# ID: svediakorp-gov437817
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 543
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag skall försöka svara så kort som möjligt på Posselts fråga om handelsrelationerna mellan Afrika och Europeiska unionen.
När det gäller handel, naturligtvis, är vi Afrikas främsta partner med en bilateral handel som utgör nära 150 miljarder euro, enligt siffrorna från år 2000, dvs. lite mindre än hälften av den afrikanska kontinentens utrikeshandel.
Därmed sagt att om man ser saken ur tendensernas synvinkel, och särskilt den som är föremål för frågan, dvs. tendensen för handeln mellan Europeiska unionen och staterna söder om Sahara, är utvecklingen självklart långsam.
Om vi tar AVS-länderna i området söder om Sahara är tendensen en lätt genomsnittlig tillväxt med vissa nedgångar.
Jag återkommer till det.
Den är i alla fall lägre än världshandelns tillväxt.
På lång sikt är tendensen en lätt ökning med ett totalbelopp i storleksordningen ett trettiotal miljarder euro för exporten till Europa.
Och som jag sade, inom denna tendens till genomsnittligt långsam ökning förekommer vissa nedgångar.
Så var det exempelvis mellan 2001 och 2002 trots? allt utom vapen? -initiativet genom vilket man under denna period bidrog med lite mer än omkring 90 miljoner euro för hela år 2002, det vill säga det första fullständiga året för ordningens tillämpning.
Tack vare? allt utom vapen? -initiativet dämpades den nedgång som konstaterades år 2001 och 2002 något.
Förutom siffrorna är det främsta problemet handelns sammansättning och dessa länders export som strukturellt alltid är svag eftersom den väsentligen domineras av några basprodukter - olja, diamanter och kakao.
Vidare utgör jordbruksvaror ungefär en tredjedel av de afrikanska ländernas export till unionen vilket för övrigt gör vår marknad till den viktigaste marknaden för afrikansk export.
Hur kan vi förbättra situationen?
Jag tror att konceptet består i att försöka förbättra dessa länders kapacitet att exportera till oss och bredda sina ekonomier.
Vi har därför en politik som nu är stabiliserad och som Europaparlamentet väl känner till eftersom vi ofta diskuterar om den: i första hand, fördjupning av den regionala integrationen mellan de afrikanska länderna själva, därefter stärkande av de ekonomiska och handelsmässiga banden mellan dessa länder och Europeiska unionen samt slutligen en progressiv integration i världsekonomin av dessa afrikanska länder eftersom vi inte får göra anspråk, och det skulle inte heller vara i deras intresse, på en varaktig exklusiv förbindelse.
Vi har också en ram för detta, Cotonou-ramen, såväl som avtalsförhandlingar om ekonomiskt partnerskap som går framåt.
Vi har WTO-ramen på det multilaterala planet.
Därför diskuterar vi för närvarande, om jag så får säga, nästan ständigt med våra afrikanska kolleger såväl i våra regionala förbindelser - avtalsförhandlingar om ekonomiskt partnerskap - som på det multilaterala planet med tanke på den aktuella förhandlingsrundan i Doha.
I detta sammanhang är det självklart vår sak, för oss européer, att säkerställa att dessa förhandlingar uppfyller behoven i Afrika med tanke på att våra afrikanska vänner, enligt min åsikt, nu har medel som de inte nödvändigtvis förfogade över i det förgångna, och för afrikanerna själva att klargöra på vilket sätt denna typ av förhandlingar på bästa sätt kan uppfylla deras behov.
