# ID: svediakorp-gov437940
# author: Walter (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 752
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Jag vill först tacka vår föredragande, Mulder, som på ett utmärkt sätt har förstått att förena utskottets intressen och även ta upp de saker som är nödvändiga för det medlingsförfarande som vi ju står inför, och motstå frestelsen att skriva om alla de riktlinjer som vi skrev redan under våren.
Detta är ett betänkande som är mycket övertygande och koncentrerat, och som vi intensivt stöder och välkomnar.
Det förfarande som vi under de närmaste tre veckorna går in i tillsammans med rådet och kommissionen kommer att finnas kvar ännu en kort tid.
Vi hoppas emellertid att det snart kommer att höra det förflutna till.
Om det inte längre funnits någon skillnad mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter - och mycket i konventet talar ju för detta - då skulle ett gammalt krav från parlamentet faktiskt bli verklighet, och vi behövde inte längre denna tidigarelagda förlikning.
Det vore en bra utveckling, och jag hoppas att vi kommer därhän.
Nu till de enskilda punkterna.
Beträffande jordbruket har ett antal frågor tagits upp.
Jag vill koncentrera mig på vissa frågor.
Först om det ökade stödet till landsbygden, eftersom det skall göras en starkare prioritering på de nytillkommande medlemsstaternas områden än vi gjorde i EU med 15 medlemsstater; detta välkomnas uttryckligen av oss.
Med tanke på de aktuella debatterna just i Polen, där man ju konfronteras med ministrars avgång, eftersom man där uppenbarligen missar chansen att faktiskt skapa strukturer för att pengarna skall kunna användas ordentligt, anser jag att alla stater måste få veta att om det inte finns några skäliga strukturer, kan inga pengar flyta in.
Det måste bli helt klart, och vi kommer att se till att pengarna används i enlighet med reglerna.
Vi kan alla bara kräva att det här skapas motsvarande grundvalar.
I fråga om försäkringen mot händelser som exempelvis katastrofer inom jordbruksområdet är vi beredda att mycket noga syna granskningen och utlåtandet.
I olika medlemsstater finns det redan sådana frivilliga försäkringar.
Det vore naturligtvis ett straff för dem, om sedan någonstans den europeiska skattebetalaren skulle gå in på något annat ställe.
Vi kommer att granska detta fördomsfritt och är beredda att vidta åtgärder, men vi kommer naturligtvis inte att blint snubbla in i något, eftersom vi måste veta vilka långsiktiga följder det kan få.
I fråga om fisket så har jag mycket väl hört vad Langenhagen sagt, och vi har alltid också varit beredda att stödja fisket och skrotningen av fartyg, där så erfordras.
Men vi kommer inte att utställa några blankochecker, och vi kommer inte redan nu att förutskicka ett par miljoner euro för ett program där utvärderingen inte är klar, och där rådet inte har intagit någon ståndpunkt.
Vi kommer att göra som vi gjort tidigare i fråga om andra program, även när det handlade om skrotning i Portugal och Spanien.
Då ville vi också först ha ett helt program, och vi sade att vi skulle utvärdera det och sedan säga hur stort anslaget blir.
Vi kommer i detta sammanhang inte att göra något annat än vi gjorde i fråga om portugiserna och spanjorerna, när det nu gäller andra regioner i Europa.
Beträffande den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken stöder vi de ökningar som behövs här.
Men jag vill än en gång påpeka att samarbete för att säkra freden inte bara innebär ett fredsbevarande så som det föreskrivs inom ramen för Petersbergsuppgifterna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utan det innebär också att man förebygger konflikter, och den planerade minskningen av kalkylerna stöds inte av oss.
Vi kräver att man fortsätter med ett lämpligt förfarande.
Det är bättre att förebygga än att efteråt tvingas ta till militära medel för att röja upp.
Ett sista påpekande beträffande betalningen.
N + 2-bestämmelserna infördes av oss alla, och de var meningsfulla.
Att redan nu, innan de för första gången verkligen tillämpas, vilja granska om de är bra, är inte lämpligt.
Dessa N + 2-bestämmelser måste tillämpas, och de som inte betalar i enlighet med detta, måste veta att detta medför konsekvenser.
Att redan nu visa på utvägar skulle innebära att man tar död på N + 2-bestämmelserna, och det vill vi inte vara med om!
