# ID: svediakorp-gov437891
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 689
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag vill tacka Corbey för hennes arbete som föredragande för detta ärende.
Jag vet att hon har uträttat ett mycket seriöst arbete och att hon att undersökt frågan på djupet.
År 1999 producerade Europeiska unionen totalt 63,5 miljoner ton förpackningsavfall.
Denna mängd motsvarar omkring 17 procent av det fasta kommunala avfallet och 3 procent av vikten för den totala avfallsproduktionen.
Direktivet om förpackningar och förpackningsavfall har gjort att insamling och återvinning av förpackningsavfall har blivit en normal företeelse i alla medlemsstater och en växande företeelse i anslutningsländerna.
Därigenom har direktivet bidragit till att minska miljöpåverkan och stärka den inre marknaden för förpackningar och förpackningsavfall.
Denna revidering bygger på dessa framsteg.
Jag är mycket nöjd över att Europaparlamentet efter den första behandlingen har uttalat ett tydligt stöd till vårt förslag om att mer än fördubbla minimimålen för återvinning och att ytterligare öka målet för materialutnyttjande.
Det förefaller som om det nu råder stor enighet om nivåerna på dessa mål.
Den fråga som nu återstår är om tidsfristen för genomförande skall vara 2008, som i den gemensamma ståndpunkten, eller om ett tidigare datum skall fastställas.
Enligt mitt förmenande skall tidsfristerna vara både realistiska och ambitiösa.
Det är även viktigt att de länder som redan beviljats senare måldatum inom den nuvarande lagstiftningen, Grekland, Irland och Portugal, nu också ges en rimlig tidsperiod för att anpassa sig till de nya målen.
Detta gäller även anslutningsländerna.
Jag har för avsikt att lägga fram tidsfrister för dessa länder före årets slut.
Jag är också glad över att parlamentet till stor del håller med om att de övriga aspekterna, framför allt förebyggande åtgärder och återanvändning, bör analyseras ytterligare innan man fattar beslut.
Behovet av vidare analys gäller emellertid även den nya skyldighet som nämns i den första delen av ändringsförslag 7.
Denna nya skyldighet att minimera miljöpåverkan från förpackningsrisker är en upprepning av de befintliga kraven och därför riskerar de också att möta samma problem i fråga om genomförandet.
Jag har full förståelse för parlamentets farhågor angående export för återvinning.
Jag håller med om att vi bör se till att återvinning i länder utanför EU endast får räknas in i våra mål om den sker på ett riktigt sätt.
Samtidigt skall kontroller och pappersarbete sättas in där sådant verkligen behövs.
Jag ser inga skäl till varför detta skall gälla för material som metall, papper och glas.
Dessa material ingår i en fungerande, inre, internationell marknad.
Jag tvivlar på att vi behöver skriftliga bevis för att varje exporterat parti har återvunnits.
Det vore också märkligt om vi skulle tillämpa kontroller för export av förpackningsavfall som är striktare än de bestämmelser för uttjänt elektrisk och elektronisk apparatur som vi enades om för endast några månader sedan.
Som föredraganden just har berättat tycks det finnas en hel del farhågor i parlamentet angående förpackningsdirektivets konsekvenser för förpackningar av keramik.
Låt mig klart och tydligt säga att ingenting i direktivet ålägger medlemsstaterna att inrätta ett återvinningssystem för denna typ av förpackningar.
Om man undantog keramik från förpackningsdirektivets tillämpningsområde skulle frågan uppstå varför vi gör undantag för keramik och inte för andra, liknande typer av förpackningar.
Det ger dessutom medlemsstaterna möjlighet att efter eget gottfinnande vidta åtgärder för förpackningar av keramik, så länge dessa åtgärder håller sig inom fördragets ramar.
Därför menar jag att det är bättre att be den tekniska kommittén lösa eventuella problem med genomförandet än att undanta keramik från direktivets tillämpningsområde.
Jag vet att blomkrukor, självhäftande etiketter och därmed förknippade frågor är viktiga för de berörda industrierna.
Därför förtjänar dessa frågor en grundlig diskussion.
Som jag ser det är en förlikning inte rätt forum för en sådan diskussion.
Detta handlar om detaljerad granskning och bör vara en uppgift för experterna i den tekniska kommittén.
Av de 32 ändringsförslagen kan kommissionen helt, delvis eller i princip godta 20.
En lista över de aktuella ändringsförslagen kommer att överlämnas separat
