# ID: svediakorp-gov437778
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Först vill jag tacka er alla för en mycket givande och uttömmande debatt.
Debatten är en bekräftelse på hur svårt det är att nå någon form av samsyn i denna komplicerade fråga.
Detta förstärker de insatser som har gjorts av de båda föredragandena, Scheele och Trakatellis.
De har lyckats att närma mycket bestämda åsikter till varandra och finna några fungerande kompromisslösningar.
Under denna debatt har jag noterat en önskan om att föra en helt annan debatt om att säga ja eller nej till genetiskt modifierade organismer.
Men sådan ser inte verkligheten ut.
Vi håller inte på att diskutera om vi skall säga ja eller nej till genetiskt modifierade organismer.
Det är möjligt att en sådan situation hade varit enklare - men det stadiet är redan passerat.
Europeiska unionen importerar redan i dag 35 miljoner ton sojabönor per år.
Sådan ser situationen ut.
Det är inte rättvist att påstå att vi inte har försökt att handla efter verkligheten.
Vi har ändrat direktiv 2001 / 18 / EG om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön.
Vi har föreslagit märkning med spårbarhet.
Vi har granskat förslag om livsmedel och foder.
Vi har lagt till dessa förslag.
Vi har skrivit in en ny text i förslaget om miljöansvar.
Vi diskuterar hela tiden hur man kan komplettera den nuvarande lagstiftningen för att tillmötesgå medborgarnas farhågor.
Vårt förslag återspeglar dessa farhågor samtidigt som det beaktar möjligheterna med denna nya teknologi.
Precis detta tar förslaget upp.
Vi är medvetna om att tillämpning av genetisk modifiering sannolikt medför många fördelar, men vi är samtidigt medvetna om att det finns risker.
Av denna anledning har vi nu genomfört en mycket strängare lagstiftning.
Av denna anledning spårar och märker vi dessa produkter.
Av denna anledning har vi lagt till en text i förslaget om miljöansvar.
Just detta har vi tagit i beaktande.
Vi försöker att dra vårt strå till stacken och ta vårt ansvar.
Det är enda sättet att ta itu med en sådan komplicerad och svår fråga.
Är det tillräckligt att börja om med tillstånden på nytt?
Denna debatt påminner mig om en pojke jag kände som när han var fem eller sex år gammal blev bjuden på middag med små gröna ärter av sin mormor.
Han försäkrade sin mormor att? ja, jag älskar gröna ärter, men jag äter dem inte?.
Samma sak kommer att gälla om vi nu inrättar en helt reviderad lagstiftning som vi själva inte vill tillämpa.
Vilka signaler skickar det ut till vår omvärld?
En signal om att vår lagstiftning, där vi garanterar denna balans mellan potentiella fördelar och risker, inte fungerar - att vi inte är beredda att tillämpa den.
Det är det viktigaste för mig.
Vi borde kunna börja tillämpa den lagstiftning som vi nu har arbetat med under mycket lång tid, och därmed se till att de europeiska konsumenterna och jordbrukarna kan fatta välunderbyggda beslut.
Vi måste visa vår omvärld, däribland även Förenta staterna, att lagstiftningen fungerar.
Så här har vi valt att lösa frågan.
Vi gör en riskbedömning, vi spårar produkten, vi märker den och vi ser till att skapa en riktig balans.
Som min kollega Byrne sade kommer kommission att ta sitt ansvar.
Som ni vet låter processen medlemsstaterna själva visa att de kan handskas med denna fråga, men om de inte är beredda att göra det kommer kommissionen utan tvekan att ta sitt ansvar.
Jag vill än en gång tacka föredragandena och alla ledamöter för en mycket spännande debatt.
(Applåder)
