# ID: svediakorp-gov437915
# author: Oomen-Ruijten (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Får jag till att börja med gratulera inte bara Moreira da Silva utan också kommissionsledamoten och hennes tjänstemän som verkligen har gjort allt för att göra det här till ett bra förslag.
Det här förslaget var oerhört kontroversiellt.
I åtskilliga europeiska styrelserum, i många medlemsstater och alltså även inom de politiska grupperna har man stött och blött förslaget.
Vilka är effekterna för vårt företag?
Vilka är möjligheterna för nya investeringar i produktionskapacitet?
Vad kostar en expansion när vi måste köpa rättigheter?
Och slutligen också: Vilka är konsekvenserna för konkurrenskraften för industrier som ju redan har det svårt, som till exempel raffinaderisektorn, kemi- och järn- och stålindustrin?
Herr talman!
Vad vi nästan verkade ha glömt var att vi alla var där när Kyotoavtalen ingicks och att det här direktivet om handel med utsläppsrätter var ett bra sätt att se till att uppgiften att reducera utsläppen skulle kunna förverkligas på ett mycket effektivt vis.
Det var den bakomliggande meningen med det här direktivet.
Hur skall man alltså främja miljön genom att använda sig av ett ekonomiskt instrument?
Att bedriva handel med det som det ena företaget har för mycket av och det andra företaget för lite av.
Vägen till kompromissen, som jag för övrigt stöder, var inte enkel.
De ekonomiska intressena för hela det europeiska näringslivet var stora, och därför låg en europeisk strategi för att komma tillrätta med problemet nära till hands.
Samtidigt måste vi konstatera att en europeisk strategi var oerhört svår på grund av att utgångslägena var så pass olika, inte bara för att miljön i den ena medlemsstaten var bättre införlivad än i den andra, utan också på grund av att medlemsstaternas uppdrag var så olika.
Ändå har det resulterat i något bra.
I den politiska kompromissen har man beaktat de existerande skillnaderna.
Avtal har ingåtts om riktmärken och det är jag oerhört nöjd med, liksom kommissionens kontroll av dessa.
Vidare har man avtalat att budgivning är tillåtet men att det inte är en skyldighet, i vilket fall som helst för den första men även för den andra perioden.
Herr talman!
Jag uppskattar vad som har uppnåtts, i synnerhet när det gäller att fastställa riktmärken, och jag vill tacka mina kolleger för det, inte minst kollega Blokland, och än en gång föredraganden.
