# ID: svediakorp-gov437712
# author: Simitis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,639
# sentences: 79
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Värderade parlamentsledamöter!
Jag tackar er varmt för era kommentarer och era tankar.
Era många, väldigt många, positiva omdömen uppfyller alla oss som medverkat i det grekiska ordförandeskapet med en speciell glädje.
Bland de synpunkter som kommit fram skall jag urskilja två-tre frågor.
Den första centrala fråga ni tog upp var frågan om det nya konstitutionella fördraget och konventet.
Mina damer och herrar, i egenskap av unionens ordförande har jag för första gången besökt de 24 medlemsländerna för att förbereda toppmötet i Halkidiki och för att underlätta slutförandet av författningskonventets arbete.
Jag trodde att jag hade goda kunskaper om Europa.
Jag kunde emellertid konstatera att det finns betydande skillnader, inte bara sociala och politiska, som ju varit synliga och kända, utan också i fråga om uppfattningen om Europafrågorna, Europas framåtskridande, det europeiska samarbetet.
Det finns länder som har en helt annan uppfattning om ordförandeskapet än vad alla ni har, en annan uppfattning än den som varit rådande under de år som gått.
Jag tror inte att vi kan finna någon lösning på de europeiska frågorna, om vi inte tar hänsyn till dessa skillnader och eftersträvar kompromisser.
De nya medlemsländerna i Centraleuropa lever med minnet av det tidigare förtrycket från Sovjetunionen.
De lever med fruktan för en liknande utveckling, de vill speciellt uppmärksamma säkerhetsfrågorna och Europeiska unionens relationer med Ryssland, samarbete med och medlemskap i Nato.
Vi vet också att de gamla länderna i Europeiska unionen har ett annat perspektiv, eftersom de har sett att Europeiska unionen har övervunnit dessa problem.
Det krävs därför kompromisser i alla frågor.
Och vissa steg måste tas, vare sig de är små eller stora.
För övrigt kan vi ju inte redan från början räkna med att uppnå de mål vi skulle önska, t.ex. målen om en union som fungerar enligt en federativ modell, med utvecklad central politisk styrning, en union som har en enhetlig utrikespolitik, utan att det uppstår svårigheter i många olika frågor.
Utifrån denna slutsats vill jag upprepa att den kompromiss som finns i konventets text är en bra kompromiss.
En bra kompromiss, en bra utgångspunkt för de fortsatta diskussionerna i den kommande regeringskonferensen.
Frågorna i regeringskonferensen kommer att lösas av det italienska ordförandeskapet, som, enligt överenskommelsen i Halkidiki, kommer att sammankalla konferensen under oktober.
Där kommer man också att ge svaren på frågorna om Europaparlamentets medverkan och om arbetssättet.
Jag kommer nu till frågan om innebörden av de tekniska frågorna kring det tredje kapitlet i det konstitutionella fördraget.
Som ni kommer ihåg, beslutade Europeiska rådet att arbetet i konventet skulle avslutas före juni månads utgång, och på denna punkt insisterade rådet, liksom även toppmötet i mars och det extrainkallade, informella toppmöte som hölls i Aten av denna anledning.
I Halkidiki sade vi alltså att eftersom detta beslut finns, bör konventet inte fortsätta sitt arbete genom att ändra i den här texten eller den här kompromissen, som har presenterats.
Giscard d ' Estaing sade att det tredje kapitlet behöver anpassas till de båda föregående kapitlen, att det tredje kapitlets form och uttryckssätt är sådana att de behöver rättas till.
Därför beslutades det att konventet skulle förlängas, så att det kan fortsätta sitt arbete inom de ramar som man kommit överens om, och att det tredje kapitlet skall harmoniseras med de föregående kapitlen.
Sedan får konventet bedöma vad detta harmoniseringsarbete skall innebära, men rådet har tydligt uttryckt att det inte vill ändra på detta beslut eller den kompromiss som man har kommit fram till.
Jag anser alltså att man har gjort ett gott arbete och att regeringskonferensen kan slutföras såsom planerat.
Jag kommer nu till den andra fråga som berördes.
Det är frågan om invandringen.
Här är informationen bristfällig.
Jag fick frågan om det fattats något beslut eller förts någon diskussion om en gemensamma bevakning av gränserna.
Den frågan har förvisso diskuterats.
De tre skandinaviska länderna och många länder i Centraleuropa har förklarat att de av konstitutionella skäl under inga omständigheter kan gå med på en sådan bevakning och att en sådan bevakningsstyrka inte är möjlig.
Eftersom målet inte är att det skall finnas en bevakningsstyrka men däremot att det skall finnas gemensam verksamhet och samordning, betonade vi i beslutet från Halkidiki speciellt att det krävs gemensam verksamhet och samordning, och det finns olika förslag i kommissionens text, som också är utgångspunkten för beslutet om hur denna samordning skall förverkligas.
Det finns en fördelning av bördorna mellan medlemsstaterna.
Men det finns en felaktig uppfattning om att man skulle fatta beslut om att t.ex.
Tyskland skulle ge pengar till Italien för att ta itu med invandringsproblemet.
Det var inte det som var meningen.
Det har fattats beslut om gemensamma program för hela unionen, och eftersom dessa program skulle tillämpas t.ex. vid Medelhavet eller vid unionens östliga gränser, kommer de att vara till gagn för vissa länder.
Detta är fördelningen av bördorna.
De gemensamma programmen hjälper de områden där problemet finns eller de länder som har ett speciellt behov av att ta itu med problemet som helhet.
Eftersom det har sagts att Turkiet har ett avtal om återinvandring med unionen, vill jag framhålla att Turkiet inte har något sådant avtal.
Därför har vi sagt att unionen måste ingå avtal om återinvandring.
Och därför har vi beslutat om en rad kriterier för tillämpningen av dessa avtal.
Det är naturligtvis inte rimligt att ett visst land samarbetar med unionen och inte accepterar att invandrarna återvänder.
Jag håller med alla dem som framhållit att denna politik måste fullföljas även under det italienska ordförandeskapet.
Vi har tagit ett steg, som jag anser betydelsefullt, men det krävs ytterligare insatser i fråga om asyl och invandring, för att vi skall kunna komplettera detta steg.
Den tredje fråga jag vill ta upp gäller Solanas förslag.
Wurtz påpekade att vi måste diskutera detta förslag från Solana, och jag håller helt med honom.
Solana har åtagit sig att utarbeta sitt förslag till december och därefter, både i fråga om den Ekonomiska och monetära unionen och i fråga om säkerhets- och försvarspolitiken krävs det naturligtvis en mera omfattande diskussion här i parlamentet och i unionen.
Jag anser att innehållet i Solanas förslag är mycket positivt.
Det är inte allmänt hållet utan det tar upp konkreta frågor och påpekar riskerna på ett korrekt sätt.
Och riskerna kommer från massförstörelsevapnen, därför att den moderna tekniken möjliggör tillverkning av massförstörelsevapen utan tillgång till all den tekniska utrustning som krävdes förr.
Sådana vapen kan alltså tillverkas även i andra länder, och det krävs förebyggande åtgärder.
Förebyggande åtgärder innebär inte med nödvändighet att man måste ha möjlighet att göra ett militärt ingripande.
Förebyggande åtgärder i fråga om invandring var också det som nämndes, ekonomiska bidrag till andra länder.
Förebyggande åtgärder mot terrorism är att man följer denna utveckling, att man kontrollerar handeln och att man undertecknar avtal om utlämnande av uppgifter.
Men det är nödvändigt med förebyggande åtgärder!
Det måste finnas en politik för detta, så att vi kan förhindra sådana situationer!
Solana har utarbetat ett förslag, han har tagit ett steg, och jag anser att vi måste fortsätta på den vägen, för Grekland har efter dessa besök blivit övertygat om att det behövs en gemensam försvars- och säkerhetspolitik.
Vår kollega Papayannakis sade att de stora problemen kvarstår.
Det är naturligtvis riktigt, och jag har heller aldrig påstått att det grekiska ordförandeskapet har löst unionens problem.
Det skulle vara löjligt.
Till exempel på Balkan, som nämndes av en kollega, bör det kommande ordförandeskapet men också Grekland som medlem i unionen arbeta vidare på de lösningar som föreslagits.
Men, värderade parlamentsledamöter, för att det skall finnas kontinuitet, anser jag att vi måste föra en konstruktiv debatt.
Och jag tror att det grekiska ordförandeskapet, vilket bekräftas av era omdömen, på ett konstruktivt sätt har angett riktningen för hur problemen skall lösas.
Vad var det nämligen vi ville?
Jag vill avsluta mitt anförande med att upprepa vår målsättning.
Vi ville skapa ett starkare Europa, och vi har fullföljt Lissabonpolitiken, för att vi skall få ett starkare Europa även inom t.ex. den sociala och ekonomiska sektorn.
Vi önskade sammanhållning i Europa, vilket förklarar vår politik i Irakfrågan.
Vi ville ha en framtid för Europa, och därför har vi arbetat med konstitutionen och säkerhetspolitiken.
Vi ville öka Europas inflytande i världen, vilket förklarar vår politik i Mellanöstern, vår politik gentemot Ryssland, Förenta staterna, Japan och Kanada.
Jag anser att vi har varit framgångsrika, och det tack vare samarbetet med er.
Vi har varit framgångsrika tack vare den stora hjälpen från Europeiska kommissionen, som har framfört en rad förslag, tack vare Prodis insatser, och jag tror att våra framgångar dessutom speciellt beror på att det har skett någonting synnerligen positivt under detta halvår: alla de europeiska länderna har blivit medvetna om att vi måste göra framsteg.
Vi måste arbeta på ett kreativt sätt.
Vi kan inte nöja oss med det gamla.
Så länge vi blir kvar vid det gamla, ökar risken för att vi skall förlora vad vi har haft.
För att behålla vad vi har och erövra ny mark måste vi göra framsteg.
(Applåder)
