# ID: svediakorp-gov438060
# author: Frattini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,780
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Låt mig börja med att hälsa företrädaren för kommissionen och alla ledamöterna av Europaparlamentet som är närvarande i kammaren.
Med er tillåtelse, herr talman, vill jag i detta uttalande om Tjetjenien redovisa mitt personliga åtagande att fortsätta min närvaro, mitt outtröttliga deltagande i Europaparlamentets arbete, min beredvillighet att lyssna på de synpunkter som i detta och i andra fall framförs till mig och att hela tiden hålla parlamentet informerat om de ärenden och de aktiviteter som behandlas i rådet och som hör till mitt behörighetsområde.
Om vi så ser till frågan om Tjetjenien, så vet ni alla att läget i Republiken Tjetjenien, en av de republiker som ingår i Ryska federationen, sedan lång tid står i centrum för Europeiska unionens uppmärksamhet på grund av de allvarliga episoder av militärt våld och terrorism som utmärker situationen och på grund av de konsekvenser som detta skulle kunna få för Europa.
Det som står på spel i Tjetjenien är något betydligt större än bara denna lilla republik.
Konsekvenserna, negativa eller positiva, kommer att påverka hela Kaukasus.
Det är viktigt med en, om än summarisk, kunskap om det förflutna för att kunna bilda sig en uppfattning om det nuvarande och om framtiden.
Detta är anledningen till denna min korta inledning om det förflutna.
Ända sedan Sovjetunionen föll samman och Ryska federationen föddes har Republiken Tjetjenien varit skådeplats för våldsamma sammanstötningar mellan ryssar och tjetjener och blodiga frigörelseförsök.
Fredsfördraget från 1997 lägger grunden till en betydande självständighet under ledning av den tjetjenske presidenten Aslan Maschadov, samtidigt som olika gerillagrupper cirkulerar på territoriet.
Under 1999 ingrep Moskva i Ingusjien och i Norra Ossetien, medan de ryska trupperna ockuperade huvudstaden Groznyj i Tjetjenien.
År av attentat och repression följde, i ett klimat av våld såväl från de fanatiska frihetskämparnas som från de ryska styrkornas sida.
Redan 1999 erkände Europeiska unionen, Europarådet och OSSE Rysslands rätt att försvara sin egen territoriella integritet och att bekämpa terrorismen, men samtidigt fördömdes det överdrivna våldet, och man uppmanade den ryska regeringen att försöka få till stånd en politisk lösning av krisen och att släppa in humanitära hjälporganisationer på tjetjenskt territorium.
Efter den 11 september 2001 hårdnade den ryska kampen mot terrorismen, även om kopplingen mellan Tjetjenien och den islamiska fundamentalismen - en koppling som fortfarande finns kvar - föreföll indirekt.
Rötterna till detta krig är fortfarande i allt väsentligt av nationell natur, trots den ökande och farliga nedsmittningen med islamisk fundamentalism, framför allt när det gäller metoder och instrument.
Trots att man i september 2001 öppnade en kanal för dialog mellan de ryska myndigheterna och en av de viktigaste företrädarna för det tjetjenska motståndet, så var utsikterna till en politisk lösning av konflikten fortfarande osäkra och förvirrade.
Det var i detta sammanhang som det allvarliga terroristdådet i teatern Na Dubrovke inträffade, vilket har följts av ett antal attentat av samma våldsamma slag under de senaste månaderna.
Situationen på marken är mycket svår.
Den lokala ekonomin är i upplösning.
Den ryssvänliga förvaltningen präglas av intern splittring.
Det förekommer terroristhot och våldshandlingar från fanatikerna och våldsamma militära insatser från rysk milis.
Tidigare hade Tjetjenien en blomstrande ekonomi, naturligtvis i första hand tack vare oljan, och en mycket utvecklad verkstadsindustri, men nu har ekonomin reducerats kraftigt.
Arbetslösheten ligger på 42 procent.
Det finns 64 000 tjetjenska flyktingar i den närliggande republiken Ingusjien, 8 000 fördrivna i uppsamlingsläger, 290 000 hemlösa.
Samhällslivet har i stort sett upphört; det har reducerats på ett verkligen dramatiskt sätt genom förstörelsen av arkiv och kontor.
Mina damer och herrar!
På denna grund genomförs det viktiga initiativ till reform av institutionerna som inleddes av president Putin genom att man lägger fram en ny konstitution som skall godkännas i en lokal folkomröstning.
Enligt president Putins plan skall detta ske med stöd från det internationella samfundet, framför allt från Europeiska unionen, Europarådet och OSSE.
Den politiska planen innebär att de lokala organen beviljas omfattande självständighet och stor makt inom ramen för Ryska federationen, som skall garantera den territoriella integriteten.
För att främja en gradvis normalisering av regionen och genomförandet av folkomröstningen har man inlett tillbakadragandet av de militära styrkor som inte behövs och en minskning av antalet vägspärrar.
Resultatet från folkomröstningen den 23 mars - med ett valdeltagande på 89 procent - blev som bekant ett kraftfullt stöd till förslaget till konstitution.
Detta visar att det tjetjenska folket, som tröttnat på kriget, har valt en politisk lösning inom Ryska federationens ram.
Samtidigt har rebellen och frihetskämpen Aslan Maschadov klivit fram som ledare, och hans anhängare har fått ett omfattande stöd från det civila samhället.
Enigt den konstitution som just har antagits kan man räkna med att ett presidentval kommer att äga rum senast i oktober, medan valet till parlamentet kommer att äga rum tidigast tre veckor efter valet av ny president.
Trots det goda resultatet är folkomröstningen bara det första steget i denna politiska övergångsprocess.
Det finns ett stort antal olösta frågor, till exempel avgränsningen av maktbefogenheter mellan Republiken Tjetjenien och Ryska federationen, ersättningen till dem som förlorat sina tillhörigheter, åtgärderna för att bekämpa brottsligheten, inklusive de brott som begicks av de federala styrkorna.
Som ni alla vet, så pågår det för närvarande över 200 rättegångar mot medlemmar av ordningsmakten på grund av allvarliga brott.
Den 6 juni godkände den ryska duman en amnesti för Tjetjenien, såväl för rebellerna som för de medlemmar av ordningsmakten som, märk väl, inte begått våldsbrott.
Dessutom erbjöds alla de som lägger ned sina vapen senast den 1 september straffrihet.
Men trots amnestin fortsätter dessvärre attentaten på marken, vilket leder till hårda motreaktioner från ordningsmaktens sida.
Det internationella samfundet har följt händelseutvecklingen och initiativen från Moskva uppmärksamt.
Samtidigt som Europarådets parlamentariska församling har godkänt en resolution som föreslår att det inrättas en internationell tribunal för att ställa de personer som gjort sig skyldiga till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tjetjenien inför rätta, har på senare tid den politiska institutionella utvecklingen behandlats i samtal i Moskva under ledning av kommissionären för de mänskliga rättigheterna.
Inom OSSE förbereder det tjänstgörande ordförandeskapet, tillsammans med Ryssland, ett återupptagande av organisationens aktiviteter i republiken på grundval av specifika program för sådana områden som val, gott styrelseskick, rättssystemet, kommunikationer, polis och humanitärt bistånd.
Under konferensen för de mänskliga rättigheterna i Genève i april presenterade de 15 medlemsstaterna i unionen ett förslag till resolution som brännmärkte och fördömde de allvarliga kränkningar som skett i Tjetjenien, en resolution som, som bekant, inte antogs eftersom den inte lyckades samla den majoritet som krävdes.
Avvisandet av den resolutionen beskrevs som bekant av Moskva som? en seger för förnuftet?.
Mina damer och herrar!
Rådet instämmer i de känslor som kommit till uttryck i Europaparlamentet när det gäller situationen i Republiken Tjetjenien och kommer att anstränga sig för att den politiska process som påbörjats nyligen skall leda till att rättsstaten återupprättas och till att den ekonomiska och sociala strukturen i regionen rekonstrueras.
Unionen instämmer i den generellt positiva bedömningen av den institutionella process som inletts av president Putin när det gäller Tjetjenien.
Vi förväntar oss nu en kursändring när det gäller de mänskliga rättigheterna, och vi hoppas att de som begått brott skall komma att straffas.
Europeiska unionens fortsatta uppmärksamhet visas genom det besök i Tjetjenien som avlades i april av trojkan som utgörs av cheferna för delegationerna till Moskva, och av stödet för ett återupptagande av OSSE: s verksamhet i regionen, förhållanden som jag just påmint om.
Samarbetsrådet Ryssland-EU den 15 april var det första tillfället för unionen att skicka detta principiellt positiva budskap om intresse och vilja att lyssna på högsta politiska nivå.
Under toppmötet i Sankt Petersburg mellan Ryssland och Europeiska unionen uttrycktes förhoppningen om att den politiska process som nyligen inletts, och som syftar till ekonomisk och social återuppbyggnad, skall leda till att rättsstaten återupprättas, att de mänskliga rättigheterna främjas och att en uppriktig försoning äger rum.
Under toppmötet i Sankt Petersburg fördömdes alla våldshandlingar, framför allt terrorism, som skulle kunna äventyra de nuvarande utsikterna till en politisk lösning, och man erkände de substantiella bidrag som de internationella organisationerna skulle kunna ge i samarbete med de ryska myndigheterna.
När väl den ekonomiska rekonstruktionen har inletts borde även unionen engagera sig ekonomiskt, även om ett sådant stöd måste underkastats stränga villkor.
Företrädaren för kommissionen, som kommer att tala inom kort, kan beskriva det stödpaket som vi håller på att utforma.
Samarbetet från de ryska myndigheternas sida kommer att bli av avgörande betydelse för att garantera att dessa bidrag verkligen når fram till dem som har behov av hjälp.
I det sammanhanget bör vi allvarligt överväga möjligheten att lansera ett initiativ från unionens sida i Tjetjenien.
Genom att stödja den process som inletts av president Putin skulle ett sådant initiativ kunna utsträcka gemenskapens insatser från humanitärt bistånd, där vi hittills har koncentrerat våra resurser, till en annan sektor som är minst lika viktig, dvs. uppbyggnaden av institutioner och främjandet av en socioekonomisk utveckling.
Vi bör därför låta ett antal konkreta initiativ inom detta område inrymmas i det samarbete som för närvarande pågår mellan Europeiska unionen och OSSE.
OSSE håller för närvarande på att utvärdera, tillsammans med sin ryska motsvarighet, möjligheten att ingripa med hjälpinsatser i bestämda sektorer: jag har redan pekat på valförfarandet, som är av stor betydelse, rättssystemet, en reformering av polisväsendet, återförande av flyktingar och fördrivna.
Dessa delar av institutionsbyggande är av tradition prioriterade områden även för Europeiska unionen.
När det slutligen gäller den plan för institutionell utveckling som inleds av Moskva kommer det italienska ordförandeskapet att anstränga sig för att uppmuntra en slutlig politisk lösning som förhoppningsvis omfattar samtliga företrädare och grupper inom den tjetjenska befolkningen som inte komprometterats genom samröre med terrorismen.
En förbättring av den nuvarande standarden när det gäller respekt för den tjetjenska befolkningens mänskliga rättigheter skulle kunna bli en konkret och betydelsefull konsekvens - jag skulle vilja säga, nästan en automatisk konsekvens - av den institutionella reform som inletts.
