# ID: svediakorp-gov437871
# author: Ayuso González (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 654
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag kommer att börja mitt inlägg med att kort ta upp betänkandet av Klaß, detta i syfte att understödja mitt kompromissändringsförslag om den officiella förteckningen över ingredienser som skall finnas med i bilaga IIIa inom två år.
Jag gör detta eftersom det finns produkter som kasein, äggvita eller fisklim som sedan sekler tillbaka används inom framställning av vin och öl och som ingår i den oenologiska praxis som finns med i och tillåts genom förordning (EG) nr 1493 / 1999 och nr 1622 / 2000, och framför allt eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis för att de är allergiframkallande i slutprodukten.
Varför skall vi misstänkliggöra dem genom att märka dem?
Rådet och kommissionen bör rätta sig efter parlamentets inställning till det här problemet.
När detta är sagt går jag över till mitt eget betänkande.
För det första vill jag mycket uppriktigt tacka kommissionen, rådet och skuggföredragandena, Lund och Paulsen, för deras utmärkta samarbete för att nå kompromisser, som kan leda till att vi kommer att kunna anta detta förslag till direktiv i första behandlingen.
Det som främst har oroat mig under utarbetandet av det här betänkandet har varit att livsmedelstillsatser som finns med i det inte bara utgör ett tekniskt framsteg; de utgör ingen hälsorisk och det finns inte heller några risker för att konsumenterna vilseleds.
De kompromissändringsförslag som vi lägger fram inför plenum tillsammans med den socialistiska och den liberala gruppen (ändringsförslagen 19-32) är ett uttryck för denna oro, som vi alla delar.
I direktiv 89 / 107 / EEG om livsmedelstillsatser, bilaga II, anges att? alla livsmedelstillsatser måste hållas under ständig kontroll och omvärderas när helst detta är nödvändigt?.
Med tanke på oron när det gäller användning av polysorbater, EG-domstolens dom av den 20 mars 2003 om maximihalter för tillsatta nitriter och nitrater, yttrandet från Vetenskapliga kommittén för livsmedel av den 4 april 2003 om derivat från parahydroxy-bensoesyra, läggs två nya punkter till i ändringsförslag 21.
Syftet är att kommissionen skall se över villkoren för användningen av livsmedelstillsatserna E 432-436 (det vill säga, polysorbater), E 251 och E 252 samt E 249-250 (nitrater och nitriter) och att den innan den 1 juli 2004 skall se över villkoren för användningen av parabenerna E 214-219.
När det gäller ämnena bifenyl, ortofenylfenol och natriumortofenylfenol som skall betraktas som växtskyddsmedel, har kommissionen för avsikt att i framtiden inbegripa dem i lagstiftningen om bekämpningsmedel och de kommer inte längre att omfattas av direktiv 95 / 2 / EG.
Vi instämmer i detta och det enda vi vill är att undvika att det uppstår ett rättsligt tomrum, vilket återspeglas i ändringsförslagen 21 och 4 i det betänkande som antogs av miljöutskottet.
Vi är också oroade över att det är möjligt att tillsätta tillsatser i livsmedel genom att använda aromer som inte måste märkas.
Därför lägger vi fram ändringsförslag 22, vilket syftar till att begränsa användningen av aromer till den minsta mängd som behövs för att garantera aromernas säkerhet och kvalitet när dessa inte fyller någon teknisk funktion i livsmedlet.
Dessa tillsatser i aromer måste däremot märkas.
Avslutningsvis vill jag poängtera att det är mycket viktigt att vi gör konsumenterna medvetna om att det är tack vare lagstiftningen om livsmedelstillsatser och det arbete som Vetenskapliga kommittén för livsmedel utfört som de kan åtnjuta en lämplig livsmedelssäkerhet och livsmedelsprodukter som är anpassade till deras behov.
Nu för tiden växer städerna alltmer, industrin behöver allt fler nya tillsatser och detta underlättar livet för oss när vi konsumerar hel- eller halvfabrikat.
Jag vill än en gång tacka rådet, kommissionen och skuggföredragandena, vilka har bidragit till att vi har kunnat nå dessa viktiga överenskommelser.
