# ID: svediakorp-gov437697
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Rådsordföranden har på ett antal punkter gått in på Europeiska unionens utvidgningsprocess, och även i Thessaloniki har frågan varit aktuell.
Utifrån det får man intrycket att processen för närvarande leds framåt med mindre stränga normer.
Tidigare var det så att vi absolut inte ville fastslå några datum för när förhandlingarna skulle påbörjas, för när de skulle avslutas eller för anslutning till Europeiska unionen.
Nu är det så att datum nämns helt spontant, datum som i sig förklaras på alla möjliga vis.
I fråga om Rumänien och Bulgarien skulle det ursprungligen stå i vår resolution att vi uppskattar att de här länderna har satt upp en målsättning för sig själva, nämligen 2004.
Vi har inte uttalat oss om det, men nu hör vi allt oftare att vi menar att förhandlingarna skulle kunna avslutas i slutet av 2004.
Då undrar man om det också ställs några villkor för genomförandet av det som fastslås i lagen.
Kommer Rumänien att vara ett normalt fungerande land år 2007 eller fortfarande gå böjt under korruption och politiska spel som inte har något gemensamt med folkets intressen?
Vi har aldrig trott att det man tidigare kallade de två vågorna skulle följa så snart efter varandra.
Således är vi oerhört förvånade över 2004-2007 som datum för Rumänien och Bulgarien.
Genast talar man också om Västbalkan och Kosovo.
Det måste trots allt observeras - och det måste stå helt klart för myndigheterna i Kosovo att ingen här sitter och väntar på en medlemsstat på etnisk grund.
Är det kanske fråga om en opassande skuldkänsla gentemot de kandidatländer som blir efter?
Den känslan existerar inte bland unionens medborgare.
Befolkningen har blivit mer kritisk, vikten av att Europeiska unionen fungerar har blivit större.
De nya anslutande ländernas ekonomiska politiska problem har också blivit större och under tiden verkar det som om rådet och kommissionen har blivit mer eftergivna.
Så har vi också den största eventuella utvidgningen: Turkiets anslutning.
Rådsordföranden gick också in på det.
Tyvärr har man redan nämnt ett datum för när förhandlingarna skall påbörjas, samtidigt som man inte har slagit fast några villkor för förhandlingarna.
Enligt Turkiets tolkning är det här ett ovillkorligt datum.
Det vore synd om rådet och kommissionen gav efter för Turkiets förebråelser om att de inte reagerar tillräckligt snabbt, när det är vi som väntar på förändringar i Turkiet.
Lyckligtvis talar rådsordföranden om minoriteterna, religionsfriheten och arméns ställning.
Kommissionsledamoten har från sin sida godkänt en undersökning om arméns roll.
Det förefaller mig oerhört viktigt, bara det inte är så att man undersöker i vilken utsträckning den nuvarande situationen i början av förhandlingarna om andra huvudfrågor kan vidmakthållas så i så hög grad som möjligt.
Det förefaller mig som om man har fastställt en prioritering som vi måste närma oss med stor försiktighet.
Vi måste också gå försiktigt framåt med de förändringar som vi vill skall äga rum i Turkiet.
De här förändringarna kan inte äga rum om ett par år, helt utan vidare, utan att stora skador förorsakas.
I det sammanhanget får vi inte låta oss ledas av rädslan för att driva bort Turkiet.
Att införa en iransk situation är nämligen det sista armén kommer att tillåta.
Det är en fråga om uthållighet och försiktighet.
Främst lösningen av Cypernproblemet kommer att vara en prövosten för Turkiets anslutning, eftersom arméns roll är påtagligast där.
Balladurinitiativet om gränser och gott grannskap är i själva verket grundvalen för det politiska villkoret från Köpenhamn.
Och det är naivt att tro att inget land kommer att lägga in sitt veto om Cypern inte är återförenat.
