# ID: svediakorp-gov437957
# author: Berlusconi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 4,033
# sentences: 129
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Som en av grundarnationerna har Italien lång erfarenhet av att troget följa andan och bokstaven i de fördrag som på ett par decennier har gjort det möjligt att i fredens tecken genomföra ett av de mest fantastiska politiska och institutionella experimenten i mänsklighetens historia.
Vi känner därför den stora moraliska och intellektuella utmaning det innebär att ha ansvaret och äran att leda unionen i denna viktiga fas, när vi med erfarenheterna från det förflutna som en fast grund skall bygga inför framtiden, när vi skall möta nyheter och möjligheter som så sent som i går var otänkbara, när vi skall överbrygga skillnaderna och låta dem forma en ny rikedom som vi kan investera i vårt gemensamma projekt.
De nya medlemsstaternas fullvärdiga medlemskap och den därpå följande omprövningen av vår egen identitet kräver att vi i dag utvecklar vår skicklighet som förhandlare.
Dagens Europa, så som det har konstruerats av sina ledare, är resultatet av stora viljeansträngningar och stor intelligens.
Våra värderingar och känslor har fått en gemensam själ och ett gemensamt språk genom en integrering och vitalisering av de olika nationalstaternas historiska, traditionella och kulturella rötter.
Europa är stort i dag.
Det är stort tack vare den väg det har gått, tack vare sina potentiella möjligheter och tack vare sitt värdefulla bidrag till fred och internationell rätt.
Men det är framför allt stort tack vare den speciella tekniska skicklighet med vars hjälp det har tagit sig igenom varje kris, varje intressekonflikt, varje skillnad när det gäller visionerna.
Det har lyckats med vår gemensamma metod, våra gemensamma regler och vår gemensamma stil när det gäller att anpassa denna metod och dessa regler till verkligheten i en värld i förändring.
Vi vet alla att konsten att förhandla ibland kan ha sina kostnader, och ibland stora kostnader.
Utan den vitala och medryckande impulsen från gemensamma mål kan en förhandling bli något som kraftigt påminner om byråkratisk förlamning, en lång och omständlig process som innebär att man undviker problem och skjuter upp lösningar.
Det italienska parlamentet, som aldrig har saknat modet att se sanningen i vitögat, har starkt känt av och har ofta påtalat, i sann europeisk anda, de faser av trötthet och stark konkurrens som har varit kännetecknande för vissa perioder i detta vårt liv i européernas gemensamma hus.
Och det är därför som Italien, med den säkerhet som kommer av antika erfarenheter och med den ödmjukhet som krävs för att hantera de stora och avgörande politiska frågorna, kommer att göra allt som står i dess makt - och allt det som Italien uppfattar som sin plikt - för att garantera detta parlament, kommissionen och regeringarna i Europeiska rådet den mest fruktbara marken för medvetna, seriösa och ansvariga politiska beslut om vår framtid.
Syftet med en förhandling är att besluta om sakernas substans, och summan av våra åsiktsskillnader blir en framgång enbart om de gör det möjligt för oss att ta ett stort steg framåt och ge våra ekonomier, som i allt högre grad integreras, våra kulturer, vår utrikespolitik och vår försvarspolitik en ny och effektiv institutionell fysionomi.
Ett stort Europa behöver stora institutioner.
Och om världen kräver ett Europa som kan agera självständigt och kraftfullt i kampen mot den internationella terrorismen, mot orättvisor och ojämlikhet, när det gäller att åter få fart på den globala ekonomin, då är det vår plikt att svara med en union som har betydelse därför att den fattar beslut, ett subjekt med förmågan att fatta beslut, med en stark och tydlig röst som utgår från en klar uppfattning om gemensamma intressen och uppfattningar som är överordnade alla partsintressen.
Denna union, som vi har beslutat att konstruera tillsammans och vars konturer vi har diskuterat i det utmärkta arbetet i konventet under ledning av ordföranden Valéry Giscard d ' Estaing och med konkreta bidrag från det grekiska ordförandeskapet och företrädare för kommissionen, Europaparlamentet och de nationella parlamenten, måste bygga på den ram av värderingar och historiska erfarenheter som förenar oss sedan över ett halvt sekel med den andra stora företrädaren för modern liberal demokrati, Förenta staterna, som tillsammans med oss grundade Atlantpakten.
Och till dess denna väv av olika partnerskap, på en helt annan nivå av politisk integration, börjar leva upp till sina ambitioner och sina civila erövringar i en anda av fred och internationell säkerhet, måste vi bannlysa alla former av monolog från förbindelserna mellan de olika medlemsstaterna, till förmån för en öppnare, ärligare och korrektare dialog.
Europa kan tillfriskna från sitt Hamletsyndrom och besluta sig för att utan reservationer spela en aktiv roll på världsscenen.
Det kan förse sig med de diplomatiska, ekonomiska och militära instrumenten för att göra detta på ett övertygande sätt, utan att ifrågasätta varken sin självständighet eller sina rötter eller den stora fredsplan som försvarats under långa decennier inom ramen för dess allianser med väst.
När det gäller dessa frågor finns det, vilket vi kunde konstatera under toppmötet i Thessaloniki nyligen, en gemensam uppfattning som sattes på pränt i ett mycket viktigt dokument som utarbetades av den höge representanten för utrikes- och säkerhetspolitiken, Javier Solana.
Denna gemensamma uppfattning har redan visat en tendens att smälta samman de olikheter som framkom under de senaste månaderna i samband med den dramatiska Irakkrisen och när det gäller den avgörande utvecklingen i Mellanöstern i en ny strategisk vision.
Italien vet att det inte står ensamt när det gäller att än en gång anta utmaningen att genomföra en lyckad förhandling som ger ett positivt resultat, ett resultat som för utvecklingen framåt.
I Europaparlamentet, som leds av talman Pat Cox, och i dess olika politiska grupper, som vi med glädje och stort utbyte träffade i Rom, känner vi att vi har uppmärksamma och tålmodiga samtalspartner, men en samtalspartner som aldrig skulle underlåta att ställa oss till svars för våra misstag.
Kommissionen, som leds av Romano Prodi, ser vi som en omistlig garant för förvaltningens kontinuitet och för den löpande samordningen av vårt institutionella system.
Och såväl när det gäller att få fart på tillväxten genom stora investeringar i civil infrastruktur som i samband med de viktiga konstitutionella besluten under den omedelbart förestående regeringskonferensen, kommer Europeiska rådet att vara den institution där detta ordförandeskap för unionen, som anförtrotts Italien, skall försöka skapa en modig, men inte våghalsig, samsyn kring de stora frågorna: våra institutionella tillgångar, utökade möjligheter att fatta beslut genom majoritetsomröstning, gränserna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt det europeiska rättssystemet.
Vi kan inte bortse från att det i en del av dessa frågor fortfarande förekommer åsiktsskillnader mellan de olika medlemsstaterna.
Det italienska ordförandeskapet kommer att göra sitt yttersta för att dessa olika ståndpunkter skall förenas, samtidigt som det står klart att det inte blir möjligt att ompröva konventets förslag till konstituerande fördrag i dess helhet.
Regeringskonferensen bör därför inrikta sina ansträngningar på de punkter som fortfarande är omstridda.
Som en konsekvens av detta har ordförandeskapet som mål att respektera den tidsplan som föreslogs av Europeiska rådet i Thessaloniki.
Vi kommer med andra ord att öppna regeringskonferensen i oktober, och vi kommer att hålla ett högt tempo i förhoppningen att nå en överenskommelse i december.
(Applåder från höger)
Europaparlamentet kommer att knytas till regeringskonferensens arbete på lämpligt sätt.
Jag kommer att begära av Europeiska rådet att Europaparlamentets talman skall få delta i premiärministrarnas och statschefernas arbete.
(Applåder från höger)
Jag kommer att uppmana utrikesministrarna att permanent knyta Europaparlamentets representanter till sitt arbete.
Arbetet kommer att bedrivas på högsta politiska nivå för att undvika att impulserna från konventet kör fast i en förhandling om tekniska och diplomatiska frågor, vilket har hänt under tidigare regeringskonferenser.
I det sammanhanget lovar jag att återkomma till er sedan regeringskonferensen har öppnats och dagen efter Europeiska rådet i december för att vi tillsammans skall kunna granska resultaten.
Målet är att vi skall kunna underteckna det framtida konstitutionsfördraget under perioden mellan den 1 maj 2004, det datum när de tio nya medlemsstaterna formellt blir medlemmar av unionen, och valet till Europaparlamentet, som planeras till i juni nästa år.
En förlängning av förhandlingarna bortom det datumet skulle å ena sidan medföra att vi slösar bort det värdefulla arbete med konstitutionen som utförts av konventet och, å den andra, att de europeiska medborgarna tvingas rösta i valet till Europaparlamentet utan att känna till unionens framtida institutionella utformning.
Slutligen kan jag inte undvika att känna tillfredsställelse över att man kommit överens om att det slutliga undertecknandet av det konstituerande fördraget skall ske i Rom.
Detta får symbolisk betydelse och ger historisk kontinuitet, eftersom det ursprungliga fördraget undertecknades där 1957.
Vi känner oss hedrade och kommer att göra allt vi kan för att ge medlemsstaternas företrädare ett välkomnande som är värdigt detta tillfälle och som naturligtvis ligger i nivå med våra traditioner.
Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Den konstitutionella reformen är självklart prioriterad när det gäller den framtida europeiska integrationen, men unionen måste också kunna uppfylla sina medborgares dagliga förväntningar.
Europa måste i allt högre grad bli en pådrivande faktor när det gäller ekonomisk tillväxt och välstånd.
Här står vi på fast grund.
Europa utgör en stabiliserande faktor för ekonomierna i de länder som har valt att dela den gemensamma valutan, och genom Lissabonstrategin har vi utformat en gemensam väg för att förstärka den europeiska konkurrenskraften.
Men vi får inte försöka dölja den fortsatta svagheten i våra ekonomier, en svaghet som bekräftas av en tillväxttakt som ligger under den förväntade.
Det italienska ordförandeskapet har presenterat ett antal konkreta initiativ på grundval av det operativa program vi lade fram i början på året tillsammans med Grekland.
Modernisering av jordbruket, miljöskydd, konsumentskydd och livsmedelssäkerhet är mycket viktiga frågor för våra medborgare.
Här kommer Italien att arbeta för att nå de mål som redan ställts upp av tidigare ordförandeskap.
Låt mig i det här sammanhanget ange tre punkter som vi anser vara av avgörande betydelse för Europas konkurrenskraft.
Den första gäller behovet av ett effektivare stöd för ekonomin via en ökning av de offentliga och privata investeringarna i samarbete med de europeiska finansinstitutionerna, i första hand Europeiska investeringsbanken.
En sådan strategi bör enligt vår mening i första hand grundas på politiska stimulansåtgärder inriktade på de stora transeuropeiska infrastrukturnäten.
I en utvidgad union kräver en effektivt fungerande inre marknad ökad rörlighet för varor och tjänster, och därmed ett effektivare transportnät.
Det handlar om att förena de legitima kraven på valutastabilitet och stram finanspolitik - som inte på något vis får äventyras - med en kraftigare stimulans av den ekonomiska tillväxten, genom investeringar som inte bara är inriktade på infrastruktur, utan även på forskning och teknologisk utveckling, eftersom vi är fast övertygade om att humankapitalet utgör den viktigaste resursen i den europeiska ekonomin.
(Applåder från höger)
Ett annat prioriterat område är en diskussion om de europeiska pensions- och socialförsäkringssystemens hållbarhet.
Solidariteten mellan generationerna och anpassningen av de befintliga systemen till en verklighet som präglas av en åldrande befolkning i samhället utgör en utmaning som vi måste anta.
Mot bakgrund av de olika förhållandena i var och en av medlemsstaterna måste vi försöka hitta politiska åtgärder för att öka graden av sysselsättning bland äldre arbetstagare och minska trenden att gå i pension i förtid.
Som tredje punkt anger vi en modernisering av arbetsmarknaden och stöd åt företagen, framför allt när det gäller små och medelstora företag.
Även på detta område är det enbart en strategi som samordnats av Europeiska unionens olika medlemmar som kan ta tillvara de möjligheter som erbjuds på den stora inre marknad som vi håller på att utvidga med nya medlemmar.
Dessa olika handlingslinjer kan förverkligas genom en dialog mellan arbetsmarknadens parter.
Den europeiska modellen bygger på en marknadsekonomi som syftar till att balansera den fria företagsamheten med behovet av sammanhållning och solidaritet.
I det sammanhanget kan vi inte undvika att rikta vår uppmärksamhet mot det Europa som är svagare, tystare, och som ofta kommer i andra hand på grund av lagstiftarnas passivitet, men som därför inte är mindre värdefullt för samhället eller har ett mindre moraliskt värde: jag tänker på de 38 miljoner europeiska medborgare som har olika funktionshinder.
Europeiska unionen proklamerade 2003 som? Europeiska handikappåret?.
Tillsammans med de aktiviteter och upplysningskampanjer som redan organiserats kommer det italienska ordförandeskapet att ta initiativ till en lagstiftning mot diskriminering: ett instrument som är avsett att skydda personer med handikapp i alla delar av deras vardagsliv och garantera dem en hoppfull framtid.
(Applåder från höger)
Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Europeiska unionen är dessutom en viktig faktor när det gäller internationell stabilitet, och unionens ansvar i det sammanhanget börjar vid dess omedelbara gränser och beror på dess förmåga att visa sig villig att skapa allt mer avancerade former av samarbete med sina grannländer.
Även i detta avseende avser det italienska ordförandeskapet att fortsätta i den plogfåra som påbörjats av de tidigare ordförandeskapen.
I nuvarande fas, mellan undertecknandet och ikraftträdandet av de nya anslutningsfördragen, försöker vi garantera att de tio nya medlemsstaterna skall kunna delta fullt ut i rådets arbete, för att därigenom underlätta deras integrering i unionens institutionella mekanismer.
Samtidigt skall vi försöka utarbeta en vägkarta för Bulgarien och Rumänien som öppnar dörrarna för en anslutning av dessa båda länder före utgången av 2007 och som skall vara klar senast i december.
Vi fortsätter föranslutningsstrategin för Turkiet på grundval av de villkor som bestämdes av Europeiska rådet i Köpenhamn i december förra året.
Vi vet att beslutet om ett datum för att inleda förhandlingarna kommer att fattas först i slutet av nästa år, men i det sammanhanget verkar det viktigare än någonsin att unionen aktivt stöder den reformprocess som redan inletts av den nuvarande turkiska regeringen.
Vi fortsätter att framhålla de europeiska framtidsutsikterna för länderna på västra Balkan, i linje med Zagrebprocessen.
Den vägkarta som vi godkände i frågan i Thessaloniki utgör ett ytterligare framsteg.
Om vi ser tillbaka på den roll som Europeiska unionen spelat på Balkan, så kan vi känna stolthet.
Om vi jämför den nuvarande situationen med den som rådde för tio år sedan, så kan vi konstatera att Europas och Förenta staternas ingripande gjorde det möjligt att få ett slut på de blodiga konflikterna i före detta Jugoslavien, det sista stora europeiska inbördeskriget.
Vi hoppas att detta även var sista gången som det spilldes europeiskt blod på europeisk mark.
Nu är det dags att gå från den nuvarande fasen som präglats av associerings- och stabiliseringsavtal till en mer integrerad strategi, i syfte att förstärka våra förbindelser med länderna i regionen.
Vi är medvetna om svårigheterna med en sådan strategi, men vi vet också att ett framtida medlemskap i unionen är det enda som kan erbjuda en tillräckligt effektiv stimulans för regeringarna i dessa länder att utan dröjsmål fortsätta på den inslagna vägen av reformer, modernisering, fria marknader och rättssamhällets principer.
Det italienska ordförandeskapet ser mycket positivt på kommissionens uppmaning, som stöds av medlemsstaterna, att främja allt tätare förbindelser med de områden som ligger i vår närhet, det så kallade Wider Europe.
Vi kommer med andra ord att försöka förstärka förbindelserna med Ukraina, Vitryssland och Moldavien.
Vi skall också göra särskilda ansträngningar för att konsolidera förbindelserna med Ryska federationen genom en allt intensivare dialog och genom konkreta åtgärder som ger substans åt Rysslands vilja att vara en del av Europas och västvärldens ekonomiska, politiska, sociala och kulturella strukturer.
Vi anser att den uppmärksamhet som ägnades Östeuropa efter kommunismens fall nu måste balanseras av ett lika stort intresse för dialogen mellan Europa och medelhavsområdet.
Detta är en dialog som har avgörande betydelse för Västvärldens förbindelser med den islamiska världen, en fråga som i dag verkar dominera på samma sätt som frågan om länderna i öst tidigare gjorde det.
Vårt mål är att skapa ett område för fritt utbyte mellan Europa och medelhavsområdet, något som redan framfördes under konferensen i Barcelona.
Den ekonomiska och sociala utvecklingen kring södra Medelhavet är av avgörande betydelse för världsfreden på grund av södra medelhavsområdets kulturella, politiska och demografiska betydelse.
Den europeiska ekonomins integrering med arabländernas ekonomi är en stor utmaning i vår tid och utgör nyckeln till fred och trygghet i detta område och i hela Europa.
Vi kommer därför att odla dialogen mellan Europa och Medelhavsområdet, som vi kommer att ägna ett flertal initiativ på det ekonomiska, kulturella och sociala området - bland annat en stiftelse för dialog mellan olika kulturer och samhällen - och vi kommer att driva förslaget att göra om finansieringsfaciliteten som för närvarande ryms inom Europeiska investeringsbanken till ett självständigt organ, dvs. till en äkta Medelhavsbank.
På grundval av de beslut som togs vid ministerkonferenserna mellan Europa och Medelhavsländerna i Valencia och Kreta och som upptogs av Europeiska rådet i Thessaloniki, bekräftar det italienska ordförandeskapet den önskan som uttryckts av Europaparlamentet och de nationella parlamenten att under det italienska ordförandeskapet inrätta en gemensam parlamentsförsamling EU-Medelhavsländerna, ett tecken på en permanent vilja till dialog mellan Europa och de länder som ligger längs Medelhavets stränder.
Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Att skapa förutsättningar för internationell säkerhet utgör i dag en primär uppgift för länder som har ett värdesystem som bygger på frihet, demokrati och fred.
Detta är den viktiga terräng där man i dag skall försöka vitalisera de grundläggande transatlantiska förbindelserna och partnerskapet mellan Europa och Förenta staterna.
Vi vill understryka vår övertygelse att det inte får finnas motsättningar mellan en kraftfull europeisk insats och en lika kraftfull transatlantisk solidaritet.
I den andan tänker vi handla för att återge förbindelserna mellan unionen och Förenta staterna substans och dynamik, något som dessutom är en viktig förutsättning för att öka Europas trovärdighet på den internationella scenen.
För att kunna utarbeta en fast och balanserad transatlantisk förbindelse krävs också ett kraftfullt europeiskt engagemang när det gäller ett försvar som ligger inom ramen för Nato.
Kampen mot terrorism och spridning av massförstörelsevapen, stödet för demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är konkreta områden där vi kan pröva vår förmåga att bygga upp fasta samarbetsrelationer mellan Atlantens båda stränder.
Vi tänker bland annat på ansträngningarna att bygga upp en demokratisk och civil struktur i Irak och att stödja fredsprocessen i Mellanöstern.
När det gäller Mellanöstern, så vet vi att det handlar om en extremt komplicerad situation.
Tillsammans med Förenta staterna, Ryska federationen och Förenta nationerna kommer vi under vårt ordförandeskap att arbeta för att stödja vägkartan med målet att organisera en internationell fredskonferens.
Mitt land har föreslagit Sicilien som plats för denna konferens.
Det finns minst två olika handlingslinjer som vi tänker följa: å ena sidan att återställa ett större förtroende för Israel, i syfte att bygga upp ett mer omfattande och strukturerat ömsesidigt samarbete.
Å andra sidan att förverkliga planen för en rekonstruering av den palestinska ekonomin - som redan lanserats av Italien i Europeiska rådet och i G8-mötena - en plan som skulle kunna fungera som en konkret och effektiv stimulans i förhandlingarna mellan de båda parterna.
Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Skyldigheten att fatta mig kort utesluter att jag räknar upp alla unionens skyldigheter på den internationella scenen.
Men jag kan inte undvika att nämna de ekonomiska, kulturella, civila och, låt mig säga, andliga, intressen, som knyter Europa till Latinamerika, som just nu genomgår en förändringsfas som vi i Europa hoppas skall leda till frihet och rättvisa.
Det är de latinamerikanska länderna som ber oss öppna gränserna för ekonomiskt utbyte.
En framgång för Latinamerika innebär en framgång för det andra Amerika, det som är knutet till Europa på ett annat, men inte mindre intensivt, sätt än Nordamerika.
Jag vill också försäkra att vi kommer att arbeta med att intensifiera de redan existerande förbindelserna med Afrika, som vi är knutet till med smärtsamma historiska band, med Asien, med de regionala organisationerna, med Förenta nationerna, i första hand för att tillsammans kunna föra kampen mot fattigdom och sjukdomar, försvara miljön och förebygga konflikter.
Vi kommer också att vara uppmärksamma när det gäller en balanserad utveckling av den internationella handeln som en källa till ökat välstånd och minskade skillnader, vilket kommer att behandlas under WTO: s ministerkonferens i Cancún i september.
Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
De europeiska medborgarna kräver demokratiska och öppna institutioner, en blomstrande ekonomi, ett fritt samhälle, men även ett område för frihet och säkerhet.
I Tammerfors, i Sevilla och nu senast i Thessaloniki erkände Europeiska rådet behovet av att förbättra den europeiska kapaciteten när det gäller att bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet, illegal invandring och den människohandel som äger rum i anslutning till den, genom att skapa en effektivare kontroll av unionens yttre gränser.
Vi vill samarbeta i dessa frågor i syfte att skapa tillräckliga ekonomiska resurser, gradvis förverkliga en gemensam politik för återsändande och ett integrerat skydd av de yttre gränserna.
Men framför allt hävdar vi behovet av att införa frågorna om den illegala invandringen i förbindelserna mellan unionen och invandringsströmmarnas ursprungs- och transiteringsländer.
Vi måste skapa effektiva former för samarbete med vissa av våra grannar, framför allt runt Medelhavet och på Balkan, när det gäller kontroll och övervakning av migrationsflödena.
Vårt legitima krav på dessa länder om ett effektivare samarbete när det gäller att förebygga den illegala invandringen följs av en vilja till integrering när det gäller de medborgare från tredje land som lagligen uppehåller sig på unionens territorium.
Förutom lagstiftning på områden som asyl och visering, anser vi det vara en prioriterad åtgärd att förbättra funktionen hos alla de operativa mekanismer inom unionen som har till uppgift att bekämpa brottslig verksamhet, i första hand genom en förstärkning av Europol.
Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Av det jag har sagt framgår klart hur känsliga och komplexa de utmaningar är som Europeiska unionen ställs inför och som vårt ordförandeskap skall försöka bidra till att möta under den begränsade tid som står till vårt förfogande, i en anda av ödmjukhet, i en anda av tjänande och i den fasta och fullständiga förvissningen om att vår säkerhet och vårt välstånd i framtiden i allt högre grad kommer att vara beroende av den europeiska integrationsprocess som redan har gett oss fred, frihet, säkerhet och välstånd under ett halvt sekel fram till i dag.
Dagens Europa är inte längre den lätta drake som bärs upp av historiens vindar, som när Romfördraget undertecknades.
Europa har blivit betydligt stabilare, och därmed har vårt ansvar blivit tyngre, ansvaret mot våra partner och mot resten av världen.
Min förhoppning är att vi, tack vare samarbetet från alla berörda parter och med en speciell hjälp från de nya medlemsstaterna, skall lyckas återge denna vår institutionella jätte något av dess ursprungliga lätthet och vitalitet under det italienska ordförandeskapet och inför det irländska.
(Applåder från höger)
