# ID: svediakorp-gov438098
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,582
# sentences: 70
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som inläggen har visat har 2000-talets multilaterala handelsförhandlingar många aspekter och sammanflätar intressen och värden så att de blir i princip oförenliga, åtminstone för oss européer.
De väcker också frågor - vilket man inser när man lyssnar till er - om viktiga jämviktsförhållanden på den internationella arenan: mellan nord och syd, nord och nord och syd och syd.
Jag skulle vilja svara kortfattat på ett antal av era inlägg genom att gruppera dem under tre teman: först det som handlar om tillträde till marknader, sedan det som avser världshandelns regler och slutligen ett flertal övriga frågor som inte nödvändigtvis hänger samman med de två första, men som förtjänar att klargöras.
När det först och främst gäller tillträde till marknader inom industrisektorn håller jag med om vad som har sagts.
Vi måste välja den riktning som ett antal utvecklingsländer vill gå i.
Det är deras intresse, och det är vårt.
Vi får dock komma ihåg att det också finns ett intresse av att avreglera handeln med förädlade produkter mellan länderna i syd.
Handeln med förädlade produkter svarar fortfarande för 80 procent av världshandeln.
Här finns således alla de dimensioner jag talade om, och Ferrer har rätt i att man inte bör stanna vid tullfrågor på det här området, utan också uppmärksamma andra hinder än tullhinder.
Ni har alla - och det är helt i sin ordning - talat mycket om jordbruket, vilket ligger i linje med aktuella händelser.
Det stämmer att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, som antogs förra veckan, får mer spektakulära följder när det gäller disciplinen - dvs. det finansiella stödet till våra jordbrukare - än när det gäller löften om ett mer omfattande tillträde till marknader i framtiden.
Men vi har ännu inte gått med på att inom WTO bekräfta, på något sätt, de discipliner som vi har beslutat om sinsemellan.
På internationell nivå är vi fria att bekräfta dem eller inte, och vi kommer att göra det om andra gör likadant.
Vi måste alltså sträva efter att få någonting tillbaka, och det är vad vi kommer att ägna oss åt nu, eftersom stödet faktiskt kompenserar för vissa handikapp alternativt gör det möjligt att ta hänsyn till konsumenternas och de europeiska medborgarnas intressen och farhågor.
Som Auroi och Bernier sade kan vi tack vare vårt stöd kompensera för handikapp eller ytterligare begränsningar av detta slag.
Clegg frågade om det fortfarande finns marginaler i förhandlingarna när det gäller tillträde till marknader.
Jag är säker på att han låter mig och Fischler vara diskreta i frågan om hur mycket vi har på fickan.
Att förhandla med öppna fickor är, vilket Clegg vet, inte särskilt bekvämt.
Våra fickor kommer därför inte att vara öppna vid ett offentligt sammanträde som dagens.
Samtidigt har han rätt, och Della Vedova påpekade samma sak.
Den kommande reformen av sockermarknaden, vilken Fischler och kommissionen har aviserat för hösten, lovar i det avseendet troligen mer i fråga om en högst intressant produkt för utvecklingsländerna.
Jag vill påpeka - och jag vill då svara Souchet - att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har genomförts av europeiska skäl, av européer och för européer.
Om den förbättrar vårt läge i en internationell förhandling är det ett plus, men det var inte vårt ursprungliga motiv.
Vårt motiv, vilket för övrigt föreskrevs av Europeiska rådet i Berlin, var att göra en halvtidsutvärdering av ett antal organisationer av marknaderna och av hur vårt jordbruksstöd fungerar.
När det gäller regler har flera bland er tagit upp frågan om tillgång till läkemedel.
Jag skall inte upprepa vad jag sade i mitt inledande anförande.
Europeiska unionens ståndpunkt i denna fråga är tydlig: vi stöder kompromissen från december, och vi förväntar oss att amerikanerna också sluter upp kring den, för i annat fall kommer det troligtvis att bli stora problem i Cancún.
Det stämmer att icke-kommersiella frågor, som bland annat togs upp av Van den Berg, kommer att tas upp till förhandling, även frågor som berör jordbruket: djurs välbefinnande, miljö och livsmedelssäkerhet.
Det finns också frågor som handlar om reglering av världshandeln, till exempel geografiska beteckningar, som Garot och Cunha talade om.
Ni har rätt.
Vi kan inte säga till jordbrukarna att det är dags att tänka mindre på kvantitet och mer på kvalitet utan att förhålla oss logiska till vår dagordning, som går ut på att förstärka, förenkla och effektivisera det som i dag föreskrivs i WTO: s texter i fråga om skydd: geografiska beteckningar.
Det sista känsliga ämnet: de s.k.
Singapore-frågorna, framför allt investeringar.
Vår utgångspunkt har alltid varit att en god internationell multilateral grund alltid är bättre än en dålig djungel av bilaterala avtal.
Ni sade med rätta att ett antal utvecklingsländer inte är entusiastiska.
Inte alla förresten!
Vissa andra är klart positiva till att inleda förhandlingar i de här frågorna, särskilt investeringar.
De utvecklingsländer som uttrycker sig i den frågan gör det egentligen lite på det sätt som jag har fått höra här i eftermiddag: det finns de som är starkt för, det finns de som är starkt emot, det finns de som säger? kanske? och det finns de som är emot? om inte?.
I det läget befinner vi oss, och jag vill svara Désir att när det gäller valet mellan bilateral djungel och multilateral ordning har jag ofta hört honom uttala sig mer positivt till multilateralism än nu i eftermiddag.
Vilken väg bör vi följa?
Vi bör förbli beslutsamma om att det är nödvändigt att ta itu med dessa frågor, men samtidigt bemöta ett antal utvecklingsländers berättigade och upprepade farhågor för att de kommer att förlora sin självständighet i den ekonomiska politiken genom att ingå multilaterala avtal om den här typen av frågor.
Vi måste hitta en modell som löser dessa problem.
Men allmänt sett är jag fortfarande övertygad om att multilateralt är bättre än bilateralt på de här områdena.
När det gäller den särskilda och differentierade behandlingen och frågorna om genomförande tror jag att jag påpekade, i mitt inledande anförande, att Europeiska unionen är öppen och att det snarare handlar om att övertyga andra parter i nord - Förenta staterna, Japan, Kanada - om att visa något större flexibilitet.
Vi arbetar på det.
Jag skall ta upp ytterligare två eller tre frågor.
När det gäller bomull, herr van den Berg, är det inte unionen som för en gångs skull sitter bland dem som anklagas av utvecklingsländerna.
Vi exporterar inte bomull.
Vi importerar enorma mängder bomull, och den produktion vi har berättigar inte till exportbidrag.
Vi producerar omkring 2 till 3 procent av världens bomull.
I dag är det således Förenta staterna som ifrågasätts på denna punkt.
McNally och Van den Berg talade om grundläggande arbetsnormer.
Denna fråga står tyvärr inte på Cancúnprogrammet, eftersom det inte ingick i programmet för den förhandlingsrunda som inleddes i Doha.
På programmet i Cancún står en del av de frågor som lanserades i Doha, men inte alla.
Samtidigt kan vi inte lägga nya frågor till Dohaprogrammet.
Ni känner till vår ståndpunkt: vi beklagar att vi inte lyckades bättre med att förena grundläggande arbetsnormer och Världshandelsorganisationens regler.
Vi har på något sätt nöjt oss med att åstadkomma detta inom vår bilaterala politik.
Därför kan vi tyvärr inte hoppas på goda nyheter från Cancún i den frågan.
Vi måste invänta en ny förhandlingsrunda för att kunna lägga frågan på bordet igen.
När det gäller frågan om vad kommissionen anser om parlamentets deltagande vid förhandlingarnas slut har jag, å kommissionens vägnar, inga invändningar mot att förhandlingsresultaten går till en omröstning i Europaparlamentet, givetvis under förutsättning att ministerrådet inte har en annan uppfattning.
Under alla omständigheter är detta kommissionens ståndpunkt, och jag svarar därmed Mann och Clegg.
När det gäller Rysslands anslutning till WTO kan jag berätta för Suominen att det är något vi arbetar på.
Jag tillbringar för övrigt min dag här hos er tillsammans med min kollega German Gref, som är Rysslands ekonomi- och finansminister och den förhandlare som utsetts av Putin.
Det här är nog vår sjätte förhandlingsrunda, och ni har - tack vare eftermiddagens debatt - gett honom tillfälle att göra en rundtur i den vackra staden Strasbourg, och jag är säker på att han är mycket tacksam gentemot er för det.
Jag kan berätta för Auroi och Boudjenah att vi diskuterade det allmänna tjänstehandelsavtalet bara för några veckor sedan.
Europaparlamentet har antagit sin ståndpunkt.
Jag återkommer därför inte till detta.
Slutligen har vi den goda nyhet som Mann gav oss, nämligen Europaparlamentets och Interparlamentariska unionens gemensamma manifestation i Cancún, och det arbete som hon, Schwaiger, Plooij-van Gorsel och många andra har gjort för att få de nationella parlamenten mer delaktiga i WTO: s arbete, vilket är en god nyhet för kommissionen.
Ni vet att vi stöder era ansträngningar i den frågan.
