# ID: svediakorp-gov437948
# author: Ferber (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 297
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Vid en sen eller tidig tidpunkt får vi nu göra upp om genomförandet av budgeten för 2003.
Jag vill först tacka föredraganden Göran Färm så hjärtligt för att han också uppmärksamt har läst de siffror som ni lyckligtvis ställer till förfogande.
Lektyren var naturligtvis inte så glädjande, och jag vill bara helt allmänt göra den sammanfattningen att man som medlem i en del av budgetmyndigheten nog undrar vilken beslutskraft vi måste visa för att tillsammans med rådet sammanställa en budget, som ju är en politik som omvandlats till siffror, medan de som skall genomföra den inte på långt när är i stånd att genomföra politiken så som budgetmyndigheten har velat.
Det är i själva verket en grundläggande kritik, som jag ofta har yttrat här, och det blir inte bättre, utan snarare sämre.
Det kan naturligtvis inte på lång sikt vara kommissionens strategi.
Vi lägger alltid fram sparbudgetar, och sedan vill man göra sig ännu mer populär i medlemsstaterna genom att man inte betalar ut medlen som det tidigare har stridits häftigt om.
Jag har nu en mängd klagomål på mitt bord, där enskilda grupperingar, som skall stödjas ur gemenskapens budget, vilket också har fastslagits genom motsvarande bestämmelser, särskilt i år står inför massiva administrativa problem i förhandlingarna med kommissionen på grund av den nya budgetförordningen.
Där skulle jag vilja vädja om att man bidrar till att visserligen allt iakttas, men att det å andra sidan, när allt kommer omkring, också blir möjligt att göra betalningarna.
Byråkratin - eller den ordentliga kontrollen av hur medlen används - är inte till för att i princip omöjliggöra betalningar.
