# ID: svediakorp-gov437958
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,304
# sentences: 94
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr tjänstgörande rådsordförande, mina damer och herrar!
Det italienska ordförandeskapet inleds i en viktig period av unionens tillvaro.
Det kommer framför allt att få till uppgift, en svår men spännande uppgift, att föra revideringen av unionens grundfördrag till ett lyckligt slut och förverkliga den första europeiska konstitutionen.
Under det italienska ordförandeskapet öppnas i själva verket regeringskonferensen som kommer att arbeta vidare på den? goda grund?, för att citera slutsatserna från Thessaloniki, som utgörs av konventets förslag till konstitution.
Tack vare detta konvent har Europa i själva verket för första gången genomfört en konstituerande process.
Vi får med andra ord inte undervärdera betydelsen av att ordet? konstitution? för första gången införs i Europa.
Detta faktum har gjort det möjligt att nå resultat som verkade fullständigt ouppnåeliga för ett tag sedan.
Stadgan om de grundläggande rättigheterna kommer att utgöra en del av det konstituerande fördraget.
Unionen blir en enda juridisk person, vilket kommer att förstärka dess internationella ställning.
Beskrivningen av unionens behörigheter kommer att göra det lättare för medborgarna att skilja mellan unionens och medlemsstaternas behörigheter.
Men jag har aldrig kunnat dölja mitt missnöje med det faktum att vissa nödvändiga reformer - som önskats av många - antingen aldrig har genomförts, eller har genomförts med alltför stor försiktighet.
Därför kommer kommissionen i sitt yttrande om öppnandet av regeringskonferensen i september att lägga fram alla de nyckelfrågor som fortfarande inte fått något svar på regeringskonferensens förhandlingsbord.
Omröstning med kvalificerad majoritet har utsträckts till många områden, men inte i tillräckligt hög grad för att motsvara behoven i en utvidgad union.
Det finns andra områden där kravet på enhällighet måste tas bort.
Det är svårt att tänka sig ett effektivt Europa som måste fatta enhälliga beslut med 25 stater.
Det är en omöjlighet.
Den lösning som angetts för kommissionens sammansättning kan inte förena kraven på representativitet och effektivitet.
Det permanenta ordförandeskapet för Europeiska rådet riskerar i själva verket att leda till dubbleringar och konflikter med kommissionen.
Euron, som är ett av unionens största politiska resultat - kanske det allra största - är fortfarande inte företrädd på ett effektivt och enhetligt vis på internationell nivå.
Vi måste dessutom införa klausulen om att konstitutionen skall revideras med förstärkt majoritet.
Jag kan inte föreställa mig hur man skulle kunna anpassa konstitutionen till unionens nya behov utan ett revideringsförfarande som bygger på majoritetsomröstning.
Inget kan reformeras om alla skall vara överens.
En institutionell ram som är mer demokratisk och effektivare borde med andra ord bli resultatet av regeringskonferensen, och den är av grundläggande betydelse även när det gäller att bedriva en kraftfullare ekonomisk och social politik, och även en kraftfullare utrikespolitik.
Kommissionen har den politiska viljan, argumenten, och, låt mig säga det, även den entusiasm som krävs för att kraftfullt och fullt ut driva dessa punkter.
Herr talman Cox, herr tjänstgörande rådsordförande, mina damer och herrar!
Den andra stora utmaningen under de kommande sex månaderna är fullföljandet av uppbyggnaden av det? Stora Europa? och genomförandet av en ny grannskapsstrategi.
Vi håller på att genomföra utvidgningen, och vi borde fullt ut genomföra föranslutningsstrategierna när det gäller kandidatländerna.
Kommissionen arbetar aktivt med detta.
Målet är att denna process skall fungera bra i medborgarnas och medlemsstaternas tjänst, såväl de gamla som de nya.
Tack vare impulserna från Thessaloniki kan vi dessutom gå vidare med ett allt intimare partnerskap med Balkan, utan vilket denna fas i utvidgningsprocessen aldrig kan betraktas som slutförd.
I Thessaloniki kom vi överens om agendan för att länderna i Balkan skall bli fullvärdiga medlemmar av unionen, och jag är övertygad om att det italienska ordförandeskapet kommer att göra sitt yttersta för att hålla kvar denna region i centrum för unionens prioriterade mål.
Det gläder mig att den strategi som jag föreslagit, dvs. att bygga upp en ring av vänligt sinnade länder, börjar bära avsedd frukt och att stats- och regeringscheferna gett sitt enhälliga stöd till denna långsiktiga politik för unionen.
I det sammanhanget är det av grundläggande betydelse att vi genast går vidare till den operativa fasen i denna nya grannskapsstrategi genom detaljerade handlingsplaner och nya bidragssystem.
I det sammanhanget håller vi på att utarbeta vissa förslag som parlamentet och rådet kommer att få en möjlighet att granska och utveckla vidare.
Framför allt när det gäller medelhavsområdet räknar jag med att banken för EU-Medelhavsområdet och stiftelsen för dialogen mellan olika kulturer skall se dagens ljus före årets slut.
Det kommer dessutom att vara av avgörande betydelse att vi spelar en nyckelroll när det gäller att tillämpa vägkartan, vilket ni påpekade, herr rådsordförande, den vägkarta som Europeiska unionen gett ett absolut avgörande bidrag till att utveckla tillsammans med Förenta staterna, Ryssland och Förenta nationerna.
De transatlantiska förbindelserna kommer att fortsätta att stå i centrum för vår uppmärksamhet.
Toppmötet nyligen mellan EU och Förenta staterna i Washington har gett viktiga impulser för våra förbindelser med Förenta staterna.
Frånsett innehållet i själva toppmötet - som visade sig bli ett av de mest fullmatade under de senaste åren - var den viktigaste faktorn den fasta vilja att återskapa ett klimat som präglas av samarbete och solidaritet som tydligt visades av båda parter.
Med detta vill jag inte säga att det inte finns skillnader i vårt sätt att se på eller närma oss vissa frågeställningar, men även när detta sker kan inte den fasta grunden för våra förbindelser ifrågasättas.
Som jag underströk i samband med toppmötet är våra mål desamma, även om vi vill förverkliga dem med metoder som skiljer sig åt radikalt.
Det kanske tydligaste exemplet på detta är förbindelserna mellan Förenta staterna och Europeiska unionen när det gäller den internationella handeln.
Vi vill båda se färre hinder, bättre tillträde till marknaderna, rättvisare handel, stabilare regler, men även regler som mildras på ett intelligent sätt för att hjälpa de fattigaste länderna.
När det gäller en del av dessa frågor skiljer sig emellertid våra operativa förslag åt.
Men detta förhindrar inte att vi kan ha intensiva och kontinuerliga kontakter som gör att vi kan hantera skillnaderna, och inte heller förhindrar det oss från att arbeta tillsammans för att garantera ett positivt resultat i de multilaterala förhandlingarna inom ramen för Världshandelsorganisationen.
Detta vill jag gärna understryka, eftersom allt detta är möjligt tack vare att unionen när det gäller handelsfrågor talar och förhandlar med en enda röst.
Unionen blir därför en partner med auktoritet och inflytande, medan den däremot inte är det på områden där behörigheten är uppdelad och fragmenterad.
Herr talman, herr tjänstgörande rådsordförande!
Den svåraste utmaning vi står inför är att återskapa förutsättningarna för en stark, balanserad och hållbar ekonomisk tillväxt i unionen.
Läget är svårt.
Den ekonomiska tillväxten har avstannat kraftigt, även om jag tycker det verkar överdrivet att tala om deflation.
Samtidigt måste vi dessutom ta itu med en reformering av det europeiska sociala trygghetssystemet.
Konkurrensen från våra handelspartner och den åldrande befolkningen gör att det brådskar med att genomföra den reformen.
Samtidigt har vi en enorm, unik möjlighet: en integrerad inre marknad som består av nästan en halv miljard människor.
Jag tror inte vi riktigt inser vilket viktigt instrument detta är för vår framtid.
Det är med andra ord nödvändigt att vi funderar i konkreta termer på instrumenten för att skapa en förstärkt samordning av unionens politik när det gäller ekonomi och skatter, för att gemensamt ta itu med problemen och tillsammans utnyttja de enorma fördelar som unionen erbjuder.
Kommissionen är medveten om hur allvarliga dessa utmaningar är och lanserade för ett par månader sedan två initiativ som fick kraftigt stöd från Europeiska rådets sida.
Å ena sidan föreslog vi, vilket accepterades, att man skulle utnyttja hela den flexibilitet som inryms i stabilitets- och tillväxtpakten för att kunna anpassa skattepolitiken i varje enskilt land till den specifika konjunktursituationen, utan att förlora stabilitetsmålen ur sikte och utan att överskrida gränsen 3 procent.
Men som jag redan har sagt flera gånger, så var detta nödvändigt, men inte tillräckligt.
Vi måste alltså gå vidare till en fas som innebär en fastare samordning, och medlemsstaternas skattepolitik, framför allt i länderna med det största budgetunderskottet, måste bli hållbarare på lång sikt.
Å andra sidan påpekade jag som företrädare för kommissionen för Europeiska rådet i Bryssel i mars nödvändigheten av att skyndsamt förverkliga de infrastrukturer som krävs för den europeiska utvecklingen och att stödja forskningen, tills vi når taket 3 procent av den europeiska BNP, vilket för övrigt angavs i den målsättning som vi själva antog i Lissabon.
Under samma möte med Europeiska rådet påpekade jag dessutom med oro att medlemsstaternas investeringar i forskning i stället sjunkit, i absoluta tal, jämfört med året innan, medan de stora europeiska företagen överför en allt större andel av sin forskning till länder utanför Europa.
Hundratusentals av våra bästa talanger söker sig till Förenta staterna för att arbeta, och sedan blir de kvar där för resten av livet, till skillnad från asiaterna, som reser hem igen.
Kommissionen har därför beslutat sig för att agera.
I samarbete med Europeiska investeringsbanken håller vi på att genomföra ett initiativ för att bidra till att öka den privata sektorns totala investeringar och deltagande inom två nyckelområden när det gäller att uppå målen från Lissabon: de transeuropeiska näten och forsknings- och utvecklingsprojekten.
Vi vill mobilisera och samordna samtliga de nuvarande finansieringskällorna i unionen och undersöka alternativa möjligheter, utan att äventyra stabiliteten i medlemsstaternas budgetar.
Kommissionen har med tillfredsställelse konstaterat det starka stöd som den italienska regeringen nyligen har uttryckt för denna strategi.
Slutligen måste vi påskynda ett godkännande av de förslag som det grekiska ordförandeskapet lagt fram, men som fortfarande inte har godkänts.
Ett godkännande av dessa förslag under det italienska ordförandeskapet kommer att bidra till en förbättring av unionens ekonomiska och sociala framtidsutsikter.
Framför allt gäller det lagstiftningsförslag på följande områden: bemanningsföretag, uppköpsbud, åtgärderna efter? Prestige? -katastrofen, säkerheten när det gäller gas- och elförsörjningen, det andra paketet för avreglering av järnvägstjänster, normer för miljöansvar, genomförandet av den tioåriga handlingsplanen för funktionshindrade, som kommer att läggas fram av kommissionen under det italienska ordförandeskapet, upphandlingsreglerna, skapandet av ett gemensamt europeiskt luftrum, det så hett eftertraktade och viktiga direktivet om spårbarhet för genetiskt modifierade organismer, slutförandet av direktivet om ett europeiskt patent, harmonisering av asylreglerna, flyktingstadgan och, slutligen, avtalet med Europeiska rymdorganisationen om utvecklingen av den europeiska rymdpolitiken.
Jag är övertygad om att med hjälp från det italienska ordförandeskapet och med er personliga hjälp, herr rådsordförande, så kommer vi snabbt att kunna fatta de operativa beslut som krävs för att förverkliga dessa mål.
Den ekonomiska återhämtningen handlar inte bara om reformer; den handlar också om förtroendet för att förslagen snabbt förvandlas till konkreta fakta.
Herr talman Cox, herr tjänstgörande rådsordförande, mina damer och herrar!
Detta är de viktigaste utmaningarna vi ställs inför under de kommande månaderna.
Vi befinner oss framför allt i en veritabel europeisk omstöpningsprocess, en process som inte bara är konstitutionell, utan även politisk och ekonomisk.
Kommissionen arbetar för att bevara och konsolidera ett starkt och framgångsrikt Europa, ett Europa som är rättvist och solidariskt.
Storheten i det Europeiska projektet ligger just i dess kapacitet att förstärka och utvidga freden, demokratin, rättvisan, välståndet och solidariteten.
Kommissionen har slutligen inlett en omfattande intern diskussion om budgetplanen för tiden efter 2006, vilket är kommissionens skyldighet.
Under hösten kommer vi att lägga fram vårt politiska förslag till en utvidgad och reformerad politisk union, som skall diskuteras under det italienska ordförandeskapet vid Europeiska rådets möte i december.
Den kommande budgetplanen utgör ett viktigt steg för det europeiska projektet.
År 2007 kommer unionen att ha en ny konstitution, förmodligen 27 medlemmar och nästan 500 miljoner invånare.
Mina damer och herrar!
Vi upplever ett avgörande historiskt ögonblick för unionen, ett ögonblick som kräver enhet och stark samarbetsvilja i alla gemenskapens institutioner, och mellan dem och våra regeringar.
Jag är övertygad om att vi skall kunna lämna rätt svar på de stora frågor som Europa står inför i dag.
Därtill krävs visioner och övertygelse.
Visioner, eftersom vi faktiskt lägger grunden till Europas utformning under de kommande decennierna, och vi kan inte anta kortsiktiga lösningar som enbart är knutna till det nuvarande ekonomiska klimatet, hur svår det än är.
Övertygelse, eftersom Europa inte bara är ett alternativ, inte bara är en av flera tänkbara vägar.
Europa är den enda tänkbara vägen.
Utan Europeiska unionen skulle våra länder, våra samhällen oåterkalleligen marginaliseras.
Sedan inledningen på detta gemenskapsäventyr har Italien varit närvarande och har spelat en mycket viktig roll.
Tänk bara på Romfördraget, tänk på Europeiska enhetsakten, tänk på den allmänna entusiasm och övertygelse med vilken Italien har bidragit till att nå de stora europeiska målen, just med utgångspunkt i denna församling med stora parlamentsledamöter som Altiero Spinelli eller Emilio Colombo.
Vi är alla övertygade om att Italien kommer att fortsätta på den inslagna vägen utan att tveka.
(Applåder)
