# ID: svediakorp-gov437898
# author: Jackson (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag menar att det tillvägagångssätt man använder sig av i detta direktiv är förlegat.
Detta bekräftas av kommissionens nyligen publicerade tematiska strategi om återvinning.
Där står:? Gällande direktiv utgår från att alla medlemsstater skall uppfylla samma återvinningsmål.
Man kan emellertid ställa sig frågan om denna enhetlighet beträffande målen är den mest effektiva lösningen ur miljösynpunkt och ekonomiskt synpunkt.
Det kanske vore bättre att arbeta med ett övergripande återvinningsmål för hela EU och låta marknadskrafterna avgöra vilka återvinningsanläggningar som kan nå målen på det mest kostnadseffektiva sättet.?
Hur rätt är inte detta!
Vi vet att vissa medlemsstater vill gå längre än de uppsatta målen.
För andra är målen omöjliga att uppnå.
Så varför stretar vi då vidare men en strategi som undergrävs av den praktiska situationen?
Förenade kungariket har problem med detta.
Under många år har vi förlitat oss på avfallsdeponi, eftersom vår geografi skapade gynnsamma förhållanden för detta.
Därför fanns det heller inga egentliga incitament för att driva igenom återvinningen på det sätt andra länder har gjort.
Nu försöker vi att göra så snabba framsteg som möjligt, men det finns ingen möjlighet att vi kan klara av den takt som föredraganden beskriver i sina ändringsförslag.
Detta skulle innebära att vi avsatte 1,8 miljoner euro endast för återvinning av förpackningsavfall, och förpackningsavfall utgör endast sex procent av det avfall som deponeras i Storbritannien.
Vi skulle därför tvingas meddela de brittiska kommunfullmäktige att de skall avlägsna förpackningar från hushållens avfallsflöde.
En sådan åtgärd kräver både tid och pengar, fru Corbey.
Det kan tänkas att sådana åtgärder inte tillhör de mest angelägna prioriteringarna för de lokala myndigheterna i mitt hemland.
I stället kanske de prioriterar finansiering av hemhjälp, utkörning av varma måltider för äldre, eller andra typer av tjänster.
Om subsidiaritetsprincipen skall ha någon innebörd över huvud taget måste dessa beslut fattas på lokal nivå.
Hur kan jag försvara en situation där en kombination av kontinentala ledamöter av Europaparlamentet inför en tvingande åtgärd för de lokala myndigheterna i Storbritannien som majoriteten av de brittiska ledamöterna av Europaparlamentet har röstat mot?
