# ID: svediakorp-gov438169
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,268
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag vill först och främst tacka för det arbete som de två föredragande, Fava och Sanders-ten Holte, har genomfört under hela den här tiden.
Jag vill också tacka för den särskilda uppmärksamhet som har ägnats åt en tekniskt och institutionellt sett mycket komplicerad fråga.
Jag anser - och jag säger det som inledning till de frågor som jag senare kommer att förklara - att de ärade ledamöterna antagligen skulle ha velat gå längre i några aspekter, framför allt i fråga om mycket tydligare och klarare avgränsningar, men det jag vill säga er är att vi i det här konkreta fallet är i färd att öppna fullständigt nya områden.
Inom flygtrafiksektorn går vi in på några områden som det hittills inte har funnit någon lagstiftning eller avtal om på unionsnivå.
Jag vill följaktligen tacka de två föredragande och alla parlamentsledamöter, vilka, det vet jag, har deltagit mycket aktivt under diskussionerna i utskottet, och jag vill påminna er om något som vi alla vet: fram till 2000 utvecklades den här sektorn systematiskt på det mellanstatliga området genom Eurocontrol och Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO).
Men - som Sanders-ten Holte sade nyss - vi vet alla att medborgarna har högre krav, att de begär att vi skall lösa de överhängande problemen och att det finns en möjlighet att avsevärt förbättra kapaciteten och säkerheten i vårt luftrum och luftrumsplaneringens effektivitet, om vi även är kapabla att genomföra en integration på europeisk nivå när det gäller den här frågan.
Målet är följaktligen att göra organisationen och planeringen av luftrummet samstämmig med rörligheten i luftrummet, att skapa ett gemensamt europeiskt luftrum före utgången av 2004.
Och ni vet, ärade ledamöter, att detta är ett av de initiativ som är en symbol för Prodikommissionen.
Jag vill också säga att det under tiden har inträffat händelser, vilka ni har tagit upp, som att flygtrafiksektorn till en del genomgår en kris, den 11 september, Irakkriget, olyckan i Überlingen, som otvivelaktigt har påverkat vårt arbete, men som på intet sätt har minskat vikten av det här initiativet eller brådskan att genomföra det.
Med tanke på era reaktioner på rådets gemensamma ståndpunkt vill jag betona att det tyvärr inte förefaller som om det kommer att bli möjligt att nå en överenskommelse i andra behandlingen.
De frågetecken ni har tycker jag är berättigade, och det är värt att diskutera dem med rådet, men när vi talar om ett initiativ som detta - och jag insisterar på den här punkten - måste vi vara medvetna om att vi för första gången går in på det här området, som omfattar flera känsliga aspekter, och det är nödvändigt att gå framåt på ett progressivt sätt eftersom det arbete vi genomför är mycket känsligt.
Rådet måste acceptera att ta detta steg framåt, och vi måste agera sakligt och realistiskt och försöka utarbeta en operativ text som gör det möjligt att omedelbart nå konkreta resultat.
Jag vet att ni tycker att det slutliga förslaget till gemensam ståndpunkt från rådet inte är tilläckligt och att ni kräver ett ökat agerande på gemenskapsnivå.
Jag vill säga er, ärade ledamöter, att jag naturligtvis delar er oro, men att det finns rättsliga och institutionella hinder som gör att vi inte kommer att kunna godta några av de ändringsförslag som ni har lagt fram, till exempel ändringsförslagen 1, 8, 9, 10, 11, 13 och 14 i Favas betänkande och ändringsförslagen 13, 16, 25, 29 och 33 i betänkandet av Sanders-ten Holte.
När det gäller de andra ändringsförslagen kan vi ta med dem längre fram, antingen grundtanken, eller delvis, eller med ändringar i textens utformning, men inte fullständigt.
Jag vill betona att vi fortfarande motsätter oss vissa ändringsförslag som skulle kunna påverka eller skada den operativa institutionella verkligheten.
Bland de ändringsförslag som jag har sagt att vi inte kan godta finns konkret ändringsförslag 14 om rådfrågning av de berörda parterna inom Eurocontrol, samt ändringsförslagen 13, 16, 25 och 29 i Sanders-ten Holtes betänkande, andra delen av ändringsförslag 15 och 33, som inte längre är aktuellt på grund av den tekniska utvecklingen.
Jag kommer att ta upp två frågor som är centrala i de kommande diskussionerna mellan institutionerna under förlikningen och som ni har tagit upp: civil och militär samordning och inrättandet av funktionella luftrumsblock.
Den första frågan finns med i båda betänkandena, och den andra tas upp i ändringsförslag 26 i betänkandet av Sanders-ten Holte.
Civil och militär samordning är en nyckelfaktor för att inrättandet av det gemensamma luftrummet skall bli en framgång, det har ni rätt i, men ni måste också komma ihåg vilka befogenheter gemenskapen har, och det är en black om foten som vi måste spela med under hela det här förfarandet.
Diskussionerna i rådet har visat att det krävs samordningsmekanismer utöver de möjligheter som första pelaren erbjuder när behoven inom transportpolitiken och kraven inom försvarspolitiken skall jämkas samman.
För att stödja inrättandet av det gemensamma luftrummet, trots detta hinder, har medlemsstaterna i en förklaring åtagit sig att utveckla det militära samarbetet som ett komplement till initiativet inom ramen för första pelaren.
Jag anser att vi måste utnyttja det tillfället och fortsätta på det här området med en saklig inställning.
I ändringsförslag 29 i betänkandet av Sanders-ten Holte fastställs det att transportpolitiken skall ha företräde när det gäller användningen av det gemensamma luftrummet, vilket inte återspeglar de berättigade behov och den oro som medlemsstaterna har från försvarssynpunkt i tillräckligt hög grad.
När det gäller den andra frågan, de funktionella luftrumsblocken, ändringsförslag 26 i Sanders-ten Holtes betänkande, delar kommissionen parlamentets åsikter, men vi anser att en godtagbar lösning skulle vara att förstärka kommissionens roll i kombination med? Kommittén för det gemensamma luftrummet? och med tekniskt stöd från Eurocontrol, i syfte att genomföra en övergripande och samstämmig utvärdering av dessa två block och låta medlemsstaterna få initiativrätt och beslutsrätt.
Inrättandet av dessa block påverkar de militära aspekterna, vilket jag tog upp i första delen av mitt inlägg.
Därför godtar vi i princip ändringsförslag 26 i betänkandet av Sanders-ten Holte, men det måste formuleras om.
Avslutningsvis, herr talman, mina damer och herrar, påminner jag er om att de förslag som vi diskuterar i dag är resultatet av ett års arbete av högnivågruppen, som utgörs av civila och militära företrädare från medlemsstaterna och en social grupp som består av de olika aktörerna i civilflygsektorn och även med deltagande på alla nivåer inom det här området.
Parlamentet lade fram sitt yttrande i samband med första behandlingen i september 2002, och då tackade jag för ert stöd och för de ansträngningar ni hade ägnat detta initiativ.
Vi är överens om många aspekter, men - jag insisterar - vad vi behöver är en realistisk inställning som gör det möjligt för oss att gå vidare med den här frågan.
Jag tackar för ert stöd, och riktar ett särskilt tack till de två föredragande för deras arbete och hoppas att vi snabbt kommer att nå ett positivt resultat under förlikningsförfarandet som gör det möjligt för oss att, före årsslutet 2004, inrätta det berömda gemensamma luftrummet.
