# ID: svediakorp-gov437700
# author: Nassauer (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 283
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Dessa sex månader av grekiskt ordförandeskap i rådet hör utan tvekan till de mest dramatiska i Europeiska unionens senaste historia, och jag tror att man får ge det grekiska ordförandeskapet en komplimang för att det har fullgjort sin uppgift med mycket finkänslighet, konsekvens och energi.
Det är tre stora frågor som behärskar denna tid och denna debatt: utvidgningen, Irakkriget och vad det betytt för Europa och kommer att betyda i framtiden, samt konventet.
Utvidgningen - vår generations stora historiska projekt - har igångsatts på ett framgångsrikt sätt.
För oss har utvidgningen redan fått form och ansikte genom de kolleger som redan arbetar här som observatörer.
Jag vill i förbigående påpeka att vi i Tyskland uppmärksamt har noterat att exempelvis den tjeckiska regeringen efter parlamentets beslut om utvidgningen har avgett en förklaring om oförrätten i fördrivningen, vilket går i rätt riktning och låter oss hoppas att försoningsprocessen kan bli framgångsrik även här.
Irakkriget har klargjort Europas begränsningar och visat var vi behöver ännu mer gemenskap: i första hand när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.
Här har Europeiska unionen hittills inte spelat någon roll, eller möjligen en roll man får skämmas över.
Det måste ändå noteras, att vi när Europa använder sig av gemenskapsmetoden, exempelvis i fråga om den inre marknaden, agerar på samma nivå som exempelvis Amerikas förenta stater, men att vi inte spelar någon roll när vi agerar mellanstatligt.
Det måste ändras i framtiden, och det måste konventet bidra till.
Jag hoppas att detta lyckas fram till den 10 juli i år.
