# ID: svediakorp-gov437851
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Jag kan bekräfta att principen om rimlig kompensation, såsom den beskrivs i direktivet, är ett nytt begrepp som inte är samma sak som rätten att erhålla rimlig ersättning, vilket anges med termen? upphovsrätt? när det handlar om kopiering för privat bruk.
På det sätt som avgörs i direktivet ger begreppet rimlig kompensation medlemsstaterna ett stort mått av flexibilitet och åsiktsfrihet när det gäller att avgöra form, modalitet eller nivå för bestämmelser om rimlig kompensation.
Av skäl 35 och 38 framgår emellertid att medlemsstater som tillämpar upphovsrätt uppfyller villkoret att rimlig kompensation måste utgå.
Den relevanta lagstiftningen för genomförande av direktivet behöver inte nödvändigtvis innefatta en uttrycklig hänvisning till principen om rimlig kompensation.
I överensstämmelse med direktivet är medlemsstaterna skyldiga att sörja för rimlig kompensation när det gäller tre undantag i rätten till mångfaldigande som nämns i direktivet.
För det första undantaget för kopiering för privat bruk.
Det är undantaget med störst relevans för upphovsrätten, eftersom rättigheter vanligtvis hävs när det gäller kopiering av ljudmaterial eller audiovisuellt material.
För det andra undantaget för reprografi eller fotokopiering och för det tredje undantaget för vissa samhällsinrättningar som sjukhus eller fängelser.
Det är troligt att medlemsstater som tidigare redan hade avgiftssystem i fortsättningen kommer att tillåta kopiering för privat bruk i kombination med avgiftssystem, och att de även kommer att tillämpa detta med avseende på vissa digitala produkter.
Saken är just den att olika system fortfarande sörjer för skillnader i tillämpning beträffande bärarmedier eller apparatur som de tillämpas på och / eller det fordrade beloppet, inklusive skillnader i tillämpningen på digitala bärarmedier.
Detta kan tillskrivas det faktum att EG-lagstiftaren under förhandlingarna om direktivet uttalade sig emot en högre grad av harmonisering.
Vad den analoga kopieringen för privat bruk beträffar så vidgås det i direktivet att de existerande skillnaderna kanske inte kommer att ha några nämnvärda följder för informationssamhällets utveckling.
Med avseende på den digitala kopieringen för privat bruk så understryks det i direktivet att man noggrant måste beakta skillnaderna mellan digital och analog kopiering för privat bruk och i vissa fall måste göra en åtskillnad mellan dem.
Samtidigt måste det betonas att direktivet inte gör medlemsstaterna skyldiga att avskaffa upphovsrätten, och inte heller intar en ståndpunkt för eller emot upphovsrätten i jämförelse med system för förvaltning av digitala rättigheter eller Digital Rights Management, som det heter på engelska.
