# ID: svediakorp-gov438062
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 487
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Rådets tjänstgörande ordförande har nyligen på ett positivt och konstruktivt sätt meddelat att han är beredd att samarbeta med oss.
Hjärtligt välkommen till oss i detta parlament, herr Frattini.
Fru kommissionär!
Ni nämnde nyss med rätta också nederländaren Arjan Erkels namn.
Jag är särskilt tacksam mot er för detta, då Arjan Erkel, ledare för Läkare utan gränsers uppdrag i Dagestan, är försvunnen sedan augusti förra året.
Han har kidnappats, och det är av särskild vikt att kommissionen och rådet uppmärksammar detta bortrövande.
Vi vet att Arjans far under flera månaders tid har informerat alla om den här saken, och jag hoppas att detta skall kunna få ett lyckligt slut.
Herr talman!
Vi skulle återvända hem via Tjetjenien efter den resa som fyra ledamöter från vårt parlament nyligen gjorde.
Jag måste säga er att den inte var glädjande: jämfört med Bosnien och Sarajevo - jag kan jämföra detta med det krigstillstånd som tidigare rådde där - är Groznyj och Tjetjenien egentligen värre.
Hos oss, och i synnerhet också hos amerikanerna, finns den farliga tendensen att definiera detta ryska krig på det sätt som passar ossbäst, det vill säga något i stil med? om ni inte kritiserar vårt krig skall inte vi kritisera ert?.
Det måste vi som europeisk union akta oss för: det är inte enbart rebeller och terrorister som agerar mot de ryska stridskrafterna där; det finns också andra som verkligen faller inom kategorin motståndsmän.
Tjetjenerna har inte per definition fel, lika lite som ryssarna har det.
Men det är så att många tjetjenska medborgare på grund av de ryska truppernas uppträdande i sin förtvivlan tenderar att övergå till den antiryska sidan.
Vi har också själva med ledning av samtal på gatan kunnat dra slutsatsen att det är en berättigad klagan från människor som har sett sina vänner bli slagna sönder och samman och som alltså vet att andra är för rädda för att gå till sina jobb i Groznyj, eftersom risken för godtyckligt agerande, mycket rått agerande, från den ryska militärens sida är oerhört stort.
Det kan man också till viss del föreställa sig om man vet att många av oss också i vårt eget land har en kolonial historia, där också alla möjliga saker har skett som först efter lång tid kom fram i ljuset.
När det gäller det ryska agerandet i Tjetjenien kommer det snabbare fram i ljuset, och det är också bra.
Därför skulle jag med eftertryck vilja uppmana både kommissionen och rådet att använda alla politiska och diplomatiska medel som vi har till förfogande för att kontrollera våldet i Tjetjenien.
Det är nämligen alldeles nödvändigt, och vi har i detta sammanhang inte ens råd att vara så väldigt kräsna.
