# ID: svediakorp-gov437869
# author: Klaß (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 791
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionär Byrne, mina damer och herrar!
Konsumenterna måste få tillräcklig information om innehållet och sammansättningen i de livsmedel som de köper.
Det gäller inte bara det som diskuterades under eftermiddagen, utan det gäller också tillsatserna.
Det måste stå på förpackningen vad som finns i den, varken mer eller mindre.
Samhällets omvandling under de senaste 20 åren har också medfört förändringar i matvanorna.
Vem skalar i dag fortfarande själv sina morötter och sin potatis?
Många människor har inte tid för det, alltför många har också glömt bort hur man lagar mat, respektive aldrig lärt sig det.
Därigenom har också livsmedelsindustrin ställt om sig i stor omfattning, och komplicerade bearbetningsmetoder och nya tillsatser har resulterat i färdig- och halvfabrikat, som är enkla och snabba att tillreda, men där okunskapen också medfört osäkerhet.
Många hälsovarningar på den senaste tiden har förstärkt behovet av information.
Härtill kommer att antalet livsmedelsallergier har stigit avsevärt.
De människor som lider av allergier är beroende av en rimlig märkning av innehållet.
Vi befinner oss nu i den andra behandlingen, och den gemensamma ståndpunkten omfattar den största delen av kommissionens förslag.
Den begränsar undantagsbestämmelserna och tar hänsyn till flertalet av de ändringar som parlamentet antog under den första behandlingen, särskilt en regelbunden granskning av listan över allergiframkallande ämnen och tolkningen av dessa, inkluderandet av selleri och senap i denna lista och märkningsskyldigheten för ingredienser som härrör från sås- och senapsframställning, och som utgör mindre än 5 procent av slutprodukten.
För mig är fortfarande listan över allergiframkallande ämnen den viktigaste delen i detta direktiv.
Listan sammanställs på grundval av de senaste forskningsrönen, den granskas regelbundet och aktualiseras när så krävs.
Under den andra behandlingen antogs i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor tre ändringsförslag, som alla bara syftar till en sak, nämligen att från märkningsskyldigheten undanta processhjälpmedel, som tillverkas av ämnen som finns med på listan över allergiframkallande ämnen, men som inte längre finns med i slutprodukten och därför inte kan utlösa några allergiska reaktioner.
Det måste kontrolleras om den allergiframkallande förmågan hos en produkt över huvud taget fortfarande finns kvar, om det vid tillverkningen använts ett processhjälpmedel som till sitt ursprung visserligen är allergiframkallande, exempelvis äggvita, men som till följd av livsmedlets tillverkningsprocess har förlorat sin allergiframkallande förmåga respektive att den inte längre finns kvar eller finns kvar i förändrad form.
Lagstiftaren skall belägga detta innan han föreskriver en märkning.
Processhjälpmedel har använts i århundraden, också vid framställning av till exempel vin och öl.
Hjälpmedlen ändras under jäsningsprocessen, fälls ut på naturlig väg respektive filtreras bort.
De finns alltså definitivt inte längre kvar i den slutliga vin- eller ölprodukten.
Man har hittills aldrig hört talas om några allergier.
Jag är själv vinodlare.
Hur skall jag kunna förklara för mina vinodlarkolleger eller mina kunder att det i framtiden på etiketterna skall stå:? tillverkat med ägg?.
Vin är en ren och klar naturprodukt, klarad och gyllene i glaset.
Eftersom några allergiska reaktioner hittills aldrig har rapporterats, har heller aldrig någon forskat kring det.
Varför skall vi alltså ha en märkningsskyldighet?
Men politik innebär nu en gång att göra det möjliga genomförbart.
Därför har jag nu tillsammans med kommissionen och rådet utarbetat en kompromiss, som möjliggör att man under en fastlagd tidsfrist om fyra år framlägger bevis.
För det första: ämnen för vilka man har meddelat kommissionen att en undersökning skall göras, är tills vidare undantagna från märkningen.
För det andra: om den icke-allergiframkallande effekten kan beläggas i undersökningen, kommer dessa ämnen även i fortsättningen att undantas från märkningsplikten.
Jag vädjar till kommissionen, jag ber er, herr Byrne, att bekräfta att nya undersökningar kan beställas och meddelas nio månader efter att direktivet trätt i kraft, och att undantaget från märkningsplikten gäller i fyra hela år.
Detta är viktigt, för att man skall kunna genomföra undersökningar av alla slag.
Detta nya direktiv medför trygghet för konsumenten.
Undantagen från märkningsskyldigheten för ingredienserna minskar från 25 procent till 2 procent.
Vi har för första gången en lista över allergiframkallande ämnen, som alltid måste anges i märkningen, och vi kommer att skaffa fram vetenskapliga bevis för att säkerställa att bara det som står på etiketten också finns i produkten.
Därigenom undviker vi att onödig märkning till slut också gör listan över tillåtna livsmedel för allergiker allt mindre.
Jag tror att vi bör välja denna förnuftiga kompromiss.
