# ID: svediakorp-gov437964
# author: Frassoni (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,262
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr rådsordförande!
Som bekant är Europa en kontinent som består av folk och kulturer av vitt skilda slag, men en sak är säker: den oro som har mött er när ni skall ta över ordförandeskapet är sannerligen inte förvånande.
Det finns en italiensk sjuka som riskerar att smitta ned hela unionen, nämligen en enastående maktkoncentration, i första hand inom ekonomi och medier, men även politisk, som gör det möjligt för er, bland mycket annat, att i dag ställa er över lagen.
Men vi vet att en permanent indignation inte räcker; vi föredrar handling.
Även under detta ordförandeskap kommer vi att fortsätta uppmana kommissionen att uppfylla det löfte den avgett att lägga fram ett meddelande om läget i unionen när det gäller pluralismen inom medier och att fullgöra sitt uppdrag som fördragens väktare.
Det verkar i själva verket som om kommissionen är en aning, skall vi säga avvaktande, när det gäller att se till att Italien respekterar direktivet? television utan gränser?.
Detta är något som slår oss, eftersom begreppet pluralism förekommer bland de grundläggande värderingarna i den nya europeiska konstitutionen för att undvika att man fortsätter att inte agera i Europa när det gäller koncentration och pluralism inom medier med ursäkten att det inte finns någon rättslig grund.
I en ekonomisk kris är det normalt att man försöker hitta olika vägar för att få fart på ekonomin.
Vi vet att Italien förfogar över ministrar som är mycket kreativa och som är ivriga att överföra sina mycket ambitiösa planer när det gäller broar, tunnlar och motorvägar på europeisk nivå.
Vi är beredda att gå in i en konstruktiv dialog när det gäller transeuropeiska nät och när det gäller Europeiska investeringsbankens roll, men vi vill inte bli lurade.
Det är inte sant att endast 3 av de 14 projekt som beslutades i Essen har förverkligats på grund av att det fattades pengar.
Att man inte hittar någon som vill investera beror även på att för många av de projekten kunde man inte garantera användbarheten, den socioekonomiska genomförbarheten och - lägger vi till - den miljömässiga hållbarheten.
Vi måste återgå till andan i Delors plan och till två av de centrala idéerna i kommissionens vitbok om transporter, som det dessvärre verkar som om vi alla glömmer bort emellanåt, nämligen att syftet med investeringarna inte bara skall vara att fylla territoriet med infrastruktur, utan även att främja den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
Vi måste lämna uppfattningen att den ekonomiska tillväxten nödvändigtvis måste kombineras med en ökning av transporterna, för annars kommer vi snart att befinna oss i en permanent trafikstockning.
Vad är det för mening med att spendera 6 miljarder euro för bron över Messinasundet för att spara en halvtimmes restid, när tusentals sicilianare inte har dricksvatten och det krävs tre timmar för att resa 100 km med tåg?
Vad är det för mening med att investera 15 års arbete i att bygga en 54 km lång tunnel mellan Turin och Lyon och göra hål i ett berg fullt av asbest, när en modernisering och utbyggnad av den nuvarande tåglinjen skulle göra det möjligt att absorbera dubbelt så mycket varutransporter på fem år?
Vi vill inte diskutera faraoniska och kanske ogenomförbara projekt, utan projekt som främjar innovation, förnybar energi och vitalisering av territoriet, där deltagandet och acceptansen från de medborgare som är bosatta på platsen betraktas som ett värde, och inte som ett irriterande hinder.
Herr rådsordförande!
I ert europeiska program står det, svart på vitt, att vi måste vända blad och att vi måste bekämpa miljöbyråkratin.
Detta är en intressant formulering som avser - tror vi - nödvändigheten av att överföra en idé som är mycket populär just nu i Italien, dvs. den totala avregleringen, till Europa.
Vi motsätter oss detta försök till export, som är särkilt riskabelt i samband med utvidgningen, eftersom det är så nära knutet till politiken? enbart infrastruktur? och har sitt ursprung i en förlegad syn på miljön som en vara man kan använda och sälja.
Italien ligger på andra plats efter Spanien när det gäller överträdelser av miljölagstiftningen.
Er regering, herr rådsordförande, har ändrat lagarna om avfall för att försvåra kontroller, trots att man i Italien varje år tappar bort 11 miljoner ton avfall och miljömaffians omsättning uppskattas till cirka 2,5 miljarder euro.
Den har spätt ut reglerna för miljökonsekvensbedömningar så till den milda grad att de nu är en ren formalitet.
Den har gett klartecken till en okontrollerad jakt i regionernas parker.
Den har för i år avsatt 56 miljoner euro för skyddade områden, dvs. mindre än kostnaden för att konstruera 1 km motorvägstunnel.
Den håller på att förbereda en total avkriminalisering av miljöbrotten, och allt detta samtidigt som man ignorerar gemenskapens regelverk.
Även i denna fråga, liksom när det gäller medierna, tror vi att det rör sig om en? italiensk sjuka?.
Ordförande Prodi!
Inom ett område där unionen förfogar över reell internationell behörighet och ansvar fruktar vi att det krångliga överträdelseförfarandet inte längre är tillräckligt och att vi allvarligt riskerar att utarma gemenskapens lagstiftning på miljöområdet om vi intar en alltför tolerant attityd och ägnar alltför stor uppmärksamhet åt formella detaljer snarare än frågornas substans.
Herr tjänstgörande rådsordförande!
När det gäller utrikespolitiken skulle vi vilja att ni låter oss alla få en möjlighet att utnyttja era utmärkta förbindelser med president Bush, men sannerligen inte för att organisera en omöjlig tävling när det gäller militärutgifter, och att eventuellt reducera bidragen till organisationerna som sysslar med utvecklingssamarbete för att finansiera en italiensk närvaro i Irak.
När det gäller Internationella brottmålsdomstolen har det uppstått en djupgående konflikt med Bushadministrationen.
Vi skulle vilja veta, herr rådsordförande, om ni har för avsikt att driva och uppdatera den handlingsplan för brottmålsdomstolen som antogs i maj 2002.
Dessutom har ni goda förbindelser med president Putin.
Vi skulle verkligen vilja att ni ser till att denna vänskap, än en gång, blev till nytta för alla.
Ni räknade upp samtliga länder i världen, men hur kunde ni glömma Tjetjenien?
Det krävs kraftfulla åtgärder för att få slut på den konflikten.
Vi måste ta ett initiativ, och vi kommer att stödja er om ni gör det, för att samla en regional konferens för Kaukasus där vi kan behandla samtliga de konflikter som pågår.
Och dessutom, herr tjänstgörande rådsordförande, så kommer vi att dela er stolthet om ni lyckas övertyga president Putin om att ratificera Kyotoprotokollet.
Ett sista ord om den europeiska konstitutionen.
Vi stöder det italienska ordförandeskapets initiativ om en kort regeringskonferens för att inte helt förstöra de för övrigt ganska fåtaliga positiva resultaten från konventet.
Men, herr tjänstgörande rådsordförande, se till att hålla kärnkraften utanför konstitutionen.
Och jag uppmanar vice premiärminister Fini att hjälpa oss att hålla den utanför.
Precis som i fallet skedde med GMO så skulle det inte vara klokt att undervärdera allmänhetens negativa reaktioner i många av de europeiska länderna, inklusive Italien, när de ställs inför ett uttryckligt främjande av en energikälla som är så dyrbar och farlig, och som i dag förekommer i konstitutionen.
(Applåder från vänster)
