet.
Sedan erkänns den centrala roll som Eurocontrol bör ha i förberedelserna av de åtgärder som delegerats till kommissionen, åtgärder som hör till behörighetsområdet för denna organisation.
Enligt mig är detta ett framsteg.
Till sist behandlas frågan om att erkänna staternas exklusiva behörighet att utforma och utföra försvarsinsatser, vilket inte är tillfredsställande; där håller jag med er, fru kommissionär.
I fredstid bör det civila gå före det militära, och det stämmer utan tvekan också med dagens verklighet.
Samtidigt innehåller den gemensamma ståndpunkten en stor del av de ändringsförslag som parlamentet föreslog vid första behandlingen.
Jag beklagar dock att rådet, liksom parlamentet för övrigt, var så försiktigt vid första behandlingen när det gällde vissa enligt min mening välbetänkta krav.
Man godtog inte förslaget från min grupp om att dubblera antalet kontrollapparater för att garantera att verksamheten kan fullföljas helt säkert i händelse av tekniska fel, liksom förslaget att utvärdera genomförandet av direktivet, vilket jag beklagar.
Jag har träffat aktörerna, och jag har arbetat mycket med fackföreningarna i den här frågan.
Jag anser att man måste lyssna till de anställda i sektorn som redan i dag arbetar i det europeiska och det internationella luftrummet och som är fast beslutna att få Europa att gå framåt.
Att lyssna till dem betyder att få dem att delta på allvar, och inte bara att samråda med dem.
EU byggs upp med aktörer från olika sektorer, vilket kräver deras aktiva medverkan.
Enligt min mening finns det ingen framtid utan dem.
För att avsluta vill jag ändå beklaga att strategin på det hela taget utgår från det ideologiska påstående som säger att avreglering är en garanti för effektivitet, och även för säkerhet, vilket trots allt återstår att bevisa.
