# ID: svediakorp-gov438005
# author: Mauro (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 368
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Mitt inlägg är det sista, och därför också i viss mån det mest förvirrade.
Skärpan i de inlägg som gjordes före mig har bidragit till min förvirring.
Jag vet inte längre om rådsordföranden kommer att leda regeringskonferensen i Rom i full besittning av alla sina behörigheter, eller om han kommer att vara, vilket hävdas av Enrique Barón Crespo, en tillfällig gäst hos borgmästaren i den staden.
Men framför allt vet jag inte längre om smeknamnet? den mänskliga atombomben?, som enligt historiska källor borde avse den oförglömliga Rita Hayworth, i stället borde överföras, som vännen Frassoni vill, till rådets vice ordförande Fini.
För att bringa ordning i mina värderingar har jag beslutat att mitt inlägg skall vara enkelt men tydligt, något i stil med? Gud, fosterlandet och familjen?, och ta upp frågan om Europas kristna rötter, som inte är en ideologisk fråga, utan en fråga om demokratiska rutiner.
Denna hänvisning är i själva verket inte ett sätt att bidra till den klerikala ångesten hos vissa sociala grupper, utan till våra institutioners historiska minne i ordets verkliga betydelse.
De demokratiska institutionerna är i själva verket frukten av en frihetspakt mellan medborgarna, som till dem överlämnar en del av den egna suveräniteten i utbyte mot garantier och tjänster.
Ur den synvinkeln är staterna, och i än högre grad de överstatliga institutionerna, garanter för försöken som vi medborgare gör att tillfredsställa våra behov - de är garanter, inte herrar -, och det är de därför att de har klart för sig att de inte kan uppfylla alla önskningar som ryms i människornas hjärtan.
En hänvisning till Europas kristna rötter innebär inget annat än att Europa av i dag blir medvetet om att utan bandet till kristendomens enande och personlighetsdanande kraft skulle Europa vara svagare, mer utsatt för totalitarismens politiska genvägar, genvägar där man alltid föredragit att förneka Gud för att kunna förneka människan i alla avseenden, även om det sker med mjukare och mer politiskt korrekta argument i dag.
