# ID: svediakorp-gov438102
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 640
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill ansluta mig till kommissionsledamoten som just sade att han fullständigt instämmer med rådets ståndpunkter.
Av parlamentets resolution framgår det sig att parlamentet stöder båda era ståndpunkter fullständigt.
Det är nämligen inte så som man tidigare trodde, att den ekonomiska ordningen och den inre marknaden är det viktigaste i Europeiska unionen.
Det centrala i frågan - och det har vi upptäckt mycket tydligt vid utvidgningen - är det faktum att vi är en rättsgemenskap, som engagerar sig för rättsstaten och för den internationella rättsordningen.
Det är de saker som utgör Europeiska unionens kärna, som bestämmer Europeiska unionens karaktär.
Därför är det självklart att de tre viktiga organen inom Europeiska unionen försvarar samma linje.
Man säger ibland att det är ett tecken på svaghet att ta sin tillflykt till juridiken.
Europa är militärt svagt, och därför borde vi särskilt uppmärksamma den internationella rättsordningen och liknande.
Amerikanerna är militärt starka; därför klarar de sig utan denna oro för den internationella rättsordningen, och förlitar sig på maktpolitik.
Det är en ovanligt cynisk uppfattning, även om det tidigare naturligtvis har hänt att det funnits skäl att tänka så.
Föregångaren till Internationella brottmålsdomstolen, tribunalen för Jugoslavien, upprättades vid den tiden enligt min uppfattning för att de som då kände sig ansvariga för, eller som uppförde sig som om de var ansvariga för, kriget i Jugoslavien och för avslutandet av det sökte ett sätt att skjuta upp ett militärt ingripande.
Då uppstod tribunalen för Jugoslavien.
Lyckligtvis har den internationella brottmålsdomstol som det handlar om nu sedan länge upphört att bara vara tomma ord.
Det är naturligtvis så att Europeiska unionen måste vara övertygad på andra områden om att den inte saknar förmåga att demonstrera makt.
För kunna utöva lagskipning krävs när allt kommer omkring stöd av makt, och detta gäller också för amerikanerna.
Utövandet av makt syftar till att administrera lagskipning.
I själva verket kan vi i detta sammanhang också åberopa oss på amerikanernas grundlag, som räknar internationell rättsordning, rättsstat och demokrati till statens intressen.
Det är en mycket god definition av nationella intressen.
De aktuella hoten mot tredje länder som syftar till att få dessa länder att underteckna bilaterala immunitetsavtal är naturligtvis en allvarlig sak.
De nya länderna är samtidigt nya Nato-medlemmar; frågan är hur seriöst amerikanerna nu tar på existensen av Nato om stödet på militärt område helt plötsligt dras tillbaka.
Dessutom medför Internationella brottmålsdomstolen enbart kompletterande rättskipning, där man utgår ifrån att de länder som har undertecknat avtalet själva också är rättsstater och verkligen ställer dem som eventuellt missköter sig vid en militär uppgift till svars.
Nu gör vi oss kanske i vissa medlemsstater själva någon gång skyldiga till en del krumsprång som väcker amerikanernas misstro, såsom det egendomliga faktum att general Franks anklagades för krigsförbrytelser i Belgien.
Om lagstiftning används på det här sättet medför det en politisering av rätten, såsom ministern också nyss sade, och det leder till misstro mot lagskipningen.
Jag anser därför att det är mycket viktigt att också Europeiska unionens medlemsstater är väl medvetna om hur man skall uppföra sig i detta sammanhang för att inte väcka misstro i Amerika.
Det är naturligtvis så, det måste vi tillstå amerikanerna, att Amerika löper större risk än vi, i synnerhet på grund av den storskaliga militära verksamheten.
Jag anser ändå att en dialog med USA måste stå i förgrunden, särskilt med tanke på denna insikt.
Det kan finnas ett visst utrymme för humor i detta sammanhang.
Lagen om risken för en invasion av Haag, till exempel, kan vi naturligtvis inte ta på allvar.
