# ID: svediakorp-gov438006
# author: Berlusconi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,466
# sentences: 78
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Jag vill börja med att tacka Poettering för hans stödjande och uppmuntrande ord och hans välgångsönskningar, och samtliga kolleger i Europeiska folkpartiets grupp, som i sina inlägg har gjort vissa påpekanden när det gäller olika punkter, men som har gett prov på det stöd de tänker ge oss under de kommande månadernas arbete.
Jag vill också tacka den liberala gruppens ordförande, och jag vill utsträcka mitt tack till att även omfatta den socialistiska gruppens ordförande Barón Crespo, som har framfört sina kritiska synpunkter med stor hövlighet och även med ett fint sinne för humor.
Jag har alltid varit övertygad om att framtidens stora Europa även måste omfatta Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Israel och Ryska federationen och dess militärmakt, om det verkligen vill spela en huvudroll i världspolitiken och vill kunna sätta sig vid ett förhandlingsbord som jämbördig partner med Förenta staterna.
Detta är en vision som den italienske premiärministern har och som han naturligtvis kan uttrycka i full frihet när han talar för sig själv och för sin regering.
Men när premiärministern blir ordförande för Europeiska rådet måste han följa den linje som gäller i rådet och därmed får det han säger och det han gör inte avvika från det mandat han har fått från sina kolleger i rådet.
(Applåder från höger)
Låt mig också besvara en annan skämtsam anmärkning, nämligen att en tvättäkta liberal äntligen skulle ansluta sig till en doktrin som utgör en del av den socialistiska teorin, dvs. keynesianismen.
Jag håller med er, herr parlamentsledamot, om att man skulle kunna förnimma en keynesiansk eller colbertiansk anda i en begäran om att Europa skulle ingripa via Europeiska investeringsbanken och via privata investeringar för att förverkliga de stora europeiska infrastrukturnäten, de nät som redan Delors nämnde för tio år sedan, men ni förstår att här står vi inför ett ovedersägligt faktum.
Vad har hänt i världen efter den 11 september?
Jo, kriget i Afghanistan och kriget i Irak, men framför allt har världens börser rasat.
Detta har minskat alla de tillgångar som placerats i aktier, och det har lett till en kraftig minskning av dessa tillgångars avkastning.
Den som hade tillgångar som var värda 100, har nu tillgångar som är värda 35.
De som hade en avkastning på 8 eller 10 procent på sina tillgångar, har nu en avkastning på 1 procent.
Detta har lett till en minskad privat efterfrågan på marknaden för konsumentvaror, och när den privata efterfrågan sjunker, så finns det ingen annan möjlighet än att utnyttja den offentliga efterfrågan för att stödja ekonomin.
Denna offentliga efterfrågan kan inte komma från de enskilda staterna, eftersom de enskilda staterna inte längre har möjlighet att bedriva valutapolitik på grund av euron, de har ingen möjlighet att påverkar växelkurser, de har ingen möjlighet att bedriva utvecklingspolitik, av den enkla anledningen att de måste hålla sig inom Maastrichtkriterierna.
Då återstår alltså bara Europa, som äntligen måste visa att man har förmågan att bedriva ekonomisk politik.
Det italienska förslaget är att det skall vara Europa - via en av sina institutioner, EIB - som skall skaffa fram de reserver av privat kapital som finns på marknaden och som man kan få till låg ränta, för att försöka stimulera efterfrågan via gränsöverskridande arbeten inom infrastruktur, men även via investeringar i ny militär teknik, genom investeringar i forskning och skolor.
Det är bara för dessa ändamål och eftersom vi står inför en ekonomisk verklighet som har förändrats, som vi bör ta till investeringar från staterna och, i detta fall, investeringar från Europeiska unionen.
(Applåder från höger)
Jag tänker också besvara, om ni tillåter, ert påstående när ni säger följande:? Jag hoppas att den italienska vanan som herr Berlusconi har att stifta lagar enbart i konkreta fall och fall som på något sätt ligger honom själv nära, inte skall utsträckas till hela Europa.?
Låt mig ge ett par sifferexempel.
Min regering, som är den femtiosjunde på femtio år i Italien och som har ansvaret, men eftersom den har en stor majoritet i parlamentets båda kammare också möjligheten, att arbeta under fem år, håller på att genomföra 24 olika reformer.
Den tog över en stat där ingen föregående regering, ens om den hade kunnat arbeta under minst fem år, hade kunnat göra detta.
Jag vill påminna om att min regering uppnådde det rekordstora antalet 350 förslag till lagar och lagdekret, varav 200 redan omformats till lagar av vår parlamentariska majoritet.
Om jag med andra ord inte håller med, utan i stället tillåts ta upp de tre lagförslag som har varit en reaktion, med demokratins vapen, genom en parlamentarisk omröstning, på dem som i stället velat utnyttja sin roll som tjänsteman inom rättsväsendet för att med rättssystemets hjälp attackera sina politiska motståndare, om jag medger att detta har gjorts, så gjordes det bara i tre fall av 350, vilket är 1 procent, herr Barón Crespo.
Jag kan däremot bekräfta - och må Gud förlåta dem som inte vet det - att vi håller våra kolleger i parlamentet informerade om hur förhandlingsarbetet fortskrider, ett arbete som det inte kommer att bli lätt att slutföra under den korta tid som står till vårt förfogande.
Jag kan informera er om att vi, från och med nu och till omkring den 15 oktober, kommer att utnyttja tiden till att ta kontakt med samtliga övriga 24 medlemmar av Europeiska unionen så att vi skall kunna komma till regeringskonferensen med förslag till lösningar som alla kan enas kring.
Jag vill naturligtvis också tacka alla övriga talare som har yttrat sig - Graham Watson, Monica Frassoni, Francis Wurtz - för att ha önskat oss lycka till i arbetet.
Men jag kan inte låta bli att svara alla som har gett en bild av Italien som är en fullständig karikatyr och långt från verkligheten.
Jag vill uppmana dem att komma hit och njuta av något som regeringen Berlusconi uppenbarligen inte har lyckats förstöra, dvs. solen, skönheten, de 100 000 monumenten och kyrkorna i Italien, våra 3 500 museer, våra 2 500 platser av arkeologiskt intresse, våra 40 000 historiska byggnader, allt det som vi inte har lyckats förstöra under dessa två år.
Herr Schulz, jag vet att det i Italien finns en producent som just håller på med en film om de nazistiska koncentrationslägren.
Jag skulle kunna tänka mig er i rollen som kapo.
Ni är helt perfekt!
(Skratt, protester från vänster)
Låt mig avsluta denna polemik med att säga att förmodligen borde våra socialdemokratiska vänner och kolleger utvidga sin umgängeskrets utanför sina italienska kolleger i parlamentet, och de borde kanske utsträcka sin läsning till att även omfatta annat än extremvänsterns tidningar, som uppenbarligen har format deras övertygelser.
Jag vill också svara Pannella som redogjorde för den personliga linje som jag alltid har drivit, och som jag fortfarande är övertygad om när det gäller Israel - som jag nämnde nyss - och Turkiet.
Även till honom vill jag säga att jag måste följa Europeiska rådets linje under de kommande sex månaderna.
Jag kommer att få en möjlighet senare, under Europeiska rådets möten, att föra fram mina visioner, som naturligtvis inte avser de kommande sex månaderna, visioner som inte kan förverkligas under ett ordförandeskap, utan som kräver betydligt längre tid.
Jag kan däremot komma med ett lugnande besked när det gäller moratoriet för dödsstraff.
Jag har alltid ansett att detta är en nödvändig åtgärd, och därför kommer jag att lägga fram detta krav i FN: s generalförsamling som ett krav som delas av Europaparlamentet.
(Applåder från höger)
Jag har också anklagats för underkastelse gentemot Förenta staterna.
Jag har flera gånger påpekat att jag ser Europa som en av huvudrollsinnehavarna när det gäller att bevara säkerheten och freden, när det gäller att utveckla välståndet i världen.
Men för att kunna göra detta måste Europa inte bara vara en ekonomisk jätte, det måste också vara en politisk jätte som kan hitta ett sätt att tala med en enda röst i utrikespolitiska sammanhang och som dessutom kan investera mer i sin militära kapacitet.
Ingen diplomati, ingen politik i världshistorien har någonsin varit framgångsrik om den inte backats upp av en tillräckligt kraftfull militärmakt.
När det gäller Förenta staterna så anser jag att vi skall vara deras vänner, men jag tror inte att det finns något i den italienska regeringens hållning som kan tolkas som underkastelse.
Jag har i flera omgångar försökt övertyga den som man här hänvisat till som min vän, president George Bush, att avstå från ett militärt initiativ i Irak.
Jag lyckades inte, och därför - bland annat genom att underteckna den där skrivelsen tillsammans med sju andra europeiska länder, till vilka senare tillkommit ytterligare tio länder, framför allt bland de länder som skall bli Europeiska unionens nya medlemmar - insisterade jag på att man inte till en olycka - kriget i Irak - skulle lägga andra och att man inte skulle misskreditera ett kraftlöst FN, vilket sedan dessvärre skedde, att man inte skulle lägga till en kris i de transatlantiska förbindelserna, vilket dessvärre skedde, att man inte skulle lägga till den värsta olyckan av alla, dvs. en splittring mellan de europeiska länderna, något som även inträffade och som vi tillsammans försöker rätta till och lägga bakom oss.
När det så gäller den intressekonflikt som många har nämnt: ni kanske inte känner till att i Italien är det de tidningar, men framför allt de TV-kanaler, som fortfarande tillhör mig och min familj, som hör till våra mesta uttalade kritiker.
Varför känner ni inte till detta?
Uppenbarligen för att ni är i behov av lite italiensk sol; ni har aldrig kommit hit, och ni har aldrig tittat på italiensk TV.
Ni borde veta - för trots allt har många av er en bakgrund inom journalistik - att varje journalists huvudmål är att ge ett intryck av opartiskhet gentemot sina kolleger.
Och denna opartiskhet leder till att han eller hon varje dag är kritisk gentemot den som han eller hon betraktar som överhet.
Om detta är den form av demokrati ni tänker utnyttja för att få tyst på ordföranden för Europeiska rådet, så kan jag tala om för er att ni borde komma som turister till Italien, för här ger ni ett intryck av att vara demokratins turister.
(Tumult till vänster)
Jag har under sex år varit ledare för oppositionen i Italien, så jag skräms inte av dessa inlägg; jag brukar få mothugg.
När det gäller invandringen vill jag påminna om att om det finns något land som har sina rötter i kristendomen, ett generöst land, ett land som är öppet för den som har mindre och som lider, så kan jag stolt säga att det är mitt land, Italien.
Låt oss alltså inte blanda ihop det krig vi alla måste bedriva mot slavhandlarna, den nya slavhandeln, med det generösa mottagande vi måste ge den som kommer för att skapa sig ett bättre liv på den europeiska kontinenten.
Detta generösa mottagande ger vi, och vi ger det i en generös anda.
Vi vill bekämpa den nya form av slavhandel som bedrivs av flera olika internationella organisationer, inget annat, och inget som skall kunna strida mot italiensk generositet.
När det gäller miljön kanske De gröna inte känner till att till Berlusconis viktigaste hobbyer hör blommor, växter, trädgårdar och parker.
Detta är praktiskt taget min enda hobby sedan jag lämnade fotbollen.
Om ni läser på sidan 49 i vårt program, Frassoni, så kan ni se att vi vill införa ett miljöskydd på hög nivå.
Vår politik, bortsett från det som felaktigt har påståtts, går just i riktning mot ett bättre miljöskydd, och vi är de första att oroas över att den produktiva och industriella expansionen många gånger har kommit i konflikt med miljön.
När det gäller tillämpningen av Kyotoprotokollet, så kommer vi även här att engagera oss för att övertyga dem som ännu inte har undertecknat protokollet att göra det.
Slutligen vill jag med ett leende säga till mina motståndare att de inte skall göra detta vårt ordförandeskap till en tragedi.
Sex månader går snabbt när allt kommer omkring.
Men till våra vänner, dem som har uppmuntrat oss och som fortsätter att uppmuntra oss, vill jag säga att när det gäller det förflutna som skapar människan, så tror jag att det inte bara är det man säger som är viktigt - i politiken ändrar man ofta, eller andra ändrar ofta, det man säger - utan hela historien är viktig, dvs. även det man uträttar.
I min egen historia finns det enbart framgångar, och det finns bara saker som har haft ett gott syfte.
Vi kommer att se till att även dessa sex månader bär frukt, och vi kommer att försöka komma fram till en avslutning som gör det möjligt för Europa att bli en positiv faktor för fred, för säkerhet, för välstånd i världen.
Vi kommer att gå in i arbetet, herr talman, med ödmjukhet, med seriositet, med passion.
Vi kommer att anstränga oss för att medla mellan medlemsstaternas olika och fortfarande vitt skilda ståndpunkter för att komma fram till ett resultat som gör Europa starkare, med en möjlighet att fatta beslut på det internationella planet, för att komma fram till ett enat Europa via den nya konstitutionen, ett Europa som är närmare medborgarna.
Detta är vårt hopp; detta är vårt löfte; detta är vårt mål.
Jag tackar er än en gång för era välgångsönskningar och önskar er alla lycka till i ert arbete, så att ni alla skall kunna förvandla de förhoppningar ni har i era hjärtan till konkret verklighet.
Än en gång, lycka till i arbetet, allesammans!
(Applåder från höger, tumult till vänster)
