# ID: svediakorp-gov437929
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 550
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag skulle vilja tacka Lucas, Lannoye och de Roo för att ha lagt fram frågan om tillsats av vatten och protein i kycklingkött.
I maj 2002 offentliggjorde de irländska och brittiska myndigheterna de första oroande resultaten av deras undersökningar angående kycklingbröst som importerats från Nederländerna och som var avsedda för restaurangbranschen.
De resultat som offentliggjordes av samma myndigheter den 12 maj 2003 visar att problemet kvarstår.
Metoden att artificiellt öka köttets vikt genom tillsatser av protein och vatten - i vissa fall upp till 40 eller 50 procent vatten i slutprodukten - i syfte att vilseleda köparen är föraktligt.
Det förefaller som om köpare och, i förlängningen, konsumenter vilseleds i tre hänseenden.
För det första kan märkningen av produkten leda till antagandet att det är färskt kycklingkött, vilket det uppenbarligen inte är.
För det andra har vissa produkter märkts som halal trots att de innehåller svinprotein, såväl som annat animaliskt protein.
För det tredje har det angivna köttinnehållet överdrivits.
Sanktioner och eventuella påföljder som härrör från lagbrott i samband med märkning av livsmedel och otillåten praxis är medlemsstaternas ansvar.
I enlighet med den information som överlämnats av de irländska och brittiska myndigheterna har de berörda kycklingprodukterna huvudsakligen producerats i Nederländerna.
Det innebär inte att inte något annat land är inblandat i denna fråga.
Jag har uppmanat medlemsstaterna att utöka sina kontroller och att förstärka sitt samarbete.
Bedrägerier uppenbarar sig när man söker efter dem.
Vad beträffar brevet från de nederländska myndigheterna från juli 2002, har jag tillsammans med min kollega, kommissionsledamot Fischler, begärt mer information från de nederländska myndigheterna angående de vidtagna åtgärderna och proteinets ursprung.
I mars i år förband sig de nederländska myndigheterna att se till att dessa produkter var korrekt märkta.
Resultaten från de brittiska och irländska myndigheternas inspektioner visade emellertid att problemet med orättmätig märkning kvarstår.
Jag har därför anmodat medlemsstaterna att förbättra samarbetet mellan de nationella myndigheterna och att förstärka kontrollerna.
Dessutom har jag kommit till den slutsatsen att det föreligger ett behov att förbättra märkningskraven för kycklingprodukter och andra köttberedningar.
Kommissionen kommer att föreslå medlemsstaterna i kommittén för livsmedelskedjan att inbegripa ett uttrycklig omnämnande av exempelvis kycklingberedningar med tillsats av vatten i märkningen av livsmedel.
Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som består av företrädare från medlemsstaterna, välkomnade detta förslag vid sitt möte den 8 april 2003.
Den tekniska diskussionen kommer att fortsätta under de nästföljande kommittésammanträdena.
Jag har också bett mina tjänsteenheter att överväga en utveckling av standarder för köttberedningar som skulle begränsa den mängd vatten som kan tillsättas till sådana produkter och användningen av animaliskt protein i syfte att öka volymen.
Ert förslag att märka kycklingkött som innehåller protein från nötkreatur eller svin kommer att undersökas tillsammans med möjligheten att förbjuda användningen av sådant protein i kycklingköttberedningar.
När det gäller att spåra tillsatser av svin- eller nötprotein som behandlats med enzymer som förstör proteinets DNA, kommer detta att undersökas av kommissionens avdelningar med experter från medlemsstaterna.
Dessutom är det viktigt att betona att andra kontrollmetoder, däribland dokumentarisk kontroll, bör tillämpas för att kontrollera produkters ursprung och spårbarhet.
